Romernas historia

I minst 500 år har det levt romer i Sverige. Deras historia blir ofta en berättelse om utsatthet och diskriminering. Men romer har också spelat en annan roll i det svenska samhället och bidragit till vår gemensamma kultur.

Länge visste man inte varifrån romerna kom. Men numera är de flesta eniga om att folkgruppen härstammar från en del av Indien. Därifrån drevs de ut, antingen av svält eller för att området blev attackerat, för ungefär tusen år sedan. Allt sedan dess har romer spridits till olika länder och deras språk och kultur har påverkats av de länder de levt i.

Till Sverige har romer kommit under många hundra år, och de utgör olika romska grupper, som skiljer sig ganska mycket från varandra. Därför är det svårt att tala om romer som om de vore en enda grupp.

Den första nedteckningen om romer i Sverige är från år 1512, då en grupp kom till Stockholm. De, och andra romer som kom efter dem, sågs snart som ett problem av svenska myndigheter. Under 1500 och 1600-talet utfärdades lagar om att romer, som man kallade ”tattare” eller ”zigenare”, skulle utvisas.

Den hårdaste lagen kom 1637. I den stod det att alla romska män skulle hängas och alla kvinnor och barn skulle utvisas inom några månader. Även kyrkan såg romer som ett problem i samhället och vägrade både begrava och döpa dem. 

Så fortsatte historien för romerna i Sverige, och i övriga Europa, med förföljelse och utsatthet.  Under tiden blev de romska grupperna sammansvetsade. De höll ihop, slog vakt om både sin kultur och sitt språk. Många menar att det fortfarande präglar gruppen. Att romer har en stark gästfrihet, alltid delar med sig oavsett hur lite man har och värnar om familjen. 

En av de romska grupper som länge bott i Sverige kallas i dag för resandefolket, eller för romanifolket. En del av dem, de som levde som fattigast och utanför samhället, kallades ”tattare” av resten av befolkningen. Men inte alla. De levde ofta på att sälja hantverk i byar på landsbygden och de flesta var, tvärtemot vad man tror, bosatta. Resandefolket och romanifolket har bidragit till svensk kultur under de århundraden de levt här. Till exempel är många av våra klassiska folkvisor skrivna av resande eller romanifolket, och de bidrog ofta med nyhetsspridning under sina handelsresor. 

I slutet av 1800-talet kom en ny grupp romer till Sverige, från Ryssland och Frankrike. Det är först nu som man börjar skilja på orden ”tattare” och ”zigenare”. ”Tattarna” var fattiga och kringresande, men de ansågs som svenskar, medan ”zigenarna” var invandrare. När 1900-talet kom, med rasism och nazism, levde dessa olika grupper av romer i Sverige. 

Under 1900-talet utsattes många romer i Sverige för diskriminering av olika slag. Mellan 1914 och 1954 var romer förbjudna att invandra till Sverige. Trots att de liksom judar var utsatta för förintelsen i koncentrationslägren. Under flera årtionden pågick tvångssteriliseringar av romer, och tvångsomhändertaganden av romska barn. Många levde som om de vore statslösa. Utan folkbokföringsadress hade de varken rösträtt eller rätt att gå i skolan. Men eftersom de inte heller hade rätt att stanna på samma ställe mer än en kort tid, tvingades de flytta runt.

Under samma tid växte ilskan hos många romer. Flera förgrundsgestalter börjar kräva rätt att få bli bofasta och rätt till skolgång. Det tog lång tid, inte förrän 1959 fick romska barn rätt att gå i skolan och romer rösträtt.
Mot slutet av 1900-talet ändrar myndigheterna i Sverige strategi. Istället för att lösa ”problemet” med romer genom att utvisa dem, ska de bli som svenskar. De ska överge sin kultur, ordnas in i bostäder, arbete och skola och försvenskas. För många romer blev det givetvis smärtsamt.

I dag vill svenska staten inte längre att romer ska bli som svenskar, utan att romer ska få behålla sin romska kultur och identitet. Därför är romer i dag ett av Sveriges fem nationella minoritetsfolk med ett skyddat minoritetsspråk, romani chib.

Även om romer fortfarande utsätts för diskriminering på till exempel arbets- eller bostadsmarknaden finns det många romer som i dag tar plats på olika områden i samhället.

KARIN FINGAL

 

 

Källor:

Delegationen för romska frågor (statens offentliga utredningar)

Skolverket: http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nationella-minoriteter/romer/inledning/en-historia-av-fortryck-1.215165

lattjodrom.com

Nordiska museet

romernashistoria.se

Tre artiklar i Uppsala Nya Tidning hösten 2014, av Jan Selling, forskare vid Uppsala universitet och författare till boken ”Svensk antiziganism”
http://www.unt.se/inc/print/default.aspx?name=Skriv+ut&articleid=2653820

http://www.unt.se/inc/print/default.aspx?name=Skriv+ut&articleid=2798157

http://www.unt.se/inc/print/default.aspx?name=Skriv+ut&articleid=2681668

Länsstyrelsen i Stockholms län

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk

Samt anteckningar från tidigare intervjuer som skribenten gjort.

Sidan uppdaterad 2015-01-14

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På www.minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?