Eeva Lindh började arbeta på Sveriges Radio 1967. Foto: Victoria Rixer

Sverigefinnarnas röst i etern fyller femtio

Ett halvt sekel har gått sedan den första finskspråkiga riksredaktionen på Sveriges Radio bildades och fröet till den egna kanalen Sisuradio såddes.

– Det var verklig “talkoohenki” som rådde de första decennierna, en nybyggaranda, säger Eeva Lindh som var med när allt började.

Eeva Lindh hade varit verksam som skrivande journalist i Finland och minns de första radiosändningarna med ett skratt.
– Det var ovant att höra sin egen röst i etern! Men vi fick fantastisk respons från lyssnarna, vår relation till dem var väldigt nära. Det fick oss i redaktionen att orka vidare, vi jobbade långa dagar och nätter och det nästan gratis. Nu är jag mer luttrad, jag har bevakat politiken, varit redaktionschef och suttit i kanalledningen, jag tror att jag har gjort allt man kan göra på radion. Utom morgonandakt!

När Eeva Lindh började arbeta på Sveriges Radio 1967 var det med sommarsändningarna man på den tiden gjorde för turister, på engelska, tyska och finska. Men när hösten kom och turistsändningarna avslutades protesterade de bofasta finskspråkiga lyssnarna. Och de var många! Även Sverigefinska Riksförbundet tryckte på för att göra sändningarna permanenta, och finländska politiker hörde av sig till radion och påtalade behovet av samhällsinformation och kultur för finländarna i Sverige. Och påtryckningarna gav resultat: en finskspråkig riksredaktion bildades, och den första september 1969 sände den sitt första program. 

Redaktionens ambition var att finnas där lyssnarna levde och verkade. Eeva Lindh minns en tur ner i gruvan i Boliden och de så kallade Radioveckorna, då redaktionen åkte ut och sände direkt från platser där många sverigefinländare fanns. Som i Skutskär, där en tillfällig studio byggdes upp i bastun hos finska föreningen. Det här var under sent sjuttiotal, en förändringens tid för radion, då lokalredaktionerna byggdes ut. Storstadsdominansen skulle brytas och lyssnarna tas på allvar. Kommunerna skulle granskas och medierna komma närmare landets invånare. I stora bussar rullade journalister ut och direktsände från byar och städer runt om i Sverige. Men det var först år 1997 som de finska rikssändningarna fick en egen kanal, och Sisuradio föddes. 

I dag sänder Sisuradio program på finska, meänkieli och finlandssvenska, och gör tvåspråkiga program på svenska och finska. Ett av dem är samhälls- och nöjesprogrammet Popula, med aktuella gäster, sketcher och musik. Det var Erkki Kuronen, Maziar Farzin och Maija Waris som under ledning av producenten Helena Huhta fick i uppdrag att skapa ett nytt fredagsprogram som särskilt skulle locka sverigefinnar ur andra och tredje generationen. Idag programleder Erkki Kuronen Popula tillsammans med och Jasmin Lindberg.
– En del av våra lyssnare är tvåspråkiga, men många har också glömt eller fick aldrig lära sig finska, säger Erkki Kuronen.

– I lyssnarundersökningar hade det framkommit att många i denna grupp inte känt att Sisuradios programutbud var något för dem, att språket var för svårt. Popula har varit ett slags språklig frizon, de medverkande väljer själva om de vill prata svenska eller finska. Särskilt under de första åren pratade vi mycket om mellanförskap – att befinna sig mellan förorten och de finare salongerna, mellan arbetarklass och medelklass, mellan språken och identiteterna. 

Dessa teman diskuterades också livligt under Sisuradios genom åren kanske mest framgångsrika satsning: kampanjen #vågafinska. En enkel fråga från Sisuradios redaktion i sociala medier – Vågar du prata finska? – fick tusentals svar. Via mail, sociala medier, bloggar och telefonsamtal strömmade berättelser in om identitet, känslor och erfarenheter. Många vittnade om en osäkerhet inför finska språket: att de inte pratade finska så bra som de önskade, eller knappt alls. Andra berättade att deras föräldrar, som i många fall hade kommit som arbetskraftsinvandrare under 60- och 70-talen, skämdes över sitt finska ursprung. Att föräldrarna varnades för att prata finska med sina barn. Återkommande var också en upplevd arvslöshet, en sorts rotlöshet. Signaturen Andreas Ali skrev: ”Alla nya invandrare i Sverige: ta lärdom av sverigefinnarnas historia! Lär era barn era språk. Låt er inte tystas ner (som vi)”.

#vågafinska-kampanjen belönades med Sverigefinska publicitetsföreningens journalistpris och nominerades till Stora Radiopriset i Sverige år 2014. Det var första gången någonsin som en en radioproduktion på ett minoritetsspråk blev nominerad.

Under 2019 uppmärksammas femtioårsjubileet på Sveriges Radio, bland annat med djupdykningar i det finskspråkiga arkivmaterialet och återutsändningar av gamla program. Håll utkik på sverigesradio.se/sisuradio.

VICTORIA RIXER

 

Sidan uppdaterad 2019-08-28