Dagiset som erbjuder fyra språk
- Kompetensen fanns i huset och till att börja med fick vi in fyra anmälningar om finska, berättar pedagogen Kaisa Edvinsdotter, som själv behärskar riksfinska och tornedalsfinska.
Nu har två år gått och i dag har en tredjedel av barnen, 17 stycken, modersmålsstöd och hela förskolan beteckar sig som en språk- och kulturförskola.
- När vi fick det femte barnet insåg vi att vi måste ha ett hustänk för att det skulle funka, säger Kaisa Edvinsdotter.
Det är inte helt enkelt att hålla tungan rätt i mun alla gånger. Personalen hoppar mellan tre språk, ibland fyra eftersom förskolan precis fått en pedagog som kan samiska.
- Det är svårt att dra gränsen mellan vad som är riksfinska, dialekt och tornedalsfinska ibland, säger Kaisa Edvinsdotter.
Istället för en "vanlig" samling har barnen på Lilla Björn en "bastusamling". De säter sig i en ring och i mitten står en hög med ved som ska föreställa bastuugnen
- När vi går in i "bastun så pratar vi finska eller tornedalsfinska, det är en markering, säger Kaisa Edvinsdotter.
Barnen räknar på finska hur många gånger som de kastar vatten på ugnen. Efter några kast tycker en förskollärare att det räcker och säger att det blev väldigt varmt - på finska förstås. En annan förskolelärare pratar tornedalsfinska med barnen.
Barnen skrattar och har roligt och en del av dem byter språk. Bastustunden fortsätter med sång och dans. Nyinskolade Helmi Kardefelt, 1,5 år, som hittills varit lite avvaktande, börjar också dansa när hon hör musik på sitt modersmål.
- Den här stunden är till för gemenskapens skull. Här är de inte ensamma om att tala finska, de vågar prata med varandra till och med, säger Kaisa Edvinsdotter.
Bastustunden är bara ett av många moment där spårkinlärningen sker. Det mesta sker på avdelningen där barnen blir indelade i olika språknivåer.
- Det skiljer sig mycket mellan barnen, en del har föräldrarar som är finsktalande medan andra kanske har mor- eller farföräldrar som kan finska eller tornedalsfinska, berättar Kaisa Edvinsdotter.
Språkverksamheten finansieras av minoritetsmedel från Kiruna kommun, hittills har förskolan fått 50 000 kronor. Pengarna har gått till vidareutbildning, en studieresa till Haparanda, till litteratur och annat material till barnen. Nu har förskolan ansökt om mer medel men inte fått något besked än.
Orsaken till att förskolan blivit som populär tror Kaisa Edvinsdotter bottnar i att synen på tvåspråkighet förändrats.
- Man ser det som en rikedom istället för en belastning och det är vi också måna om att visa, exempelvis genom att skylta på olika språk.
Lilla Björns första mål var att skapa acceptans för att använda sitt andra på förskolan.
- Det har vi lyckats med och vårt nästa mål att barnen börjar våga prata sitt andra språk med varandra, säger Kaisa Edvinsdotter.
MALIN ANDERSSON JUNKKA
