Artiklar

"Jag gillar ryska episka berättelser"

En av de nominerade till Augustpriset 2019 för Årets svenska skönlitterära bok är ”Testamente” av Nina Wähä. Här hittar du intervjun med henne som minoritet.se gjorde för en tid sedan.


 

Med familjen Toimi i fokus har författaren Nina Wähä skrivit den kritikerrosade romanen om människoöden på 1980-talet i finska Tornedalen.

Nina Wähä är 40 år. Hon och är född och uppvuxen i Stockholm och bor i dag  i Bagarmossen med man och två barn. Hela sitt vuxna liv har hon ägnat sig åt att berätta på olika sätt, genom filmer, böcker och musik.

- Jag tar på mig en roll och går in i den oavsett om det handlar om en film eller en bok, säger hon.

Romanen Testamente utspelar sig på den finska sidan av Tornedalen där Nina har sin släkt på mammans sida. 
- När mamma inte fick en dagisplats åt mig fick jag hänga med mormor i Tornedalen, berättar Nina som har en nära relation till både platsen och sin släkt.

Testamente är en familjeroman där läsaren får bekanta sig med den stora familjens alla medlemmar. 
- Jag gillar ryska episka berättelser om olika öden. 

Många undrar förstås om karaktärerna i boken finns eller funnits på riktigt.
- Det som är hämtat från verkligheten är berättelserna. Jag har hört många hårresande historier om min släkt från platserna där. Personerna är bara löst baserade på människor som har funnits eller finns.

Inte heller namnen är hämtade från verkligheten med ett undantag.
- Min morfar hette Pentti. Min mamma sa; "låna inga namn från verkligheten". Jag gillar finska namn de då ofta även betyder något annat. Hur lätt är det till exempel att heta Lahja? (gåva) undrar Nina.

Något som Nina tycker känns typiskt för Tornedalen är sättet man hanterar känslor på:
- I Tornedalen pratar man inte om det som gör ont men man kanske avväpnar sig med hjälp av humor. Man kanske skrattar åt den taskiga pappan men man pratar inte om det han gör.

Det var när Ninas mormor fick Ahlzeimers som idén till boken föddes.
- Jag läste på om historien på 1920-talet i Karelen. (där hennes mormor härstammar från) Mormor var ingen krigsflykting men många fick tre dagar på sig att lämna sina hem när Finland gav en del av landet till Ryssland.

Hon ville också utforska och beskriva vad som händer när man växer upp med ett tiotal eller fler syskon som var vanligt då i Tornedalen.
- Jag ville veta mer om vad som händer när man växer upp i en sådan stor familj där syskonen i stort sett får uppfostra varandra. 

Till att börja med skrev Nina korta noveller om varje person.
- Man är mer fri när man skriver en novell och jag kunde utforska olika teman. Att skriva en roman kändes för stort i början men sedan växte novellerna samman till boken.

I början av sitt skrivande ringde Nina otaliga gånger till sin mamma och frågade om platser och andra detaljer men hon kom till en punkt när hon insåg att det var ohållbart. 
- Jag bestämde mig för att jag får hitta på vad jag vill, att det var min berättelse, exempelvis att det fanns en internatskola i Åbo.

Det Nina är mest glad över med boken är berättelsen om mamman Siri.
- Hon får en andra chans. Man kan vara äldre och nästan gett upp hoppet men man kan få en ny chans här i livet. 

Hon tror att en orsak till att boken blivit så väl emottagen beror på att vi i dag är väldigt teveserie-tränade. 
- Vi är van stifta bekantskap med massa olika människor och så är det också i boken.

Hon är också glad att få bidra till att bredda historien med en bok som utspelar sig på en plats utanför storstaden, långt uppe i norr.

Nina pluggar i dag förlagskunskap, en ettårig utbildning, och blir klar i sommar. Hon håller också i skrivarkurser och arbetar som översättare. Och just nu är hon ute och pratar mycket om boken, på radio, teve och på bibliotek.
- När jag möter äldre människor märker jag att boken väcker tankar om kriget och det blir en hel del fokus på krigsbarnen, berättar hon.

Med sig från släkten i Tornedalen har Nina finskan, eller meänkieli.
- Det är väl en blandning av språken. När jag var och reste där förra sommaren i tre veckor märkte jag att jag började tänka på finska.

I dag talar hon finska med sin mamma och sin släkt men inte med sina barn hemmavid.

Hur tror du att arvet från Tornedalen påverkat dig?

- Kanske att man är lite lågmäld, säger hon.

MALIN A JUNKKA








 

Sidan uppdaterad 2019-10-21