Artiklar
1/3 Tanja Hagert är 31 år och bor i Luleå. Här med sin lilla hund. Tanja Hagert sydde sin första kjol när hon var femton år. Hennes egen dotter ska få vänta med kjolen tills hon är arton år. Foto: Martin Thélenius

»Kjolen är en svår fråga för mamma och döttrar«

Tanja Hagert var femton år när hon bestämde sig för att hon ville börja använda den romska kjolen. Ett val som inte var helt problemfritt, men hon stod på sig.
- Jag hade sett mamma och mormor bära kjolen med stolthet och den är en viktig del av vår kultur och identitet, säger hon.

 

Kaledräkten, den romska kjolen, bärs av finska romer och är det mest kända och synliga romska klädesplagget i Sverige.

31-åriga Tanja Hagert i Luleå har haft kjolen sedan hon var femton år. Då träffade hon kärleken i sitt liv och visste att hon måste börja använda kjolen för att kunna gifta sig. Men hennes mamma satte emot.
- Det här med kjolen är en väldigt svår fråga för mammor och döttrar. Min mamma tyckte att jag var alldeles för ung och hon visste att jag skulle få svårt med utbildning och jobb om jag hade kjolen. Hon ville att jag skulle vänta tills jag var arton år, berättar Tanja Hagert.

Men den envisa femtonåringen stod på sig och sydde sin kjol själv. I dag inser hon att mamma hade rätt. Hon borde ha väntat.
- För mig är inte kjolen ett problem men för andra är den det tyvärr. Om jag inte hade tagit på kjolen hade jag hunnit gå gymnasiet, studerat vidare och tagit körkort. Jag ville läsa juridik med inriktning på mänskliga rättigheter eller bli socionom, säger Tanja Hagert.

Hon flyttade från Helsingfors till maken i Luleå, lärde sig svenska, gjorde arbetsintervjuer på telefon som gick bra men när arbetsgivare fick se henne i romska kläder blev det ingen anställning. Så småningom utbildade hon sig till romsk brobyggare och jobbar även som modersmålslärare efter att ha gått en språkutbildning.

Hon har två barn och dottern ska få vänta med kjolen tills hon fyller arton år.
- Hon är smart och har sett mig sträva framåt. Hon har haft mig som förebild och sett hur jag jobbat och rest och hon har varit med och hört några av mina föreläsningar.

Tanja Hagert har på sig sin kjol varje dag och hon har olika kjolar för vardag och fest, precis som de flesta. En del romska kvinnor syr sina egna kjolar och andra köper färdigsydda. Tanja Hagert har ibland sytt själv men nu på grund av ett diskbråck klarar hon inte av att sy. Hon får sina blusar uppsydda eftersom hon ligger mellan två storlekar och kjolen är måttbeställd för att sitta perfekt.

Det är dyrt att sy upp en kjol, det kan kosta upp emot 7 000-8 000 kronor beroende på vilket tyg man väljer, men å andra sidan använder man kjolen varje dag så i längden är det en investering som håller. Men kjolarna förändras och man vill följa med i modet, förklarar Tanja Hagert.
- Det är väldigt modestyrt och ju yngre man är desto viktigare är det att hänga med i utvecklingen. Förut var det mycket paljetter och glitter och nu är det stenar. Stenar är bra för det är hudvänligare också.

Och när det är fest eller romska konferenser då kommer alla i sina finaste kjolar. Då kan man även ha på sig det bästa förklädet.
- Kjolar syr man alltid nya men broscher och sjalar kan man ärva, berättar Tanja Hagert.

Kjolen som ofta består av flera meter sammetstyg är tung och kan väga upp till tio kilo. För Tanja har tyngden blivit ett problem på grund av diskbråcket. Hon har försökt köpa tunnare kjolar, men trivs inte i dem. Hon berättar samtidigt att de försökt få hennes mormor att sluta med kjolen nu när hon är äldre och den är tung att bära.
- Hon tyckte att det var en förolämpning, säger Tanja Hagert och skrattar.

Att romer med kjol ofta blir diskriminerade eller illa behandlade är väl känt och Tanja Hagert har råkat ut för otrevliga kommentarer och fördomar. Men hon möter också intresserade och vänliga människor som kommer fram och berömmer kjolen.
- De som oftast blir fascinerade är personer som kan tyger eller som håller på med sömnad. Och jag tycker om att svara på frågorna, oftast är det bara trevligt.

Kjolen har funnits i släkterna i generationer och man pratar inte så mycket om bakgrunden eller historien, men kläderna är viktiga för identiteten och tillhörigheten.
- Romska föräldrar skyddar sina barn och berättar inte för mycket. Men till slut kommer man till en punkt där barnen behöver få veta. Det var som när jag växte upp till exempel och mamma aldrig gick till föräldramötena. Jag visste inte varför men det var för att det inte skulle drabba mig, säger Tanja Hagert.

ANN-HELÉN LAESTADIUS

 

 

 

Sidan uppdaterad 2017-09-05