Donald Eriksson har samverkat turistiskt i en del samiska projekt. Coronahotet har till viss del påverkat verksamheten i familjeföretaget. Foto: Privat

Stängda gränser problematiskt i Sápmi

Nils Vasara är ordförande för Könkämä sameby och rektor för skolan i Karesuando. Han ser på alla fronter hur stängda gränser på grund av coronaviruset hindrar näringar, verksamheter och det naturliga umgänget i ett annars gränslöst Sápmi.

Könkämä sameby vid gränsen mot Finland, använder de finska vägarna då de ska norrut efter Könkämä älvdal mot deras betesmarker både på den svenska och norska sidan i det annars gränslösa Sapmi. Betesmarkerna används vår, sommar och höst samt under kalvmärkningen.
– Vi har sökt tillstånd från det finska Rajavartio, Gränsskyddet, och vissa i samebyn har fått tillstånd. Vi får bara använda vägen och inte stanna vid affärer och bensinmackar, säger Nils Vasara.

Det innebär att de medlemmar i samebyn som fått tillstånd får lasta med sig bensindunkar och mat då de ska in till sina betesmarker via Finland. Nu är man i samebyn oroade över ytterligare restriktioner då myndigheter i Finland kräver ett totalt stopp vid sina gränser, även för arbetspendling.
- Vi kan i så fall fortfarande köra med skoter men det blir betydligt tuffare att ta sig från Karesuando de tio milen till Keinovuopio. Vi kan bara inte lämna renarna vind för våg.

– Gränser passar inte här uppe. Det delar folket och oss som har släkt och vänner på de norska och svenska sidorna. Det är inte bara rennäringen som blir lidande. Jag har även elever och lärare som bor på den svenska sidan, säger Nils Vasara.

Visserligen är det en pandemi som stängt gränserna länderna emellan men Nils Vasara ser det inte relevant i de här delarna av länderna med så skarpa restriktioner eller gränsdragningar så att det ska hindra rennäringen eller skolgång för elever och barn.
– När gränser på det sättet hindrar personer att färdas blir det ett problem. Det skulle räcka om gränsen bara vore ett rött sträck på kartan, säger Nils Vasara.

Donald Eriksson har samverkat turistiskt i en del samiska projekt. Coronahotet har till viss del påverkat verksamheten i familjeföretaget, som huserar mellan Vindeln och Lycksele.
– Vi har haft fler nybokningar än avbokningar. Det beror på att vi tagit in färre deltagare per tur. Vi har inte heller tagit in större grupper eller kompisgäng, säger Donald Eriksson.

– Virushotet gör oss sårbara men inom några månader är det över. Men miljöhotet och tokiga politiska beslut, de hoten finns kvar och är långsiktiga jämfört med pandemin, säger Donald Eriksson, ordförande i Gold of Lapland, och som genom familjeföretaget Aurora Borealis, tar ut turister med hundspann till de västerbottniska fjällen.

Han menar att viruset slår hårt på besöksnäringen men har en oomkullrunkelig tro på att klimathotet påverkar besöksverksamheten mer, på längre sikt. Han kan efter 27 år inom besöksnäringen jämföra vintrarna nu och när han startade verksamheterna.
– De sista 15 åren har vintrarna blivit en och en halv månad kortare. I januari hade vi vissa dagar åtta varmgrader, säger Donald Eriksson och är övertygad om att den världsvida pandemin, som slagit ut delar av världens fossilbränslekrävande industrier och därmed gett naturen en kort andningspaus, öppnat  upp ögonen hos  vissa delar av befolkningen.

– Jag hoppas att vi börjar tänka på ett annat sätt. Det miljörörelsen inte fått till stånd på 30 – 40 år, har coronaviruset på kort tid lyft fram, säger Donald Eriksson.

HASSE STENUDD

Sidan uppdaterad 2020-04-07