«Jag skulle vilja kalla det kommunaltrots»
Det var i Uppsala i början av 1990-talet som Sia Spiliopoulou Åkermark började forska om nationella minoritetsfrågor. Då var situationen annorlunda mot idag.
– I Sverige har väldigt mycket förändrats. I början på 1990-talet fanns det ingen diskussion eller insatthet i frågan, snarare en arrogans, att det var något överflödigt, säger hon.
Sedan dess har hon följt den svenska utvecklingen, blivit docent i folkrätt och under flera år varit ledamot i Europarådets rådgivande kommitté för nationella minoriteter. Där har hon varit både ordförande och sakkunnig för situationen för nationella minoriteter i Sverige. Hon tycker att nationella minoriteter idag arbetar mycket mer målmedvetet. De uttrycker tydligt att situationen är akut eftersom både språken och kulturerna håller på att försvinna.
För att stoppa den dystra utvecklingen behöver nationella minoriteter både få inflytande och stöttning i att bevara sina kulturer och sina språk. Just det slås också fast i lagen, som Sia Spiliopoulou Åkermark tolkar så att den ställer två krav på myndigheter och kommuner. Dels att de aktivt själva ska ta reda på vad nationella minoriteter anser sig behöva. Dels att minoriteterna har rätt att delta i beslut som berör dem.
Ett sätt att leva upp till lagen är att ha samråd. Kommunen eller myndigheten möter regelbundet representanter från varje nationell minoritet för att diskutera frågor och beslut. Trots att lagen har funnits i flera år är det många kommuner som knappt arbetar med frågan.
– När vi ser till helheten i landet är det lite skrämmande, vi har en väldigt stor variation. I förvaltningsområdena är medvetenheten större, men även där finns det kommuner som inte är aktiva. Det tycker jag är konstigt.
Varför ser det så olika ut i landet?
– Jag skulle vilja kalla det kommunaltrots. Det finns en lagstiftning som Sveriges riksdag har antagit, och som kommuner bortser ifrån helt enkelt.
Men det finns ljuspunkter. Många kommuner jobbar aktivt, tar reda på vad de nationella minoriteterna behöver och stöttar dem i att genomföra kulturaktiviteter.
Hur gör man för att skapa bra samråd i en kommun?
– Man behöver ett tydligt stöd uppifrån politikerna, och aktiva tjänstemän som ser sin möjlighet att faktiskt påverka. Saknas tydligt stöd från ledning händer ingenting.
– Sedan måste man skapa utrymmet. Man kan oftast inte göra det här utöver andra åtaganden. Samråd tar tid, det är demokratins pris.
Att nationella minoriteter särbehandlas och ges större inflytande beror på att de är just en minoritet. Deras frågor anses ofta mindre viktiga och dessutom är minoriteten alltid färre än majoriteten. Syftet med den svenska minoritetslagen är att väga upp det underläget.
Sia Spiliopoulou Åkermark tror att det behövs förändringar både på regeringsnivå och i kommuner om nationella minoriteter ska få större inflytande. Trots att det inte fungerar överallt idag ser hon ändå ljust på framtiden.
– Det stora hoppet ligger i att nationella minoriteter själva har jättebra kontakt mellan sig, och att det numera också finns ungdomsorganisationer inom minoritetsgrupperna.
KARIN FINGAL
