«Dräkten gör oss mer synliga och utsatta för fördomar»

Klädd som en ung, svensk tjej? Inga problem men när Teresa Långström bär lång svart kjol och går med sin mamma som har traditionella finskromska kläder blir bemötandet annorlunda och blickarna mer flackande. I framtiden står hon själv inför valet om hon vill bära den stora svarta sammetskjolen för resten av livet.
- Jag tror det kan vara jobbigt att ha kjolen. Folk blir inte lika trevliga då, säger 15-åriga Theresa Långström.
Vi träffar Theresa och hennes mamma Anneli Anttila Långström, 41 år, i deras radhus, när de också har besök av vänner som nyligen flyttat från Finland till Sverige.

Mor, som jobbar på LP–stiftelsen i Umeå, och dotter har ett tajt förhållande. Relationen har formats av att Teresa och hennes mamma varit endast de två sedan hon var liten. Theresa går nu i nionde klass på en skola med kristen värdegrund i Umeå.

För 12 år sedan flyttade de från Jakobstad i Finland efter att Anneli hade separerat från sin man, Teresas pappa. Innan dess reste de ofta fram och tillbaka mellan länderna. Varje sommar och ofta på jullovet åker de fortfarande och besöker släkten i Finland.

Till vardags har Teresa likadana kläder som vilken annan svensk tonåring som helst. Men inför vårt besök har hon tagit på sig den långa raka, svarta kjolen, som hon brukar bära vid romska sammankomster, och matchat med en tuff kort skinnjacka.

Den dag hon eventuellt gifter sig eller när hon blir äldre får hon bestämma om hon också vill bära den dress som är speciell för finska romer: den rikt utsmyckade blusen och den stora svarta fotsida kjolen med 10 meter långt sammetstyg i lager på lager och tillhörande kudde. Det är dressen som visar att man blivit en vuxen kvinna.
– Den smala kjolen får man ta på sig när man vill. Men om hon väljer att ta på sig den stora kjolen så är det ett beslut för hela livet. Då kan man inte ta på sig byxor igen, säger mamma Anneli.

Beslutet är helt och hållet Teresas poängterar mamma, som själv är sömmerska och syr dräkten.
– Just nu vet jag inte om jag vill bära kjolen, det beror på vad som händer i livet. Jag har många år kvar innan jag behöver bestämma mig, säger Teresa.

Hon påpekar att identiteten inte ligger i kläderna, utan i hur hon för sig, beter sig mot de äldre och lever upp till andra romska regler och traditioner.

Det finns mycket som spelar in i beslutet. Teresa säger att det är viktigt för henne att vara självständig och få göra egna val i livet. Hon tycker om smink, kläder och att shoppa. Och hon vill gå handelsprogrammet på gymnasiet och i framtiden skulle hon vilja jobba som butikschef, på restaurang eller skapa ett eget företag.

Med den traditionella kjolen blir det inte lika enkelt, konstaterar både hon och mamma Anneli.
­– Jag skulle inte ens kunna jobba i en klädaffär om jag bär kjolen, säger Teresa.

Dräkten innebär också att hon hela tiden blir synlig och mer utsatt för folks fördomar.
– Blickarna bryr jag mig inte om. Folk får väl kolla om de vill. Jag kan förstå att de gör det, jag blir ju själv nyfiken på det som är nytt. Men sedan, när det går över gränsen blir jag sur, säger Teresa.

Ett sådant tillfälle var när hon efter en romsk sammankomst gick för att handla en läsk på en stor livsmedelsbutik i Umeå.
– Jag hade varit där många gånger tidigare, men då har jag alltid haft jeans och det har aldrig varit några problem.

Nu kom hon iklädd den långa, svarta kjolen och var tillsammans med sin traditionellt klädda mamma. Utanför stannade hon för att öppna den köpta drickan och mamma rättade till sin kjol.
– Då kom en person som jobbar i butiken och skrek att vi inte hade betalat. Hon skrek högt. Det var jättepinsamt och alla tittade och trodde att hon hade rätt, säger Teresa.

Anneli visade kvittot som bevis. Kvinnan vände på klacken utan att be om ursäkt. Den gången blev Teresa så sur att hon gick hem, bytte kläder och gick tillbaka till butiken och ifrågasatte behandlingen.
– Till slut bad hon snäsigt om ursäkt.

Både mamma och Teresa kan rada upp mängder av liknande exempel på hur folk tar saker för givet eller inte vågar ta kontakt bara för att de är romer. Det tog två år innan grannarna vågade hälsa på dem efter att de flyttat in i radhuset.

När Anneli ville vara med i finska församlingens kör fick hon höra att det inte gick eftersom de andra i kören då skulle sluta. Och på sin gamla skola blev Teresa misstänkliggjord så fort det försvann saker eller skedde skadegörelse. Hon tappade ett helt år i skolan eftersom hon inte trivdes och började skolka.

Men det finns också goda exempel.
– Skolan jag går på nu hjälper mig. Nu har jag godkänt i väldigt många ämnen, berättar hon.

Och på LP–stiftelsen där Anneli jobbar har hon aldrig ifrågasatts och i dag har grannarna lärt känna dem och hälsar och pratar.
– Egentligen är det mest gamla människor som är rädda och behandlar oss annorlunda. Yngre är mycket mer nyfikna och öppna. När de får höra att jag är rom tycker de det är coolt. Och det är ingen av mina kompisar som tycker det är konstigt med min mamma när de kommer hit, säger Teresa.

Mamma Anneli gör det hon kan för att försöka sprida information om romer. Hon har bland annat haft utställningar med kläder och driver en blogg där hon länkar till aktuella artiklar och svarar på frågor.
– Jag tycker att det har varit bra att komma ut och berätta. Folk förstår oss mer då. Det får inte vara så att kläderna styr hur man ska bli behandlad av andra människor. Vi är alla med samma värde, säger Anneli. 

CAMILLA ANDERSSON  
Sidan uppdaterad 2015-05-21

Mer bilder...


Teresa och mamma Anneli
har en nära relation.


Teresa hemma i soffan.
Foto: Malin Grönborg

Visste du att...

...i Sverige har romer funnits i mer än 500 år. Deras väg genom historien är kantad av diskriminering, fördomar och förtryck. I dag har romerna status som nationell minoritet i Sverige med särskilda rättigheter gällande språk och kultur.

Finskromska dräkten...

Hur ser den ut?

Den har en rikt utsmyckad blus och stor svart fotsida, kjolen består av ett 10 meter långt sammetstyg i lager på lager och tillhörande kudde.

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På www.minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?