Artiklar

"95 procent av våra elever är ummikko”

Den första kullen modersmålslärare i meänkieli på universitetsnivå har startat sin utbildning i Pajala nu i november.
- Vi behöver verkligen fortbildningen. I dag är det lite diffust med skriftspråket för meänkieli, säger läraren Anna-Lena Tapani.

Paula Kruukka och Anna-Lena Tapani har varit modersmålslärare i finska och meänkieli i fem respektive fyra år. De har, tillsammans med två andra lärare, ungefär 250 elever i centrala Kiruna som de åker till fem dagar i veckan. 40 av eleverna läser meänkieli. Grupperna är årskursindelade och de yngre eleverna är fler än högstadieeleverna.
- 95 procent av våra elever är ”ummikko” och har alltså inte meänkieli i hemmet. Ofta handlar det om att de vill kunna prata med mor- och farföräldrar. Föräldrarna har inte fått språket som barn och inte kunnat lära dem, berättar Anna-Lena Tapani.

De förlorade generationerna födda på sextio- och sjuttiotalet gör allt för att deras barn ska få det som de inte fick. Det är svårt att få ett levande språk med bara en timmes undervisning i veckan om man inte har någon att prata med i vardagen så den äldre generationen blir viktig.

Anna-Lena Tapani och Paula Kruukka har stora förväntningar på att meänkieliutbildningen på universitetsnivå ska ge dem nya verktyg för att förbättra språkutvecklingen bland eleverna.
- Meänkielin behöver ett lyft. Och vi ser att intresset för meänkieli ökar bland föräldrarna och eleverna, säger Paula Kruukka.

Kursen som bedrivs på Stockholms universitet på uppdrag av Skolverket ska pågå under två år på kvartsfart. Deltagarna ska ha tre träffar per termin i Pajala. I utbildningen ingår bland annat muntlig kommunikation, textstudier, flerspråkiga lärandeprocesser och språkkunskap i meänkieli.

Kollegorna i Kiruna är glada över att äntligen kunna ta en modersmålslärarexamen.      
- Jag gick omkring och kände mig lätt upprörd över att vi aldrig får vidareutbilda oss och så gick jag till rektorn och sa att nu får det vara nog. Och precis då hade det kommit information om den här utbildningen, säger Anna-Lena Tapani.

Paula Kruukka poängterar att de inte behöver en pedagogisk utbildning eftersom de varit lärare sedan slutet av nittiotalet, men de vill uppdatera sina kunskaper som modersmålslärare.

I dag är det lite diffust med skriftspråket i meänkieli. Vad är det som ska gälla, Jukkasjärvi- eller Gällivaredialekten? Upplägget nu är att acceptera alla varieteter för att alla barn ska få använda det språk som finns i deras familj eller släkt.
- Vi brukar samarbeta med föräldrarna och uppmana barnen att fråga mamma och pappa vilka ord de använder. Vi kan aldrig säga att något är rätt eller fel, säger Paula Kruukka.

Hon säger också:

- Vi behöver mer kött på benen och det ska bli intressant att se hur akademikerna tänker kring det här med strukturen på grammatiken och hur skriftspråket ska fungera, säger Anna-Lena Tapani.

Modersmålslärarna har i dag en mall som de följer från nybörjarnivå och framåt. Till en början handlar det om att skapa ett visst ordförråd och då pratar de mycket om siffror, färger, djur och skolmiljön.

Ett stort problem är att det saknas läromedel. De som finns är ofta inte tillräckligt ”moderna” för att eleverna ska tycka att de är roliga. Paula Kruukka tog därför saken i egna händer och tillsammans med den pensionerade läraren Ulla Bergström skrev hon en egen bok anpassad för modersmålsundervisningen.

Det blev en naturbok med djur och växter som finns i Norrbotten och häftet innehåller en text på meänkieli, finska, nordsamiska och svenska. Boken har blivit så populär att den också blir läst på äldreboenden. Och nu har lärarna fått nationella minoritetspengar för att skriva ännu en lärobok för nybörjarundervisning.
- Vi känner att vi måste för att behovet är så stort. Vi vill ha ett verktyg som går att använda i undervisningen, säger Paula Kruukka.

Ytterligare ett problem för lärarna i dag är att det inte finns en kursplan för meänkieli men den är på väg att tas fram och kollegorna har anmält sig för att ingå i referensgruppen.

Lärarna medger att de är oroliga för språkets framtid och de hoppas på ett samförstånd istället för att språkvarieteter ställs mot varandra.
- Vi har en generation som är förlorad så det handlar om att försöka återuppväcka språket, säger Paula Kruukka.

ANN-HELÉN LAESTADIUS
 

 

 

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterad 2014-12-02