Artiklar

Konferens lyfte minoriteters rättigheter och möjligheter

Vem är en lämplig lärare i modersmål? Och hur viktigt är det att minoriteterna går ihop och har en gemensam linje i angelägna frågor?
Konferensen i Stockholm om de nationella minoriteternas rättigheter och möjligheter satte fingret på många viktiga områden.

I torsdags samlades politiker, tjänstemän och skolpersonal från Stockholms län i World Trade Center för att lära sig mer om de nationella minoriteternas rättigheter och behov. Konferensen som arrangerades av Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget var indelad i tre teman där minoriteternas rätt stod i fokus - rätten till information, inflytande samt språk och kultur. Inspiration till förändring var målet och föreläsarna avlöste varandra under en intensiv förmiddag.

Flest frågor fick Gunnar Stenberg från Skolverket som på ett enkelt men tydligt sätt hamrade in kriterierna för att få modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken.
- Det behöver inte vara minst fem elever utan det räcker med en elev och språket behöver inte vara ett umgängesspråk hemma.

Han berättade att Skolverket fått i uppdrag att stärka tillgången på modersmålslärare och det innebär bland annat att minst tolv lärare i samiska, finska och meänkieli ska vara utbildade och klara för jobb i förvaltningskommunerna 2015.
- Vi ska också stödja utvecklingen och produktionen av läromedel för de nationella minoritetsspråken, sa Gunnar Stenberg.

Längre fram kan det även bli aktuellt för Skolverket att ta fram kursplaner på nybörjarnivå.

I publiken lyfte man fram problemet med modersmålslärare som har elever på olika nivåer och svårigheten att ha alla i samma grupp. Och vad är egentligen en lämplig lärare? Enligt Gunnar Stenberg finns ingen definition på vad som ingår i begreppet lämplig och nivåindelningar är något som måste funderas över.

Leena Huss, vice ordförande i Sverigefinländarnas delegation, presenterade rapporten ”Sverigefinnarna och finska språket. En analys av språkbevarande och strategiska vägval.” som undersökt hur man kan bli mer professionell i det minoritetspolitiska arbetet. En tendens är att minoriteterna verkar ha fått en positivare självbild och blivit mer offensiva men samtidigt märks mer konkurrens och konflikter inom minoriteterna. Leena Huss menar att man måste engagera fler unga i minoritetsarbetet och man måste öka samarbetet mellan minoritetsgrupperna.

Hon manade till självrannsakan för att bättre utnyttja de möjligheter som minoriteterna faktiskt har.
- Vi borde se till att enas om gemensamma frågor, förankra akut viktiga frågor och ha en gemensam linje.

Men det är också en balansgång. Det som kan vara bra för en minoritet kanske inte är lika fördelaktigt för en annan. Leena Huss tog upp kravet på formell lärarbehörighet för modersmålslärare, ett krav som skulle vara värdefullt för finskan.
 - Men ska vi kräva det? Vad händer då med de sydsamiska lärarna och lärarna i de romska varieteterna?

Lisa Hederstierna från Stadsledningskontoret i Göteborg, pratade under temat rätten till information och framförde vikten av att kommunen har en hemsida som vänder sig till alla. För att uppnå det krävs att man reflekterar över såväl texter och bilder som innehåll och målgrupper.
- Tänk på att ha en helhetssyn. En och samma person kan ha flera diskrimineringsgrunder, till exempel vara homosexuell, prata meänkieli och vara funktionshindrad.

Information om de nationella minoriteterna och okunskapen kring dem var ett återkommande tema hos flera föreläsare och det blev tydligt att önskemålen inom minoriteterna kan skifta stort.

Charlotta Wickman, departementsråd på Arbetsmarknadsdepartementet, som arbetat med strategin för romsk inkludering tog upp skadan som Skånepolisens register över romer gjort för förtroendet.
- Vi såg direkt vilket enormt tapp det blev. Och direkt sa Erik Ullenhag att vi måste ta kontakt med den romska gruppen och möta referensgruppen. Det är noga att vi hela tiden berättar vad vi vet och vad vi har för information.

Charlotta Wickman som talade under temat inflytande tog också upp hur viktigt det är för kommunerna att vara aktiva och söka upp minoriteterna. Särskilt när det handlar om människor som blivit förvägrade sitt språk och kanske dolt sin identitet.
- Då måste man söka upp dem och säga att vi finns här och vi vill ha en dialog.

I mitten av november arrangerar Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholm nästa minoritetskonferens, då i Lycksele. I september hölls också en konferens i Malmö.

ANN-HELÉN LAESTADIUS

 

Sidan uppdaterad 2014-11-26