Projektet med mål att häva språkspärrar

I samband med att Samiskt språkcentrum startade upp sin verksamhet i Östersund 2010 föddes idén till projektet som är baserat på socionomen Jane Juusos bok ”Tar språket mitt tillbake”.
- Det bygger på kognitiv beteendeteori. Det gäller att möta och erkänna sina rädslor som hindrar en från att prata samiska, säger Sylvia Sparrock, projektledare för Jag tar tillbaka mitt språk.

Projektet fokuserade på den extremt hotade sydsamiskan. Jane Juusos teorier användes på nordsamiskt område.
- Det är samma problematik där, säger Sylvia Sparrock.

Nio personer deltog i kursen som pågick under ett år med totalt tio träffar i Östersund. Genom en annons i tidningen Samefolket fick Samiskt Språkcentrum tag på kursdeltagarna.
- Vi sökte de med viljan att arbeta med sin språkspärr, att våga prata mera samiska i flera miljöer. Vi ställde inga akademiska krav, säger Sylvia Sparrock.

Tolv personer sökte och det blev till slut nio personer, alla kvinnor i 25-55 års åldern. Från början var två män med med de föll bort på grund av att de inte kunde komma ifrån sitt arbete.
- Det var viktigt att det blev en liten grupp. Gruppdynamiken var viktig och på första mötet skrev alla på en tystnadsplikt.

Deltagarna fick öva på att tala samiska med varandra under olika aktiviteter.
- Vi slöjdade, lagade mat, besökte Jamtli och spelade teater. Det handlar om att våga prata, höra sin röst och prata inför andra.

Sylvia Sparrock kände själv igen många av de språkspärrar som deltagarna upplevde. Hon har själv känt sig begränsad att tala samiska. Begränsningarna kan till exempel vara en person i ens omgivning som kritiserar eller sin egen inre kritiker.
- Det gäller att erkänna sina spärrar och våga prata om dem, och titta på vad som händer i kroppen när det här obehaget kommer.

Mellan träffarna fick deltagarna alltid hemläxor. Det kunde till exempel handla om att våga prata samiska i offentliga miljöer eller med någon särskild person.

Finns det särskilt många språkpoliser i det samiska samhället?

- Det har nog varit så. I dag är det mer tolerans, även med olika dialekter. I dag uppmuntras man mer att tala med det språk man kan.

Deltagarna är nöjda med projektet och alla har på något sätt fortsatt med samiskan. Samtliga har börjat tala mer samiska och det var ju det som var syftet med projektet.

Just nu håller en rapport på att ta form och det är oklart vad som händer i fortsättningen. Det diskuteras om Språkcentrum ska ge ut en handbok, liknande Jane Juusos, baserad på projektet i sydsamiskt område.
- Jag tror att många fått bättre självförtroende med minoritetslagstiftningen i ryggen. Själv talar jag samiska ljudligare med mina barn när jag är på affären, avslutar Sylvia Sparrock.

MALIN ANDERSSON JUNKKA