Lindy Larsson. Foto: Bill Watts

"Det kändes viktigt att ta offentlig plats"

Lindy Larsson är aktuell i dokumentären Lindy the return of the little light på SVT Play. Minoritet.se pratar med honom från ett Berlin i lockdown. Lindy sitter i hemmakaratän med sin partner Stefan. 

Lindy föddes 1974 i Ljuder i Småland, samma år som lagen om sterilisering av resande i Sverige upphävdes. Lindy kommer från en stor resande-romanisläkt. Uppväxten var präglad av ett stort utanförskap, han upplevde inte att han passade in i majoritetssamhället. Som del av minoritetsgruppen romani-manusch, som resande själva kallar sig kände han sig alltid annorlunda. Han fick ta emot slag i skolan och fick ofta höra skällsord som ”tattarjävel” ropat efter honom.
- Jag flydde ofta till min låtsasvärld där jag var fri. Ibland blev jag en sjöjungfru med ben av långkalsonger med en fena skapad av en tillplattad lampskärm eller så blev jag ”Little Light”, en påhittad superhjälte med magiska krafter. 

Han berättar att han oftast var ensam i skolan, att ingen ville sitta bredvid honom i matsalen. Idag önskar han att han hade slagit tillbaka och stått upp mer för sig själv. 

I vuxen ålder sökte sig Lindy till teatern och kom ut som homosexuell man. På vissa sätt var det lättare för Lindy att komma ut som gay än att ”komma ut” som resande-romano.
- Att vara homosexuell var något som bara rörde mig själv, medan att gå ut offentligt med min bakgrund påverkade hela min familj och släkt. Jag kände inte att jag hade rätt att lämna ut dem, det var ju inte upp till mig att berätta om deras historia. 

Både i dokumentärfilmen och under vårt samtal återkommer Lindy ofta till just detta, att han var rädd att skada familjen, att de skulle påverkas av negativa attityder från sin omgivning om han lämnade ut dem. Många i den romska minoritetsgruppen var rädda att berätta vem de var för arbetskamrater, klasskompisar och bekanta eftersom det svenska samhället så länge diskriminerat romer och resande. 

Rädslan för konsekvenserna för familjen gjorde det svårt för Lindy att besluta om han skulle medverka i dokumentärfilmen eller inte. Det som till sist avgjorde saken var att teater Maxim Gorki i Berlin hörde av sig och ville ha med honom i uppsättningen ”Roma Armee”. Roma Armee skulle vara en uppsättning med en skådespelargrupp bestående av individer från olika romska grupper. De skulle tillsammans bilda sin egen självförsvarsarmé. Syftet var att bekämpa strukturell diskriminering, rasism och antiziganism samt att arbeta för en frigörelse från offerrollen. Ett deltagande i projektet förutsatte att Lindy skulle bli helt offentlig med sin identitet. 

Efter långa samtal med regissören Yael Ronen, beslutade sig Lindy för att medverka. Det kändes viktigt att ta offentlig plats, inte för hans egen skull, men för andra resandes skull. Ensemblen var blandad, Bland de medverkande skådespelarna fanns romnija, romer och resande-romer från Österrike, Serbien, Tyskland, Kosovo, Rumänien, England och Sverige. Även israeler, tyskar, turkar och Berlin Gadjé medverkade. Roma Armee är samtidigt överstatlig, diversifierad, feministisk och queer.
- Det kändes så skönt att stå på scen tillsammans och kunna känna ”Nu är det vår tur att prata, nu är det vår tur att finnas till!”. 

Roma Armee blev en succé och har turnerat runt i hela Europa. 26 augusti 2018 uppträdde de på Dramaten i Stockholm. 

Varken Roma Armee eller filmen Lindy the return of the Little Light, fick de konsekvenser för Lindys familj som de fruktade. Istället var det många, både resande/romer och icke-romer, som hörde av sig och tackade för att han vågade berätta. 

Lindy säger att det är oerhört skönt att hans identitet, som påverkat honom mycket, men som alltid varit gömd, nu är synlig. Det har stärkt honom att vara öppen med vem han är. Han säger att det även gjort hela hans familj och släkt starkare och stoltare. 

Lindy berättar att han alltid är tydlig med att han tillhör just gruppen resande/romani-manusch.
- Vi är en liten grupp inom den romska minoriteten, jag känner stark solidaritet med alla romska grupper, vi för en gemensam kamp, men det är också viktigt att vi resande/romani-manusch blir synliga som en egen grupp. 

På grund av coronakrisen kan inte Lindy uppträda för tillfället. Istället använder han tiden till att knyta kontakter med andra resande. På sin mammas inrådan har han börjat kontakta resande på sitt språk, romani. Han säger att det är fantastiskt att lära känna människor från hela världen som delar hans erfarenheter.

Tiden i karantän har även gett honom möjlighet att börja undersöka de resandes historia i Sverige och hans musikaliska arv. I musiken, språket och familjen finner Lindy mycket av sin stolthet till sitt ursprung. Hans mamma har en alldeles speciell plats i hans hjärta. Hon är min hjältinna, utbrister Lindy precis innan vi avslutar intervjun, hon har gjort så mycket för resande/ romani-manusch i Sverige och för mig personligen, jag älskar henne! 

PETRA KAHN NORD

Sidan uppdaterad 2020-04-29