Lena och Minja Axelsson Westergren i Lyckselse. Foto: Privat

De missar helst inte ett umesamiskt språkbad

De skulle ha språkbadat i Ammarnäs i mars men coronaviruset satte stopp för det. Lena och Minja Axelsson Westergren i Lycksele har varit på många umesamiska språkbad genom åren.

- Min son deltog i ett språkbad för sju år sedan i samband med att han började läsa samiska i skolan. Han ville inte därifrån, han kände sig hemma direkt. Sedan dess har vi också varit med på alla umesamiska språkbad, säger Lena.

Intresset för umesamiska har ökat. För cirka tio år sedan bildades föreningen Álgguogåhtie- umesamer i samverkan som anordnar det populära språkbadet på umesamiska. Ibland deltar upp till 40 personer. Det är en återkommande aktivitet som Lena och barnen helst inte vill missa.
- Jag tror ni skulle gå ut i strejk om vi inte åker på språkbadet, säger Lena till dottern Minja, 12 år som får modersmålsundervisning på samiska i skolan.

Minja nickar och skrattar. På språkbadet har hon flera kompisar som deltar.
- Det är roligt att lära sig mer och mer för varje gång och det är kul att kunna prata umesamiska med andra så att de förstår.

Deltagarna kommer från hela det umesamiska språkområdet. Det är modersmålstalare, de som har tappat sitt språk och de som aldrig har fått lära sig. Målgruppen är främst barnfamiljer men det är också mor- och farföräldrar med. Åldersspridningen är 0-80 år. Att flera generationer lär tillsammans gör att de vuxna kan fortsätta stödja barnens lärande när språkbadet är över.

Ett uppskattat möte för både Lena och Minja har en äldre kvinna, farmor till en deltagare i gruppen, stått för.
- Att äta frukost med henne är fantastiskt. Bara frukosten blir som en intensivkurs. Hon berättar vad allt heter på umesamiska, säger Lena.

- Och hon uppmanar oss att hålla språket vid liv och att inte tappa bort det, fyller Minja i.

Inför ett språkbad får de ordlistor och ljudfiler att träna på. Språkbaden brukar vara en helg och de börjar alltid med ett glostest för att stämma av hur mycket de kan.

Det senaste umesamiska språkbadet var i höstas i Grodkällan, ett populärt utflyktsmål utanför Arvidsjaur.

-Efter frukost åkte vi till ulgguorïjkka, det umesamiska landet och där förstår ledarna bara umesamiska. Där skulle vi ska försöka tala så mycket umesamiska vi bara kunde. Med oss hade vi ordböcker, säger Lena och visar en pärm full med glosor och verb från alla språkbad.

Under helgen hann de med lekar, sånger, stafetttävling, lassokastning, bad i simhall, tipsrunda och hinderbana. Allt på umesamiska.
- En hinderbana är till exempel bra för att träna lägesord som under, över, under, runt och genom. Det handlar om att leka med ord, att lära sig med hela kroppen och med alla sina sinnen.

På tidigare språkbad har de fiskat, gjort upp eld, plockat bär och bakat gahkko, ett samiskt bröd. Språkbaden avslutas med samma glostest som de började med.
- Det är alltid en stor skjuts för självförtroendet när man ser vad man lärt sig under en helg, säger Lena.

All umesamiska som Lena kan har hon lärt sig genom språkbaden. Hon vet hur det känns att ha en språkspärr men den går att övervinna, menar hon- särskilt genom att prata med barn.
-Jag gömmer mig bakom ”Jag vet inte”. Det är min stora språkspärr. Jag svarar ”jag vet inte” på samiska så fort jag är osäker, men när man är i trygga sammanhang så minskar den spärren.

När språkbaden är slut kommer utmaningen att hålla igång språket för att inte glömma.
- Vi brukar hitta saker att prata om hemma eller använder vi olika fraser, säger Minja.

Men det är inte lätt att hitta platser att tala umesamiska på, säger Lena.
- Att återta ett språk är inte gjort på direkten. Har man ingen att tala med blir det svårt.

Det är därför språkbaden är så viktiga, menar hon, men inte bara för att stärka språket utan också för gemenskapen och tillhörigheten.

-Det går inte att särskilja språket från kulturen och identiteten. När jag var ung sa jag aldrig att jag var same, men har jag en pojke och en flicka som är samer så måste också jag vara same.

För Minja är det självklart, hon funderar inte ens.
-Jag brukar säga att jag är same.

Nu längtar de till nästa språkbad. Att hoppa över ett tillfälle är inte att tänka på.
-Jag vill gå nästa gång! säger Minja.

 

KARIN SKOGLUND

Sidan uppdaterad 2020-04-22