Skolverket har hittat en fungerande metod

När lagen om nationella minoriteter skärptes 2010 var undervisningsrådet Mats Wennerholm relativt ensam på Skolverket i arbetet med frågor kring de nationella minoriteterna. Nu fyra år senare är situationen en helt annan.
- Vi är en grupp på fem personer som på olika sätt jobbar med uppdrag. Vi har fått en förståelse i organisationen och minoritetsfrågan finns numera som ett viktigt perspektiv i allt arbete. Det betyder att i alla projekt som vi startar ska vi ställa oss frågan: hur förhåller sig det här projektet till det minoritetspolitiska målet? Det tycker jag är ett stort steg.

Han påpekar att perspektivet måste finnas, även om uppdraget i sig kanske inte handlar om de nationella minoriteterna. På så sätt blir minoriteterna alltid synliga och kunskapen ökar internt.
-Jag ser en uppåtgående spiral. Allt fler medarbetare blir engagerade och nu vet man mer om vad som händer på det här utbildningsområdet.

Skolverket har ett medvetet arbete för att stärka kunskaperna, både internt och externt, och på webben finns gedigen information om och för de nationella minoriteterna. Uppdragen från regeringen, bland annat kravet på att redovisa samrådsförfarandet mellan utbildningsmyndigheterna och de nationella minoritetsrepresentanterna, har drivit på arbetet.

Skolverket har ett samordnande ansvar för att se till så att det hålls årliga samråd.
- Det behövdes en systematik. Företrädarna för minoriteternas organisationer hade svårt att vara med på alla samråd med kommuner och myndigheter och då ville vi ge dem förutsättningar för att kunna vara med. Mats Wennerholm förklarar att minoriteterna även hade svårt att klara av arbets- och resekostnaderna och lösningen är att ha ett par intensiva mötesdagar under en period där de nationella minoriteterna parallellt har träffar med Länsstyrelsen och skolmyndigheter. Samlat och effektivt.

Men att bara mötas är inte alltid konstruktivt och samråden blev till en början mer av en information från myndigheterna med möjlighet till frågeställningar efteråt och deltagarna ville få ut mer.
- Vi insåg att vi måste höja kvaliteten på mötena. Nu kallar vi till mötet i god tid och ber då organisationerna att komma in med frågor som sedan förankras i våra myndigheter så att vi på mötet kan ge bra svar, säger Mats Wennerholm.

I mitten av oktober drar nästa stora samrådssamling igång och tills dess ska myndigheter som till exempel Skolverket, Skolinspektionen och Universitets- och högskolerådet vara redo att ha en dialog och svara på frågor.

Enligt Mats Wennerholm har samråden bland annat bidragit till att kravet på grundläggande kunskaper i modersmålsundervisning nu tas bort och att lärarutbildningar för nationella minoriteter startar till hösten.
-Mötena har hjälpt minoriteterna att slipa på sina argument på den politiska arenan. Vi kan bidra med våra kunskaper och ge dem underlag. Jag hoppas verkligen att de ser oss som samarbetspartners, säger han.

I början bjöds riksorganisationerna som har rätt till statsbidrag och ungdomsorganisationerna till samråden men efter kritik om exkludering har fler intressegrupper tagit plats vid mötesborden. Skolmyndigheterna har också tagit fasta på att grupperna har olika behov och därför ska ha separata möten.
- Till exempel nu när vi ska ha möten i oktober - då möter vi den judiska gruppen i ett mötesrum medan Länsstyrelsen träffar sverigefinnarna i ett annat och sen byter vi. Vad ska man tänka på för att få samråden att fungera? - Samla flera myndigheter samtidigt och var ute i god tid med kallelser. Ju bättre förberedelser desto mer får man ut av mötet. Det är också en fördel för oss tjänstemän från olika myndigheter att träffas eftersom det skapas informella nätverk och man får en direkt ingång till varandras organisationer och vet vem man ska kontakta, säger Mats Wennerholm.

På Skolverket pågår nu flera arbeten med och för de nationella minoriteterna. Det jobbas med den romska inkluderingen, inte minst med de romska brobyggarna, lärarsatsningen är på gång och kursplaner och läromedel ska tas fram för modersmålsundervisningen.

Skolverket har också en uppgift i att öka kunskapen och intresset för den nationella minoritetsfrågan bland alla lärare och skolledare i Sverige och nog så ofta möts de av skeptiska röster som hävdar att man i ”rättvisans namn inte bara kan göra något för en grupp, då måste ju alla få…” eller ”vi har gjort det vi kan och ansvaret borde ligga på föräldrar eller hos andra”.
- Där finns det mycket att göra. Man kan inte bara säga att det inte går. Där kan jag tycka att de romska brobyggarna är ett utmärkt exempel som visar att det går, att man kan göra på ett annat sätt än tidigare, säger Mats Wennerholm.

ANN-HELÉN LAESTADIUS