Leena Huss, professor och forskningsledare på Hugo Valentin-centrum på Uppsala universitet.

Förtrycket finns i det kollektiva minnet

Finskan med omkring 200.000-250.000 talare är det mest talade minoritetsspråket i Sverige men det betyder inte att man kan luta sig tillbaka och tro att språket ska överleva av sig själv. Snarare är verkligheten att finskan snabbt förlorar mark och det krävs att fler barn och ungdomar lär sig språket.
Sverigefinnen Leena Huss, professor i finska och forskningsledare på Uppsala Universitet, säger att det behövs en revitalisering, man måste vända den negativa processen.
Men lösningen kanske inte alltid behöver vara traditionell undervisning.
-Jag tror att vi behöver nya grepp där man engagerar flera generationer i revitaliseringen. Man kan sammanföra mor- och farföräldrar med barnbarn och använda de äldre som resurspersoner och kulturbärare. Och vuxna sverigefinnar som inte kan finska skulle kunna lära sig språket tillsammans med sina barn, säger Leena Huss.

Att lära sig sitt modersmål är ibland svårt rent känslomässigt. Vid ett samiskt språkcentrum i Norge såg man till exempel att samiskstuderande utan samisk bakgrund hade lättare att börja prata samiska medan många med samisk bakgrund gav upp.
-Det är både fascinerande och hemskt. Det finns en tröskel som man inte kommer över, säger Leena Huss.

I Norge har man försökt avhjälpa problemet med studiecirklar där deltagarna diskuterar hur man ska våga ta sig förbi det svåra. Problemet är inte unikt för samerna.
-Det ligger så djupt inne och är så känsligt för alla nationella minoriteter eftersom vi varit stigmatiserade. Det finns i det kollektiva minnet, vi var som man inte skulle vara i Sverige, säger Leena Huss.

Många äldre sverigefinnar minns 1960-1970-talet när man undvek att prata finska på bussen eller valde att byta till svenskt namn.
-Då ville man inte avslöja sina finska rötter men nu är det annorlunda. Det bittra finns inte hos ungdomarna som vill lära sig finska.

Enligt professorn har minoritetspolitiken varit en upprättelse, ett bevis på att man är en del av det svenska kulturarvet. Och nu hänger det på individens eget engagemang och politikernas vilja för att lagen inte bara ska bli en text.
-Man måste kämpa på riktigt. Bland samerna har det blivit något positivt. Istället för att vara bitter över det som varit ser man framåt och tar en självklar plats. Jag önskar att sverigefinnarna mer kunde börja känna likadant, säger Leena Huss.

Hon varnar för att assimileringen bland sverigefinnarna pågår starkt och att även en stor grupp kan byta språk fort.
Sverigefinnarna saknar dessutom tydliga yttre sammanhållande markörer och därför blir språket extra viktigt. Utan finskan är det så lätt att smälta in i det svenska.
-Vi ser ut som svenskarna, vi har också ärtsoppa på torsdagar och vi har svenska namn, säger Leena Huss och ler.

Hemma hos Leena Huss har finskan alltid varit levande. Nyligen kom hon hem från Singapore efter ett besök hos en av de tre sönerna. Sönerna är tvåspråkiga och nu är det barnbarnens tur att få finskan genom farmor.
5-åringen Nova förstår finska och när hon inte hänger med frågar hon.
-Oftast svarar hon på svenska men ibland på finska. Även lillebror Niko som är tre år har börjat förstå. Jag är väldigt tydlig och pekar på saker när vi pratar och leker. Man ser att han reagerar rätt på det jag säger.

Småttingarna är på väg att bli mycket språkkunniga, pappa pratar svenska, mamma mandarin-kinesiska, farmor och farbröderna finska och på förskolan talas engelska. Forskning har visat att barn som är tvåspråkiga också har mycket lättare att lära sig fler språk.

Leena Huss flyttade till Sverige 1973 och hennes man var svensk, han dog 2005, så båda språken fanns naturligt i hemmet. Långt ifrån alla sverigefinnar har samma lyckosamma språksituation. Många som i dag får barn tycker att de inte kan finska tillräckligt bra för att lära sina barn.
-Jag funderar mer och mer på det där, hur ska vi lösa det? Många föräldrar är intresserade men vet inte vad de kan göra. Det här måste vi ta itu med om vi ska kunna rädda minoritetsspråken.

Leena Huss tror på nätverk, gärna mellan generationer. Familjen är viktig och framför allt föräldrarnas vilja att finska ska pratas hemma. Hon hoppas också att många ska ta vara på möjligheterna till finsk barn- och äldreomsorg.

Hur ser du på modersmålsundervisningen?
-Jag tycker att det är viktigt och bra att få vanan att läsa och skriva på minoritetsspråket. Tyvärr är skolan den blinda fläcken i svensk minoritetspolitik.

Varför är det viktigt att kunna sitt modersmål?
-Man har ett intellektuellt kapital som man kan ge sina barn, det är en stor gåva. Och så är det hjärtats språk.

ANN-HELÉN LAESTADIUS

Sidan uppdaterad 2010-02-23

Ge ditt barn en gåva

Här kan föräldrar som inte talar minoritetsspråket men vill lära sina barn språket få stöd och tips:
>>>Skolverkets folder

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På www.minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?