Svensk minoritetspolitik - lagen skärps 2019

20 år efter att Sverige fick en nationell minoritetspolitik skärps lagen. Med start 2019 ställs högre krav på myndigheter. Flera minoritetsspråk får tydligare roll och dessutom prioriteras barn och äldre upp.

Det finns fem nationella minoriteter i Sverige – judar, romer, sverigefinnar, tornedalingar samt urfolket samer.

I Sverige finns en minoritetslagstiftning. Syftena med den är att stötta minoriteterna och att skydda deras språk och kultur. Kunskaper om detta är hos gemene man är låg. Det visar en undersökning Utbildningsradion lät göra 2018.

Den visade att fyra av tio, nästan hälften alltså, inte visste antalet erkända nationella minoriteter i Sverige. Kunskaperna om deras språk var ännu sämre. Hela 95 procent visste inte vilka minoritetsspråken är. (se fakta intill)

En majoritet känner till att samer är Sveriges urfolk och att det funnits både språkförbud och skattmätningar i rasbiologiskt syfte. Men i andra fall fanns det kunskapsluckor. sju av tio kände inte till att romer funnits i Sverige i 500 år. Nio av tio kände inte till att judar fick medborgerliga rättigheter i Sverige för 150 år sedan.

Det är ”Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk” som förändras och det sker till förmån för minoriteterna. En tidigare lagskärpning antogs 2009. Då infördes så kallade förvaltningsområden. Kommuner med stora grupper av en eller flera minoriteter kunde söka stöd för att arbeta med deras frågor.

Problemet var att kommuner som inte var förvaltningskommun inte alltid ansåg att minoritetsfrågor omfattade dem.

Antalet förvaltningskommuner ändras kontinuerligt, men under 2018 var det 64 för finska, 22 för samiska och sju för meänkieli. Vissa kommuner är förvaltningsområde för flera minoriteter.

Det finns flera nyheter i lagförändringen från 1 januari 2019. En är att det kommer att ställas högre krav på myndigheter. Diskrimineringsombudsmannen, till exempel, kommer att tvingas svara skriftligt på minoritetsspråk. Även vissa domstolar omfattas och i princip kan mål som avser samiska frågor i framtiden komma att hållas på samiska i Högsta domstolen.

Från 2019 är kommuner och landsting skyldiga att anta minoritetspolitiska mål och riktlinjer och att de ska kunna redovisa dessa.

En annan skärpning är att kommuner, landsting och myndigheter blir skyldiga att informera minoriteterna om sina rättigheter och det ska i vissa fall göras på minoritetens språk.

Svenska myndigheter ska dessutom, enligt den skärpta lagen, inte bara samråda med minoriteterna utan också främja barns och ungas inflytande i frågor som rör dem.

Andra förändringar är att rätten till förskoleundervisning på minoritetsspråk förs över till skollagen och att äldreomsorgen i större omfattning måste bedrivas på minoritetsspråk. Förändringen består i praktiken i att man bytt ett par ord i lagtexten. Förvaltningskommuner ska från 2019 erbjuda omvårdnad ”helt eller till väsentlig del” på minoritetsspråket i stället för ”helt eller delar av”.

Samma formulering, ”väsentlig del”, införs i skollagen för förskola på minoritetsspråk.

Dessutom införs en informationsskyldighet. Kommuner ska fråga om man vill ha förskola eller äldrevård på sitt minoritetsspråk. På det sätter övervinner man det faktum att många inte sökt för att de helt enkelt inte känt till möjligheten.

Lagen påverkar kommuner både i och utanför förvaltningssystemet, men på olika nivåer och syftet är att ”beakta behov av sin kulturella identitet”.

Minoritetsspråken romani chib och jiddisch får högre status i svensk äldrevård från 2019.

De nya minoritetslagarna har tagits fram efter utredningen ”Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik” som presenterades 2017.

Utredningen beställdes och lagen antogs under förre kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke.
- Nu säkrar regeringen de nationella minoriteternas mänskliga rättigheter, inte minst när det gäller möjligheterna att bevara och vårda sitt språk, säger Bah Kuhnke.

Den statliga utredningen ”Nästa steg?” kom med en serie förslag till lagändringar under 2017. De som nu genomförs är en följd av utredningen. Men det stoppar inte där. Flera av utredningens förslag är fortfarande aktuella i någon form.

Det pågår nämligen vid sidan om den skärpta minoritetslagstiftningen ytterligare en serie utredningar och uppdrag som kan komma att förändra minoritetspolitiken, i vissa fall till och med redan under 2019.

I dag ansvar Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget för uppföljning av den svenska minoritetspolitiken. Det är en modell som utreds fram till halvårsskiftet 2019. I den ursprungliga utredningen föreslogs en ny myndighet.

Vidare har det givits uppdrag att se över hur minoritetsspråken ska organiseras, även jiddisch och romani chib, och hur samiskt språkcentrum ska utvecklas. Institutet för språk och folkminnen ska också digitalisera språkmaterial. Dessutom får Socialstyrelsen 800 000 kronor för att informera socialtjänst och vård om minoritetslagen. I det uppdraget ingår också att kartlägga behovet av ytterligare insatser.

Det finns många minoriteter i Sverige. Att just de här fem blev utsedda till nationella minoriteter beror på att de är folkgrupper som skiljer sig från majoritetsbefolkningen, har en uttalad samhörighet, egen identitet och har funnits i landet i hundratals år. För samernas del handlar det om tusentals år. Man brukar säga att de nationella minoriteterna har funnits sedan eller innan statsbildningen Sverige 1523, alltså på Gustav Vasas tid.

De fem nationella minoriteterna har egen kultur, eget språk och judarna även en egen religion. Med minoritetspolitiken ville staten ge minoriteterna en chans att bevara, främja och utveckla språk och kultur. I december 1999 beslutade en enhällig riksdag att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Man fattade beslut om en minoritetspolitik och erkände de fem minoriteterna och deras språk.

ANDERS BOSTRÖM

 

 

Sidan uppdaterad 2018-09-28

Fakta

Det finns fem nationella minoriteter i Sverige – judar, romer, samer (som också är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar.

Deras erkända minoritetsspråk förekommer i flera varieteter och är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli. Totalt i Sverige talas och skrivs minst 150 språk.

Samer är dessutom ett urfolk.

Minoriteterna har funnits i Sverige i hundratals år, samerna i tusentals.

Minoritetsbefolkningen, sammantaget, beräknas till 550 000-750 000.

Minoritetspolitiken strävar efter att staten ska främja, bevara och utveckla språk och kultur.

Svenska myndigheter är skyldiga att informera minoriteter om rättigheter i deras egna frågor och ge dem inflytande

Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget är myndigheterna som samordnar och följer upp hur minoritetspolitiken efterlevs.

Hittills har tre statsråd varit ansvariga för den nationella minoritetspolitiken: Nyamko Sabuni, fp, Erik Ullenhag, fp och nu senast Alice Bah Kuhnke, mp.

 

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På www.minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?