Artiklar
Benjamin Gerber foto: Sonja Gelvan

»Alla måste vara med och skapa det Sverige vi vill ha»

Vad kan familjen Khan och musikalen Hamilton säga om den svenska integrationssdebatten? Precis som Rosin säger, så kan inte sann integrering ske om vi fortsätter att kedja fast oss vid en förlegad bild av vem får och inte får räknas som europé eller svensk. Vi måste alla vara villiga att vidga begreppen om nationalitet och identitet, från något som definieras av ens etniska bakgrund, till något som handlar om våra gemensamma värderingar, som vi alla är med om att formulera och förstärka.

“Européer kan fundamentalt inte få in i skallen att oliktänkande och nationell identitet är två skilda saker. Att det kan finnas ett alternativt sätt att vara fransk, förutom att vara av fransk härkomst. …[Danskarna] är de snällaste människorna på jorden ... men djupt in i märgen finns det en föreställning om att någon som är från ett annat land, som är svart, som är muslim, vadsomhelst, kommer aldrig att vara fransk och kommer aldrig att vara dansk.”

Så sa journalisten Hanna Rosin i podcasten DoubleX, när det franska burkiniförbudet avhandlades. Hon sätter fingret på en viktig skillnad i amerikaners inställning till minoriteter som nog många européer missar - oavsett hur positiv och tolerant man är till Europas nya mångfald, kan sann integration inte ske om dagens européer inte börjar omvärdera vad ord som svensk, fransk eller dansk innebär. Och då måste vi vara villiga att vidga begreppet och bjuda in lite fler till bordet.

Vad kan vi i Sverige lära oss av den amerikanska modellen?

Just nu utkämpas där en stor batalj över just vilken riktning USA kommer gå.
Donald Trump har otippat vunnit det republikanska partiets nominering genom att spela på främlingsfientliga strängar, som att hetsa mot latinamerikanare och muslimer. Gör Amerika mäktigt igen! är hans slogan och stödet kommer överväldigande från vita, konservativa väljare, som ser med oro på hur USA har förändrats från det land de växte upp i, där vithet var normen, till ett land där en svart man med namnet Barack Hussein Obama har varit president i snart åtta år.

Trumps nationalism ställs mot Obamas och Hillary Clintons koalition av den stora amerikanska mångfalden av minoritetsgrupper. Ett av de mest uppmärksammade talen som hölls på demokraternas partikonvent, där Clinton nominerades, gavs inte av någon stor stjärna i partiet, utan av en äldre muslimsk man, med hans beslöjade hustru vid sin sida. Deras son hade stupat som amerikansk soldat i Irak och de anklagade Trump för att utgöra ett hot mot amerikanska värderingar och mot den amerikanska konstitutionen:

“Ikväll är vi hedrade att stå här som föräldrar till kapten Humayun Khan och som patriotiska amerikanska muslimer, odelat trogna vårt land. Som många invandrare kom vi till detta land tomhänta. Vi trodde på den amerikanska demokratin; att med hårt arbete och landets godhet kunde vi ta del och bidra till dess välsignelser. Vi är välsignade att uppfostra våra tre söner i en nation där de är fria att vara sig själv och följa sina drömmar.” Det här är från Khizr Khans tal på det demokratiska partikonventet, 28 juli, 2016.

Denna invandrarfamilj från Pakistan, vars son gav sitt liv för sitt nya hemland, höll talet som blev ett kall att värna om de centrala amerikanska värderingar. De representerade löftet att alla kan bli amerikan om man delar dessa pluralistiska värderingar och bidra till att forma landets framtid. Det är ett löfte som funnits sedan landets grundande och detta skildras mästerligt i en ny musikal som blivit decenniets stora hit på Broadway och över hela landet, som är mitt andra exempel på det nya amerikanska perspektivet:

Rapmusikalen heter Hamilton och handlar om USA:s första finansminister, Alexander Hamilton, som invandrade från Karibien och kämpade sig upp i samhället med sin vassa penna och vassa intellekt. Han blev krigshjälte och en av landets mest inflytelserika opinionsbildare.

Verket är skriven av den geniförklarade Lin-Manuel Miranda, som är puertorikan och ensembeln utgörs till största del av minoritetsskådespelare. Landsfäderna George Washington och Thomas Jefferson, som deklarerade att alla människor skapades fria, var själva slavägare, men de gestaltas av svarta skådespelare som sjunger om kampen mot den (vita) engelska kungens förtryck, med vår tids revolutionsmusik - rap.

Amerikas historia är ALLA amerikaners historia, är budskapet, och minoriteter kan inte känna sig inkluderade i samhället om de inte får vara med och skildra landets historia och värderingar för framtida generationer.
 

Vad kan familjen Khan och musikalen Hamilton säga om den svenska integrationssdebatten? Precis som Rosin säger, så kan inte sann integrering ske om vi fortsätter att kedja fast oss vid en förlegad bild av vem får och inte får räknas som europé eller svensk. Vi måste alla vara villiga att vidga begreppen om nationalitet och identitet, från något som definieras av ens etniska bakgrund, till något som handlar om våra gemensamma värderingar, som vi alla är med om att formulera och förstärka.

Tänk dig svenskar med utländska rötter som läxar upp extremhögern om sanna svenska värderingar. Tänk dig en rapmusikal om hur arbetarrörelsen förändrade Sverige, som utspelas mot en bakgrund av de sociala problem som svenskar i Rinkeby, Angered eller Rosengård kämpar mot? Om vi ska börja tänka oss ett Sverige för alla, måste alla vara med om att skapa det Sverige vi vill ha.

Benjamin Gerber

Sidan uppdaterad 2019-05-10