Artiklar

«Det finns en framtidstro i Tornedalen nu»

- När jag inte kunde prata meänkieli fick jag ofta höra, speciellt av äldre personer, att jag var ”ylpeä” (snobbig), berättar 47-åriga Ingela Sandström som genom projektet Laakso Chikks fått en möjlighet att knyta an till sina rötter i Tornedalen.

Ingela Sandström bor i Piteå där hon jobbar som biträdande coach och projektledare på Folkuniversitetet. Hon är uppvuxen i Pajala med en mamma som kom därifrån och med en pappa från Sangis. Eftersom pappan inte talade meänkieli så blev det svenska i hemmet. Att inte behärska meänkieli var inte populärt på bygden, särskilt bland de äldre som tyckte hon var snobbig.

Då på 1960- och 70 talet fanns ingen möjlighet att läsa meänkieli i skolan, bara finska vilket Ingela gjorde. Men inte heller det dög, finskan ansågs vara en finare finska bland tornedalingarna.

I dag kan hon vissa ord och uttryck på meänkieli som hon använder dagligen men tycker det känns tråkigt att inte behärska språket till fullo. Därför blev hon genast intresserad när Regina Veräjä, projektledare för Laakso Chikks, mejlade henne för cirka ett år sedan.
- Saknaden efter Pajala, Tornedalen, meänkieli, den speciella raka jargongen och galghumorn har vuxit fram starkare för varje år. Det kändes som om jag fick tillfredsställa min längtan efter Pajala och det tornedalska genom Laakso Chikks, berättar Ingela.

Det var kickoff för projektet i början av året och det håller på fram till december i år.
- Det känns fantastiskt! Hade aldrig kunnat föreställa mig det här, för vi befinner oss i generösa, välvilliga, varma humoristiska och innerliga situationer varenda gång vi möts
allihopa. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans, och redan första gången sattes ribba vad gäller förtroenden. Vi bjöd på oss själva och accepterade oss rakt upp och ned.

Laakso chikks går kortfattat ut på att tio unga kvinnor ska undersöka sin tornedalska identitet och sitt ursprung med hjälp av varsin mentor. Ingelas "chikk" heter Angelica Erkki, 15 år boende i Erkheikki och Pajala.
- Det är ett otroligt spännande sätt att sammanföra människor, som har en gemensam knytpunkt. Alla chikks är så modiga, att träffa oss ”rynkiga” och våga släppa in oss i sina liv, säger Ingela som ser mentorskapet som ett hedersuppdrag.

Hittills har hela gänget i projektet hunnit träffas två gånger och däremellan har Angelica och Ingela hunnits ses. Angelica gick med i Laakso Chikks för att hon vill lära sig mer meänkieli. Hon tycker projektet är en mycket bra idé.
- Jag var supernervös första gången vi skulle ses. Direkt jag såg henne (Ingela) tyckte jag hon verkade helhäftig. Hittills har det känts superbra och det betyder mycket för mig att vara med i projektet, säger Angelica som tror på en ljus framtid för meänkieli.

Ingela hoppas att Laakso Chikks leder till stärkt identitet hos alla deltagare och hon hoppas att både själen och varumärket Tornedalen forsätter att stärkas.
- Jag tror att om vår kultur och vår identitet får större bärighet  så blir det viktigare att kunna prata meänkieli.

 

MALIN ANDERSSON JUNKKA

Sidan uppdaterad 2015-05-27