Artiklar
Anna Maria Modée och Sebastian Björkman läser en sydsamisk kurs. Foto: Karin Skoglund

"Det handlar om att ta tillbaka något som tagits ifrån en”

Vem, vad, var, hur och när. Det är grammatikgenomgång av frågeord på studiecirkeln i sydsamiska på Södermalm i Stockholm. Bakom initiativet står Sameföreningen i Stockholm. 

 Reinie Fjällström, studiecirkelledare byter från sydsamiska till svenska och frågar:
- Förstår ni?

-Nja, inte riktigt svarar Sebastian Björkman, en av de cirka tolv regelbundna deltagarna på studiecirkeln.

Fler andra nickar instämmande. Grammatiken är svår, men ibland måste den gås igenom för att förstå hur allt hänger ihop, säger Reinie Fjällström. Bland annat sydsamiskans åtta kasus och de olika formerna för singular, plural och det som skiljer sig från svenskan, dualis som finns i de tre personerna, vi två, ni två och de två.
- Jag fokuserar mest på det talade språket. Jag vill få dem att våga prata, att säga ord som de redan har i huvudet, säger hon.

Reinie förklarar frågeorden på svenska och fortsätter sedan på sydsamiska igen. Hon försöker tala så mycket sydsamiska det bara går så att deltagarna ska få höra och lära känna språket. För en utomstående är det de många vokalerna som kännetecknar språkets speciella melodi.

Åtta gånger under året åker Reinie Fjällström tåg cirka 12 timmar från Jokkmokk till Stockholm för att leda studiecirkeln i sydsamiska. Tidigare har hon undervisat distanskurser i sydsamiska på Samiskt utbildningscentrum.
- Det är jätteroligt att så många var intresserade här i Stockholm, jag visste att det fanns intresse men inte att det var så många.

Enligt Sameföreningen i Stockholm anmälde sig 18 personer i våras.

För Anna Maria Modée är det tredje gången hon studerar samiska. Först gick hon en intensivkurs i Norge, sen studerade hon på Uppsala universitet.
-Samiskan finns på min mammas sida som tappade språket som många andra. Min mormor vägrade tala samiska, det ansågs vara skamligt, men gammelmormor talade med min mamma som nu också går på studiecirkeln, säger Anna Maria.

Sebastian Björkman menar att det var likadant i hans släkt.
- Min mormor talade väldigt lite men min gammelmorfar talade både syd- och nordsamiska. Min släkt blev tvångsförflyttad till sydsamiskt område från nordsamiskt område.

För många samiska familjer har språket hoppat över två generationer. Den äldre generationen ville inte lära ut språket och menade att det var både skamligt och att det inte fanns någon användning för det. Många förnekade sitt ursprung och dolde sin identitet.
-Det handlar om att ta tillbaka något som tagits ifrån en, förklarar Anna Maria. Det är ett arv som gått förlorat.

Sebastian håller med.
-Jag känner att jag har ett ansvar att fånga upp språket och göra något av det. Det finns så många generationer före oss som fick leva på samiskt vis och sen kom två generationer då det samiska bara försvann.

- Och det gick fort, fyller Anna Maria i.

Ser ni er som kulturbärare?

- Ja, absolut, svarar båda samtidigt.

Även om varken Anna Maria eller Sebastian kommer kunna använda sydsamiskan till vardags och till och med kan få svårt att öva på språket i Stockholm på grund av få sydsamiska talare, är de överens om att de genom språket får en ingång till den samiska kulturen och gemenskapen.
- Det är identitetsskapande att öva språket och träffa andra med samiskt ursprung, säger Sebastian.

- När man lär sig ett språk får man förståelse för hur man tänker på det språket och lär sig mer om den kulturen, säger Anna Maria.

Reinie tar som exempel vissa uttryck som handlar om skosömnad som är svåra att översätta till svenska.

Och även om det är ett svårt språk att lära sig är det bara att sätta igång för den som är intresserad, tycker både Anna Maria och Sebastian.
- Det handlar om att våga prova och att våga vara stolt över sitt ursprung. Det ger en gemenskap för att vi delar liknande upplevelser, menar Sebastian.

- Ja tyvärr delar vi många tragiska livshistorier som finns i nästan alla familjer, tvångsförflyttningar, nomadskolor och kolonialism. Och tyvärr en hel del fördomar, säger Anna Maria och fortsätter:

- Att lära sig språket för de äldre kan också vara en bearbetning av ett trauma, att våga vara stolt över den identitet som man förträngt.

- Min mormor och min mamma har blivit mer aktiva sen jag började intressera mig. Det intresse vi yngre visar för den samiska kulturen kan göra att de äldre vågar vara stolta över sitt ursprung, säger Sebastian.

Reinie Fjällström har sett det ökade intresset för att lära sig sydsamiska. Hon tror det är många fler som lär sig språket lite grand, än som vågar tala och det är svårt att hitta någon att tala med, också i sydsamiskt område.

Så hur gör man för att komma över språkspärren?

-Våga prata i en liten grupp, börja med enkla meningar och var inte rädd för att säga fel. Man kan gå hemma och prata högt för sig själv och skriva lappar med sydsamiska ord på saker i hemmet, föreslår Reinie.

KARIN SKOGLUND

Sidan uppdaterad 2019-10-28