Artiklar
Lnda Ylivainio är kommunalråd i Övertorneå och vet hur jobbigt det är att återta sitt modersmål.

Den långa resan tillbaka

Erkännandet av meänkieli som minoritetsspråk blev ett genombrott. Det säger Övertorneås kommunalråd Linda Ylivainio som själv gett sig den på att återta sitt förlorade språk. Idag pratar hon meänkieli hemma, på jobbet och med meänkielitalande medier.
Linda Ylivainio delar en språkhistoria med många andra födda på sextio- och sjuttiotalet.
-Jag är född 1975 och mina föräldrar talade meänkieli med varandra men svenska med mig. Jag hade ett mycket stort passivt ordförråd på meänkieli.

Den långa resan för att återta språket startade när hon flyttade till Övertorneå 2002.
-Det går betydligt bättre nu när jag bor här. Och jag har bestämt mig för att tala meänkieli även om det inte alltid blir rätt.

Vissa har inte vant sig vid att hon pratar meänkieli och en del svarar på svenska.
-I början tog jag det som en pik och bytte själv också till svenska. Nu fortsätter jag att prata på meänkieli och då blir det onaturligt för dem att fortsätta prata på svenska så då byter de också till meänkieli. Det handlar nog bara om att de är vana vid att prata svenska med mig.

Men det kan fortfarande vara lite känsligt med språket. Bara de som Linda känner sig bekväm med, familj och vänner, får rätta henne.
Hon menar att erkännandet av meänkieli innebar ett genombrott och en nyväckt stolthet och självrespekt för många tornedalingar. Och därför ogillar hon språkpoliser som tar död på modet att våga prata och skriva på meänkieli.

Minoritet.se möter kommunalrådet på en konferens om meänkieli och finska som arrangeras av Länsstyrelsen i Stockholm, den nya ansvarsmyndigheten för de två språken. I pauserna pratas det lättsamt på meänkieli och finska. En tjänsteman från Pajala har just berättat om svårigheterna att få folk att använda finska eller meänkieli på kommunfullmäktigemötena.
-Meänkieli är vårt språk men här är vi vana att tala svenska var deras förklaring.

Tio år har gått sedan fem kommuner i Norrbotten blev förvaltningsområden för meänkieli (och finska) och även om en del hänt finns det fortfarande mycket att göra för att höja språkets och kulturens status. Sverige har också kritiserats för att inte ha gjort tillräckligt.
-Jag kan instämma, kommunerna borde vara självkritiska. Men å andra sidan har vi behövt tid för att förstå och ta till oss det här, säger Linda Ylivainio.

Hon tror att den nya lagen som betonar både myndigheternas och de egna minoriteternas gemensamma ansvar är en klarare och bättre vägvisare.
I Övertorneå har man satsat sina statliga medel på att bland annat översätta information på webben och i broschyrer till finska och meänkieli. Barn, ungdomar och kultur har varit högt prioriterade. Till nästa sommar ska till exempel en teateruppsättning om Ronja Rövardotter på svenska, finska och meänkieli visas.

Vad har du för tips till nya förvaltningskommuner?
-För det första, se till att informera om rättigheterna och skyldigheterna både till berörda minoriteter och allmänheten. Se barn och unga som nyckelgrupper, de är framtidens språkbärare, säger Linda Ylivainio.
Eller som Maja Mella från Svenska Tornedalingars riksförbund uttryckte så talande på konferensen: Barnen är de hotade språkens livförsäkring.

För Övertorneås del blir den stora utmaningen att få igång en organiserad dialog med minoriteternas företrädare. Svenska tornedalingars riksförbund, STR-T, finns i området men sverigefinnarna har ingen lokal förening. Därför stod man lite valhänt inför den gruppen men konferensen i Stockholm gav kommunen nya verktyg för att få igång samarbetet.

Barnomsorg eller äldreomsorg på meänkieli har inte efterfrågats men det beror nog på att de flesta i kommunen är två- och trespråkiga så meänkieli finns naturligt på arbetsplatserna. Men kommunen ska göra en behovs- och kompetensenkät.

Enligt Linda Ylivainio finns en större medvetenhet bland dagens föräldrar, man vill att barnen ska vara tvåspråkiga.
- Bland folk i min ålder finns en annan stolthet över språket och ursprunget. När jag gick i skolan var det mer en ickefråga. Lagen har betytt mycket.

Ann-Helén Laestadius

Sidan uppdaterad 2015-05-27