"Mer tippat att en människa landar på mars"

Sveriges har fått en ny tidning – på jiddisch. Därmed är den fullständigt oläslig för 99,9 procent av alla svenskar, men det spelar ingen roll för de som står bakom projektet.

Allt började med att de tre studenterna Ida Olniansky, Linda Gordon och Niklas Olniansky läste jiddisch på Lunds universitet. När studierna var klara våren 2011 uppstod många frågor. Hur skulle de göra för att hålla igång sina språkkunskaper? Hur skulle de kunna försörja sig på det de lärt sig? Och hur ska egentligen det lilla judiska minoritetsspråket jiddisch ens överleva och utvecklas?

Svaret blev att starta Dos Bletele. Eller ”Det lilla bladet” om man översätter till svenska. En tidning som kommer ut fyra gånger per år, för närvarande har runt 50 prenumeranter, tar massor av tid och just börjat gå plus minus noll.
Varför gör ni det här?

- För att det är kul. Och för att det går. Man kan ju faktiskt starta en tidning, säger Linda Gordon.

- Ja, så enkelt är det nog, tillägger Niklas. Fast vi har större tankar också. Man hör alltid att jiddisch är på utdöende. Men det är ju fel. Ultraortodoxa judar pratar jiddisch, så språket kommet att leva vidare, men i sekulära kretsar är det dött, folk pratar inte till vardags. Vi ska inte få hybris, men Dos Bletele kanske kan sätta i gång någon form av kedjereaktion där.

Just därför handlar Dos Bletele inte om judisk kultur eller religion. Den är en vanlig tidskrift som vänder sig till vem som helst som kan läsa jiddisch. I tidning nummer två hittar man till exempel en stickbeskrivning, tv-spelrecensioner, kakrecept, korsord, en nyskriven berättelse och ett test av chokladbollar.

Med det innehållet är Dos Bletele unik, och tidningen har fått reaktioner långt utanför Sveriges gränser. En del äldre judar, från fram för allt USA, har reagerat och tyckt att tidningens innehåll varit alltför lättsamt. Här hemma i Sverige däremot, har reaktionerna enbart varit positiva. Om än förvånade.
- Bara tanken, att tre svenskar under 40 sitter och gör en tidning på jiddisch... för tio år sen tror jag att det var mer tippat med en människa som landar på mars, säger Niklas Olniansky.

Tillsammans med kaffekoppar och lunchtallrikar ligger de tre nummer som hittills producerats utspridda på kafébordet mellan oss. Även om varje nummer bara är cirka 10 sidor långt tar det de tre redaktionsmedlemmarna lång tid att producera. Oftast sitter de hemma hos någon, spinner idéer och läser varandras texter om och om igen tills det blir rätt. De kämpar med språket, slår upp i lexikon och googlar och arbetar om. Sen ska tidningen redigeras och sättas ihop, skickas till tryckeriet och slutligen postas till prenumeranterna.

Trots allt slit, och trots att så få kan läsa Dos Bletele, tycker de att det är värt allt arbete.
- Man får tänka ”för vem är det värt det?” Om man tänker på pengarna, ja, då är det inte värt det. Men det är värt något för de som kan läsa den, säger Ida Olniansky.

Som till exempel en gammal 85-årig dam, som ringde efter att hon läst om Dos Bletele i sin lokaltidning. Hon ville ha en prenumeration för att hon så gärna ville se om hon fortfarande kunde förstå jiddisch.

Linda Gordon känner sig stolt över vad de åstadkommer.
- Ja, det är jag faktiskt. Jag tycker att det är viktigt att jiddisch representeras på ett konkret sätt. Det finns tidningar på alla möjliga språk, så varför inte på jiddisch?

KARIN FINGAL

Sidan uppdaterad 2013-01-07