En plan som engagerat alla

Spridda skurar av åtgärder, otydligt ansvar och skiftande resultat. Även om viljan var god, blev insatserna för nationella minoriteter i Göteborg inte tillräckliga. Men nu ska det bli ändring på det. Staden har tagit fram en unik handlingsplan för att samordna arbetet.

Antti Yliselä står vid kopieringsapparaten på femte våningen i stadsledningskontoret i Göteborg. Han printar ut den 55 sidor långa handlingsplanen, som gäller för den sverigefinska minoriteten. Eftersom Göteborg är finskt förvaltningsområde har de en egen handlingsplan. Men innehållet i A4-luntan som Antti samlar ihop när kopiatorn spottat ut den, är mycket likt handlingsplanen för övriga minoriteter.

Det handlar om tydlighet. Att alla förvaltningar ska veta vad som förväntas av dem, och vem som bär ansvaret för olika frågor. Antti säger att planen behövs, för annars riskerar frågorna om nationella minoriteter att hamna i skymundan.
- Det blir perspektivträngsel. Även om det till exempel står i skollagen om minoriteter, så försvinner de här frågorna för det är mycket som upplevs mer akut. För att tydliggöra och rikta blicken mot minoriteter så behövs det en handlingsplan.

Alla nationella minoriteter har varit med om att ta fram planen. De har varit representerade i olika referensgrupper och kommit med förslag och påpekanden om vad de tycker är viktigast att kommunen gör. Sedan har Antti och hans kollegor tittat på om det finns stöd för önskemålen i lagen, och slutligen vilken förvaltning som ska ha ansvar för frågan. Arbetet har tagit ett och ett halvt år.

Nu när planen är klar börjar det verkliga arbetet. Ann Hanbert är en av dem som är ansvarig för att planen genomförs. Hon ser till att förvaltningarna får veta vad de förväntas genomföra, och att minoritetsrepresentanterna sedan får veta vem som har ansvar för vilken fråga. Ann menar att handlingsplanen därigenom kommer lyfta frågan om nationella minoriteter.
- Jag tror att det kommer bli mer gjort. Det blir så tydligt vem som gör vad, och det gör det lättare att förstå vem man ska kontakta, säger hon.

Även om arbetet knappt startat har processen med att ta fram handlingsplanen gett resultat i sig. Tuula Jäkärä sitter i det sverigefinska rådet, som hon tycker har en viktig uppgift.
- Jag tror att det har stor påverkan. Vi kan prata om vad vi vill ha, och det är väldigt viktigt. Jag menar att vi som är i minoritetsställning ska synas, vi ska vara framme. Och det är vi när det gäller Göteborgs stad.

En annan minoritetsrepresentant är Rose-Marie Wallengren. Hon sitter i kulturgruppen för resandefolket. Den avgörande frågan för dem är att stå som egen grupp, utanför den romska minoriteten, eftersom de anser att de har så olika behov. Hon är glad att resandefolket fått vara en egen referensgrupp under arbetets gång.
- Vi har fått politiker och myndigheter att se att vi är en egen grupp, och lyfta fram oss. Det är vi glada över. Jag hoppas att Göteborg ska lyssna på de resande, säger hon.

Liksom flera andra minoritetsrepresentanter är hon förväntansfull på vad handlingsplanen ska få för effekt. Antti och Ann tror att den kan få stor betydelse, om minoritetsgrupperna själva är aktiva.
- Behoven finns där, säger Ann, men de blir tydligare när man vet vad man har rätt till. Så det ger vartannat. 


KARIN FINGAL

 

 

 

Sidan uppdaterad 2015-06-24