Artiklar

«Språket stärker min identitet»

46 år gammal har Göran Fjällborg skrivit in sig på universitetet för att lära sig nordsamiska. Tillsammans med sonen som nyligen fått modersmålsundervisning i skolan tragglar han sig igenom den svåra grammatiken.
- Målet är att jobba med språket, till exempel som modersmålslärare, säger han.

Varje tisdag- och torsdagkväll sätter sig Göran Fjällborg vid datorn hemma i Eskilstuna för att vara med på distanskursen i Nordsamiska A som hålls av Uppsala universitet. Läraren går igenom grammatiken och deltagarna turas om att läsa samiska texter och översätta.

Göran har aldrig läst på universitetsnivå och tempot är högt. Tidigare har han försökt lära sig nordsamiska på egen hand via olika läromedel och på nätet. Men nu satsar han stort och räknar med att uppnå ett gediget CV i samiskastudier så småningom. Första kursen i språk och kultur är på 30 poäng.
- Jag har alltid velat lära mig mitt eget språk. Jag är trygg i min identitet men språket skulle stärka den ännu mer. Det blir ytterligare en pusselbit, säger han.

Hans mål med kursen är både privata och yrkesmässiga. När han efter en lång tids kamp lyckades få modersmålsundervisning till elvaårige sonen hösten 2012 kände Göran att han ville kunna stötta sonen och hjälpa honom med språket.
- Han har två timmars undervisning i veckan och det räcker inte. Ska han ha ett levande språk måste jag prata med honom.

Göran berättar att han haft ett stort stöd av lagen om skydd för nationella minoriteter. Varje gång skolan trilskats och till och med tvingat hans son till ett förnedrande språktest har han kunnat hänvisa till lagen. Och till slut lyckades de få igång modersmålsundervisningen, tack vare att Göran själv letade rätt på en lärare som skolan anlitade.

Nu kämpar far och son tillsammans över samiskaböckerna och försöker få kläm på vokal- och stadieväxlingar.
- Jag är på en nivå där jag förstår en del men inte allt. Men jag tycker att det visat sig att jag kan mer än jag trodde. Och nu när jag lärt mig att böja rätt så faller mycket på plats. Det är roligt att kunna uttrycka sig. Men hur jag är uttalsmässigt vet jag inte.

Han förklarar att kursen lär ut ”rikssamiska” men han räknar med att tillägna sig Sopperodialekten till slut.

Rötterna finns i byn Övre Soppero, nordöst om Kiruna, och hans far var same men Göran växte upp med sin mamma i Eskilstuna, utan det samiska språket. Han säger att han aldrig känt sig som svensk men det dröjde till 1987 innan han verkligen fick bekräftat att pappan var same.

Nu har han påbörjat en resa mot en ny karriär. Göran är inte lärare men han hoppas att han ändå efter studierna i Uppsala ska kunna jobba med språket på något sätt, gärna som modersmålslärare. Behovet av lärare är akut och han vill fylla tomrummet.
- I mellanfasen innan de hunnit utbilda och få tag i modersmålslärare kommer skolorna att behöva sådana som oss.

Deltagarantalet, 18 personer, i Nordsamiska A-kursen är större än någon gång tidigare och det kan ha att göra med de nya möjligheterna att hitta jobb som kräver språkkunskaper.

Minoritetslagen har inneburit ett behov av språkkunniga inom alla de nationella minoritetsspråken och framför allt samiska, finska och meänkieli.

Att som vuxen ha en chans att ta tillbaka ett språk är viktigt. Och Göran är mycket glad över att möjligheten fanns som distansundervisning.

Ibland är det svårt att våga börja prata på ett modersmål som man aldrig fått med sig men hans tips är att våga.
- Jag tror att det är viktigt att våga prata även fast det blir fel ibland. Jag försöker skriva på samiska på Facebook också och det kan bli helt fel men då får jag feedback och lär mig av det, säger Göran Fjällborg.

ANN-HELÉN LAESTADIUS

 

Sidan uppdaterad 2015-05-22