Han jobbar i det lilla med att synliggöra tornedalingar

Fredrich Legnemark i Borås är besviken: "Att lagstifta om att bevara våra minoritetsspråk men sen inte ge några resurser är ungefär som att skriva på barnkonventionen och sedan inte ha vare sig socialtjänst eller förskola".

Fredrich Legnemark bor i Borås dit hans föräldrar kom på 1960-talet för att arbeta i textilindustrin. Han är besviken på att staten inte satsat mer på minoritetsspråken och då kanske främst på ett av de språk han representerar, meänkieli.

Farfar och pappa från Saikosjärvi i Pajala kommun, Tornedalen. Mamma kommer från Helsingfors. Farmor kom från Kalajoki i Finska Österbotten, men tjänstgjorde i Rovaniemi. Fredrich misstänker att det var där hon träffade farfar.
- Så där ser det ofta ut. Männen hämtar sina fruar på andra sidan älven. Eftersom Finland varit i ett par krig det senaste århundradet så har där varit brist på män och överskott på kvinnor.

Den där överlappningen har egentligen pågått århundrade tillbaka. Fredrich har gjort släktforskning och kommit ner till 1500-talet och sett samma mönster. Människor har inte rört sig utanför Pajala och Övertorneå.
- Så har språket och kulturen formats genom århundraden. Tills dess att den storsvenska nationalistiska rörelsen på 1800-talet kom för att utradera språket och det specifika.

Han säger vidare:

- Folk försvenskade sina namn och utplånade sin identitet.

Fredrichs pappas kunskaper i språket är begränsade och Fredrich själv kan bara enstaka ord och utryck. Genom sitt fackliga och politiska engagemang har han genom åren träffat på en hel del med samma ursprung som han själv. Det hörs på namnen. Tornedalsnamnen är ofta naturrelaterade och skiljer sig från de finska namnen. Men liksom han själv kan de flesta inte meänkieli.

Fredrich jobbar på i det lilla som han säger för att uppmärksamma minoriteten och dess betydelse. För något år sen fick han igenom att flaggan skulle hissas på offentliga byggnader i Borås på Tornedalingarnas dag den 15 juli. Och så tillverkar han knivar. Ett måste för varje tornedaling.
- Det är ett viktigt hantverk. Kniven behövs till att klyva småved till exempel. Jag arbetar i mässing och masurbjörk. 

Knivarna är gjorda med ett stort hantverkskunnande och det är en stor efterfrågan.
- Jag ser ett ökat intresse för både kulturen och språket. Till exempel tar folk tillbaka sina tornedalska gårdsnamn.

Men det räcker inte, om språket skall fortleva krävs mycket mer, konstaterar Fredrich. Han menar att med dagens tekniska lösningar skulle en satsning på läromedel och distansundervisning vara möjlig. Bengt Pojanen jobbar på en ordbok, men en ordbok är inte nog.
- Det behövs mycket mer av det skrivna ordet, det är den springande punkten, säger Fredrich Legnemark.

En som bidragit till det är Meri Alarcon. Tillsammans med två av sina studiekamrater, Matilda Amundesn-Bergström och Peter Kostenniemi gav hon för ett par år sen ut boken Kyllikki. Det är Meri som står för texten, som är både på meänkieli och svenska. Boken handlar om en liten flicka som till jul önskar sig det alla andra har, en kniv. Och så istället får hon en sked.
- Kyllikki är ett helt vanligt barn, som lever i snö, berättar Meri. Vi har kunnat undvika schabloner som ofta kommer från sydsvenska iakttagare. Till exempel finns i boken inte en enda ren.

Meri är uppväxt i Kiruna och mammas hemby Kolari. (Den på svenska sidan, finns en på finska sidan också)
- Mamma var angelägen om att vi barn skulle lära oss meänkieli, trots att hon själv var utsatt för försvenskningen. Och mormor, som hette Kyllikki, var en stark självständig kvinna.

Meri säger vidare:

- Annars sitter skammen i att inte vara svensk fast i generationer. Så nu är det viktigt att ta tillbaka meänkieli.

BITTI INGEMANSSON

 

Sidan uppdaterad 2017-10-16
Meri Alarcon, i dag göteborgare, uppväxt i Kiruna och Kolari, litteraturvetare som talar och skriver meänkieli.  Foto: Privat
Meri Alarcon, i dag göteborgare, uppväxt i Kiruna och Kolari, litteraturvetare som talar och skriver meänkieli. Foto: Privat

Information om boken

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På www.minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?