Artiklar

Samarbetet i Västmanland föder kreativitet och nya idéer

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft den första januari 2010. I dag täcker det finska förvaltningsområdet sammanlagt 52 kommuner i hela landet. Några av dessa finns i Västmanland där koordinatorerna bildat en inofficiell samarbetsgrupp för att kunna arbeta mer effektivt och spara pengar.

De lägger bland annat ut pengar i en gemensam pott för att ordna olika temadagar. Andelen är cirka 20 000 kronor per kommun. Det kan till exempel vara en tvåspråkig familjedag som arrangeras i olika kommuner.

Koordinatorerna i Västmanland har telefonkontakt eller mejlar varandra så gott som dagligen och följer varandra på Facebook.
- På länsnivån hjälps vi åt och stödjer varandra och delar på arbetsuppgifter även i andra spörsmål. Att jobba på det här sättet tillsammans har gjort det hela mycket kostnadseffektivt. Se bara mängden av evenemang och temadagar som gått av stapeln, påpekar Anne Alamaa, finsk koordinator i Köpings kommun som blev finsk förvaltningskommun 2010.

Men fysiska möten är fortfarande angelägna.
- För mig som är relativt ny i jobbet är möten med andra väldigt viktiga. Ett par tre gånger om året sitter vi tillsammans och planerar kommande program. Det kan gälla, utöver kommande temadagar, kulturevenemang eller sommarläger i Rävnäs för  sverigefinska barn och deras mor- och farföräldrar, berättar Nettan Roth, Skinnskattebergs kommun.

Koordinatorns roll är att vara en mångkunnig resurs i kommunen och inte bara mellanhand mellan myndigheter och de finsktalande och deras föreningar.
-  Jag är verkligen alltiallo i det här arbetet som berör de finsktalande, konstaterar Marianne Kiiskilä, som är informatör i Hallstahammars kommun sedan några år tillbaka.

Hon ger ett exempel på hur hennes arbetsdag kan se ut:

- En svensk kollega tittar in och visar mig en tidningsartikel om Väinö Linna som hon läst i en tidning och undrar om jag sett den.  En äldre finsktalande herre ringer och ber om hjälp att reklamera en brandsläckare. En dam från Finland har skickat ett mejl där hon frågar hur hon ska göra för att söka medlemskap i a-kassa vid flyttningen till Sverige. Och samtidigt håller jag på med att översätta ny information till hemsidan. Det är jätteviktigt att det som står på kommunens finska hemsida är aktuellt, poängterar hon.

De finska föreningarna i förvaltningskommunerna har var sin representant i den kommunala samrådsgruppen som sammanträder fyra gånger per år. Då diskuteras nya idéer och språkgruppens behov. Många av de finska arrangemangen föds genom koordinatorernas täta samarbete.
- Utan vårt samarbete vore det här inte möjligt. Vi har telefonkontakt eller mejlar varandra så gott som dagligen och följer varandra på Facebook, säger Nettan Roth.

Hon säger vidare:

- På länsnivå hjälps vi också mycket åt och stödjer varandra i många spörsmål och delar även arbetsuppgifter vilket gör att det hela blir mer kostnadseffektivt. För mig som är relativt ny i jobbet är möten med andra väldigt viktiga. Ett par tre gånger om året sitter vi tillsammans och planerar kommande program.

En stor del av de ärenden som dyker upp på koordinatorernas  bord går dock att delegera. Det kan gälla förskola eller äldreomsorg. Det kan också hända att koordinatorn vid behov översätter muntligt olika myndighetsbeslut och svarar på allehanda frågor på finska.
- Som koordinator gäller det att ha bra kännedom om hur kommunen fungerar. Det är viktigt att ha ett bra nätverk mellan kolleger i olika förvaltningar. Det sker inte över en natt, säger Anne Alamaa.

I Köping har revitaliseringen av finskan fått en bra start.
- Det har varit viktigt att vi börjat med att satsa på barn och unga och erbjudit Språkpaketet till alla vuxna som är intresserade.

I samband med olika finska kulturevenemang har man ofta kortfattat berättat om minoritetslagens innehåll och om de rättigheter som de finskspråkiga har i Sverige.
- En del av dessa språkliga rättigheter gäller även i de kommuner som inte tillhör finskt förvaltningsområde, till exempel att de äldre ska få vård och omsorg på eget språk i den mån det finns finsktalande personal tillgänglig, säger Anne Alamaa.

Det finska förvaltningsuppdraget vore verkningslöst utan kännedom om antal och åldersfördelning av personer med finska rötter i kommunen. Varje koordinator gör en kartläggning om antalet finskspråkiga anställda i kommunen och hur många av dem kan tänka sig att tala finska i sitt arbete. I Skinnskatteberg visade det sig att i varje förvaltning finns minst en tjänsteman som talar finska. På olika håll har personal inom vården och socialtjänsten fått gå på en kurs för att friska upp finskan. På en del håll har även svensk personal fått gå på en minikurs i finska.

Det arbete som man lyckats bäst med i de västmanländska kommuner tycker alla koordinatorerna är att man väckt liv i den slumrande finska identiteten hos många.
- Att kunna finska är viktigt för framtiden. I kommuner behövs finsktalande personal även under de kommande årtionden eftersom det finns många som flyttade hit från Finland under 1960-70 –talet och de behöver god äldrevård. På många för- och grundskolor råder det i dag brist på lärare i finska, påminner Anne Alamaa.

Okunskapen om minoritetsrättigheterna, de som gäller alla nationella minoriteter, är fortfarande uppenbar.
- Jag får ofta frågan, till och med från mina arbetskollegor i kommunen, varför de finskspråkiga ska få allt det här? De kan ju svenska.

Men varken Anne eller de andra tror att det skulle fungera att sammankalla kollegor till speciella informationsmöten för att klarlägga den historiska och lagliga grunden till de rättigheter som finskspråkiga har i Sverige.
- Det gör man lite då och då i möten när man kommer i samspråk med kollegor. Målet är ju att minoritetslagen skall implementeras hos alla kommunala förvaltningar. Detta försvåras av att de i många fall sitter i olika lokaler, långt ifrån varandra.

Nya idéer är mer än välkomna, så gott som livsnödvändiga i minoritetskoordinatorns banbrytande arbete.
- Tack vare de många förslag och önskemål från enskilda finskspråkiga och deras föreningar har många välbesökta evenemang anordnats. Det ger faktiskt ny inspiration varje gång, tillägger Marianne Kiiskilä.

Sammanfattningsvis tycker alla fyra koordinatorer att det finska språket har fått ett tydligt uppsving i Västmanland, satsningen på barn har lyckats väl och många finskbördiga har fått ökad kännedom om sina rötter. Och det goda samarbetet kommunerna emellan har förstås hjälpt till.
 

MARJA SIEKKINEN

 

 

Sidan uppdaterad 2015-06-24