Artiklar
Anton Hennix Raukola. Foto: Hasse Stenudd

Varjoitten Voima, vilka är skuggornas kraft?

”Skräckhistorier från Tornedalen” var namnet på Tornedalsteatern Tornionlaakson teatteris senaste produktion, innan ensemblen hittade det namn som kändes helt rätt.

- Att hitta tillbaka till ursprunget, berättandet framför lägerelden, är en del av teaterarbetets kärna beskriver Anton Hennix Raukola, skådespelare och översättare.

Varjoitten Voima blev namnet som översatt till svenska betyder skuggornas kraft, en teaterföreställning baserad på två skräcknoveller av Erik Kuoksu, tidigare känd från Creepypodden.
- Skuggorna finns där som en svärta, de kommer som mardrömmar, som vaga minnesbilder, något som förföljer en, något som lockar och skrämmer säger Anton.

Första pjäsen, Tallarna från Supasvaara och andra pjäsen, Isän ääni bygger båda två på tornedalsk mytologi. Tillsammans har verken blivit en föreställning, som två veckor innan premiär, plötsligt fick ett nytt namn.
- Det är så pass mycket nya grepp att den behövde ett nytt namn. Vi ville också hitta ett namn på meänkieli som är lite suggestivt och spännande fortsätter Anton.

Ensemblens gemensamma konstnärliga process har innehållit samtal om de personliga erfarenheter som de haft av händelser, som inte fått någon logisk förklaring.
- Vi ställde oss på scenen på första repetitionsdagen och jobbade mycket fysiskt på golvet för att hitta djup och vändningar i texten.

Det är en komplex process och mycket att ta till hänsyn när en turnerande uppsättning skapas och tar form. Utöver uttryck och avtryck kräver arbetet att ensemblen hela tiden förhåller sig till att föreställningen ska vara lätt att turnera med, det innebär att produktionen ska bibehålla hög kvalitet utan att bli låst vid stora scenografier och ljusriggar, menar Raukola.

Lena Engqvist Forslund ansvarar för regin, och har gjort en manusbearbetning medan Anton Hennix Raukola har arbetat med översättningen till meänkieli. Det råder inga tvivel om att alla inblandade i produktionen får utrymme att leverera en bredd kunskaper i genomförandet av denna föreställning.
- Ljudbilden är också en viktig ingrediens som Erling Fredriksson jobbar med fortsätter Anton.

Föreställningen följer i huvudsak karaktärerna Moa, Henrik, Claes och ”vännen”. Det är deras interna relationer till varandra som driver berättelserna vidare. Moa och Henrik uppvisar en lång genuin relation som påverkas av att ena parten börjar uppvisa ett främmande beteende. Ytliga, manipulativa bekantskaper visas det också prov på där skuggorna är ett återkommande element i pjäserna. Just exakt vad skuggorna är, det återstår för betraktaren att erfara.

Anton är utöver ifrågavarande föreställning filmaktuell i Amanda Kernells senaste film Charter och har efter arbete i kommunal regi övergått till arbete på teatern på heltid,
- Jag har ett brinnande intresse för den tornedalska mytolgin och folktron. Så det avspeglar sig säkert i min insats. Det är inte bara ett kulturarv utan speglar den tornedalska idéhistorian in i vår tid. Sättet att förhålla sig till naturen och livet.

Den 8 februari går årets därmed Tornedalsteaterns Tornionlaakson teatteris första professionella produktion av stapeln i Erkheikki i Pajala kommun.

LINNEA HUHTA

 

Sidan uppdaterad 2020-03-13