Från Warszawas getto via Stockholm till New York

Poeten och aktivisten Irena Klepfisz besökte Stockholm i maj och framförde sina dikter inför en fullsatt publik.

 

Hon är i goda händer, poeten och aktivisten Irena Klepfisz, när hon besöker Sverige efter sjuttio år.  Vid sin sida finns väninnan Eva Heller som bodde i samma kollektivhus i Neglinge, Saltsjöbaden mellan åren 1946- 48.
- Mina lyckligaste barndomsminnen kommer från åren i Sverige, säger Irena och ler.

Irena Klepfisz föddes i Warszawa getto 1941. Hennes far, Michał Klepfisz, var aktiv i Bund, den judisk-socialistiska arbetarrörelsen, och var en av ledarna för den judiska motståndsrörelsen. Han lyckades smuggla ut sin fru och dotter precis innan upproret 1943 men dog själv i striden två dagar senare.
- Jag kände inte min far alls och min mor berättade högst motvilligt.

I dikten ”about my father” (om min far i svensk översättning) skriver hon: ”He wrote to his aunt that he hoped the baby would be a boy” (han skrev till sin faster att han hoppades att barnet skulle bli en pojke).  Irenas förhållande till fadern var komplicerat. I dikten ”the widow and daughter” (änkan och dottern) skriver hon:

”he would press himself between them –

hero and betrayer

legend and deserter –

so when they sat down to eat

they could taste his ashes.”

När Irena och hennes mor Rose Klepfisz flyttade till New York 1948 efter två lyckliga år i Sverige brukade de bjudas in till Bund- möten där stora fotografier av fadern var uppsatta och folk grät öppet. Som barn tyckte hon att dessa åminnelsemöten var skrämmande och ofta kallades hon upp på scenen för att tända ljus för alla barn som dött i Förintelsen.
- Jag tyckte inte om att identifieras som Michał Klepfisz dotter. Det tog flera år för mig att försonas med min historia. Det sorgliga är att min mamma aldrig fick ett erkännande för att hon räddat mig. Det fanns en obalans där, och man hade behövt omdefiniera vad heroism verkligen är. Hjältemod var alltid associerat med väpnat motstånd, vilket min far stod för, men det finns andra typer av motstånd. Även utan vapen går det att göra motstånd.

Som tonåring började hon undersöka det hon såg som avsaknaden av kvinnliga erfarenheter i minnet av Förintelsen och i judisk historia i stort. Genom att studera feminism fick hon de verktyg hon behövde för att se tillbaka på sitt förflutna med nya ögon. Men för att göra det behövde hon erövra ytterligare ett språk – engelskan.
- Jag pratade polska med min mamma, i Sverige lärde jag mig svenska, runtomkring mig hörde jag jiddisch så engelskan blev mitt fjärde och svåraste språk att bemästra.

Engelska var hennes sämsta ämne i skolan och hennes lärare försökte avvärja henne från att välja litteratur som huvudämne i gymnasiet. Men Irena var envis och lät sig inte övertalas.
- Jag tror att jag lyckades kanalisera min frustration för att jag saknade ett engelskt språk genom poesin.  Min syn på poesi var att man kunde göra vadsomhelst, det behövde inte vara grammatiskt korrekt eller logiskt. Det gav mig frihet.

Det tog flera år att rota sig i ett nytt modersmål och ända upp till vuxen ålder tills hon vågade skriva flerspråkig poesi. I dikten ”Etlekhe verter oyf mame-loshn / A few words in the mother tongue” (Några ord på mitt modersmål) blandar Irena jiddisch och engelska på ett mästerligt vis. Att skriva jiddisch med latinska bokstäver, istället för hebreiska, tycker hon inte är ett problem. Det viktigaste är att människor kan läsa och få en känsla för språket.

Just språk och översättningsprocessen är teman som återkommer i Irena Klepfisz poesi. Kort efter att hennes första dikter publicerades år 1971 började hon forska om jiddischtalande kvinnliga författare. Särskilt intresserad var hon av kvinnliga författare som liksom hon själv bytt språk. Hon har översatt flera av Rokhl Korns dikter på jiddisch, och berättar att Korn bytte språk från polska till jiddisch på grund av antisemitism. (Korn bodde också i Neglinge i två år efter att hon bjudits in att delta på en PEN-konferens i Stockholm.)

Irenas engagemang i feministiska kretsar växte och tillsammans med vänner aktiva i den andra vågens feminism-rörelse i New York grundade hon 1976 den litterära tidningen Conditions, en tidning med fokus på lesbiska författare. Samtidigt kom hon själv ut som lesbisk, ett tema som hon ofta återvänt till i sin poesi och prosa, inte minst i essäsamlingen Dreams of an insomniac (Drömmar från en sömnlös person) utgiven 1977. New York på 1970-talet var en homofobisk plats och Irena mötte fördomar också inom den judiska gruppen. Hon saknade ett ord för lesbisk på jiddisch och uppfann ordet ”lezbianke”.
- Precis som min far tror jag på motstånd, säger hon allvarligt.

Efter en fullsatt poesiuppläsning i Stockholm får hon en fråga från publiken om vilka råd hon har att ge till aspirerande poeter. Hon svarar:
- Lyssna inte på andra, ta risker och våga vara dålig. Skrivandet är en organisk process, man måste skriva dåligt innan man kan skriva bra.

​Irena Klepfisz har tilldelats flera prestigefulla priser för sina diktsamlingar. Men tiden i Sverige glömmer hon inte. ”Sverige var en gåva till min mor”, säger hon innan hon går av scenen. 

SARAH SCHULMAN

Sidan uppdaterad 2019-06-12
Irena Klepfisz glömmer inte tiden i Sverige. Foto: Sarah Schulman
Irena Klepfisz glömmer inte tiden i Sverige. Foto: Sarah Schulman

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På www.minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?