Artiklar

Ann-Helén aktuell med ny bok

Hur är det att slitas mellan två världar? Att som ung renskötare överväga att stanna kvar och föra släktens tradition vidare - eller följa sin egen vilja? Om det berättar Augustprisade författaren Ann-Helén Laestadius i sin nya bok ”Bara dra”.

I den här intervjun ger hon sina tankar om boken och om hur det är att bo långt ifrån sitt ursprungliga samiska sammanhang.

För första gången ger Ann-Helén ut en bok under vinjetten lättläst. En särskild prövning som kräver få karaktärer, korta meningar och inga svåra ord.
- Det har varit en utmaning. Tanken är att nå unga vuxna men eftersom det finns så få böcker om samer så tror jag den kommer att bli läst i nästan alla åldrar, säger Ann-Helén som själv är same.

Boken ska översättas till nord, syd- och lulesamiska och just det faktumet gjorde att Ann-Helén nappade på direkten när erbjudandet från LL-förlaget kom. Trots att hon då var mitt uppe i Augustpris-racet (med ungdomsboken Tio över ett, om flytten av Kiruna) och egentligen inte hade tid.
– Jag vill berätta om hur det är. Särskilt eftersom det så sällan skrivs skönlitterärt om samer.

”Bara dra”, som kommer ut i mars, är en spinoff på de populära Agnes-böckerna. Huvudpersonen Johannes, 19 år, storebror till Henrik, är renskötare och slits mellan familjens och sin egen vilja. Ska han stanna kvar eller göra något helt annat?
Den handlar om att vara i sina tvivel och om kval över sina val.

Ann-Helén har själv renskötare i släkten så hon är väl insatt i de hot som gruppen lever under: gruvbolag som expanderar, skogsbolag, klimatförändringar och rovdjurstryck.
Två renskötare har läst manuset och gett sina synpunkter.
Ska man beskriva någon annans verklighet vill jag att det ska vara så nära sanningen det går.

Har du någon gång övervägt att själv skriva på samiska?

- Det kan jag inte. Jag har visserligen läst nordsamiska på universitet men då lärde jag mig framför allt grammatik. Jag saknade samtalen, att prata i vardagen. Jag kan läsa lite samiska men absolut inte på någon hög nivå.

Hon gick som ung en konversationskurs i samiska på ABF i Kiruna. Men så flyttade hon till Stockholm och hade inte språket omkring sig längre. Då tappade hon fart.

Nu läser Ann-Heléns 13-årige son samiska i skolan i Solna, men inte utan kamp. Kommunens tjänstemän skyllde tidigt på att det var svårt att få tag i lärare.
- De menade också att ”hur ska han kunna lära sig samiska på 40 minuter i veckan om inte ni pratar det hemma?”

Men Ann-Helén stod på sig och fixade till och med lärare i nordsamiska till sonen och två andra elever som tillsammans bildade en modersmålsgrupp. Just nu får killarna distansundervisning via Sameskolstyrelsen av en lärare i Gällivare.

Hemma hos familjen Laestadius kan man numera hitta post-it-lappar med samiska ord och meningar lite varstans.
- Jag försöker hjälpa till, även för min egen skull, genom att klistra lappar på möbler och dörrar. På toa står det ”hivsset” (toalett) och i besticklådan står det namn på gaffel och så vidare.

Ann-Helén funderar vidare:

- Att motivera någon att prata ett språk som hon heller han inte har direkt nytta av i vardagen här i Stockholm, det är inte alltid så lätt. Där är prövningen.
Willis (sonen) ska naturligtvis läsa samiska för sin egen skull, inte för att återerövra det jag en gång har förlorat. Och han har tyckt att det varit jätteroligt hittills, vi får se hur det blir framöver.

Hon tror starkt på samiskans möjligheter att överleva.
- Dagens unga samer är så intresserade och villiga att lära sig språket. Sedan finns det så mycket på sociala medier, det finns appar, ordböcker och spel. Allt det gör att språket fått en skjuts.

Ann-Helen blir glad när hon ser unga som skriver till varandra på sociala medier på samiska.
- Den yngre generationen är den första som inte är så belastad av vår historia utan kan ta sig an språket och kulturen utan att känna skuld och skam.

Ann-Heléns eget personliga bekymmer är att hon har svårt att återge melodin i samiska språket.
- Det gör mig hämmad, jag vågar inte riktigt prata på grund av det. Jag vill ju inte låta som en stockholmare som försöker prata samiska!

SUSANNE REDEBO









 

Sidan uppdaterad 2018-01-26