Språkarbetare i Kangos

Gerd Persson och Kerstin Kruuka, båda två från Kangos, brinner för Tornedalen och särskilt meänkieli.
- Vår kultur har inte så mycket mer än språket. Det är därför det är så viktigt att synliggöra meänkielin och vara stolt över språket, säger Gerd Persson.
Intresset för meänkieli har de båda haft med sig sedan 1970- och 80-talet.
- Jag gick på folkhögskola och var delaktig i ett projekt om meänkieli. När jag gick gymnasiet i Kiruna kände jag att jag inte hade något språk och det hindrade mig. Det var då fick jag upp intresset, berättar Kerstin Kruuka, till vardags förskollärare i Pajala.

Gerd Persson, lärare på Smedskolan i Pajala, fick intresset genom bekanta. Både Gerd och Kerstin pratade meänkieli i skolan. Det var först senare som de tig steget att börja tala meänkieli.
- I 30-års åldern började jag att prata med äldre människor när ingen annan lyssnade, säger hon.

De senaste åren har Kerstin Kruuka och Gerd Persson arbetat aktivt med att väcka intresset för meänkieli i Kangos. Det här är andra året som de, genom Studieförbunder Vuxenskolan, får medel från SOFI, Institutionen för språk och folkminnen för att jobba med minoritetspråket meänkieli. Första året fick de runt 100 000 kronor i år fick de bidrag på cirka 240 000 kronor.

För pengarna har de ordnat olika språkfrämjande aktiviteter i hembyn Kangos, det mesta koncentrerat till sommaren då byn fylls av semesterfirande människor som har tid att delta.
- Vi vill att hela byn ska vara engagerad och i framtiden skulle vi gärna samarbeta med andra byar, säger Gerd Persson.

 

Aktiviteterna det handlat om är studiecirklar, berättarkvällar, cirkusskola, grillkvällar, bakning av kangoskakor och barnsång- ofta över generationsgränserna.
- Det är hemskt kul när flera generationer frå träffas. Den äldre generationen har ett så levande spårk och större ordförråd, säger Gerd Persson.

Men ett problem de upplevt är att det är svårt att nå ut till föräldrarna, svårt att få dem att aktivera sig för meänkielis överlevnad. Nu funderar de hur de ska nå de yngre, hur de ska hitta nya arenor.
- Det räcker inte att bara nå barnen. Det är föräldrarna som måste lära barnen. Språket måste höras hemma, säger Kerstin Kruuka.

Det de också noterat är att intresset språket för störst bland kvinnorna och tjejerna.
- När vi växte upp var det killarna som behärskade meänkieli bäst, säger Kerstin Kruuka.

Inför 2013 har de inte ansökt om nya medel från SOFI. De vill först fundera hur de ska nå de yngre och få fler deltagare på språkaktiviteterna. Dessutom har de själva lite ont om tid vid sidan av sina ordinarie arbeten. 

Gerd Persson och Kerstin Kruuka vill inte vara dystra inför meänkielis framtid men de är oroliga:
- Det ser inte ljust ut men det finns ljuspunkter, som i Pajala exempelvis. Där skapar man musik och teater på meänkieli, avslutar Gerd Persson.

MALIN ANDERSSON JUNKKA

 

Sidan uppdaterad 2015-05-27

Mer bilder...


Gerd Persson.

Kerstin Kruuka.

Foto: Sandra Eriksson

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På www.minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?