Eva Kvist jobbar numera för STR-T. Foto: Hasse Stenudd

Eva Kvist ska synliggöra meänkieli i nytt projekt

Eva Kvist trivdes med sitt jobb på Sveriges Radio men så föddes en idé om ett språkbadsprojekt som hon presenterade för STR-T. Nu ska hon synliggöra meänkieli i det nya projektet.

 

Minoritet.se träffar Eva Kvist som i dessa pandemitider jobbar från hemmet i Nuksujärvi, på vägen mellan Korpilombolo och Tärendö. Eva är uppvuxen i Ohtanajärvi och har i hela sitt liv bott i byar.
– Jag har aldrig haft en längtan eller vilja till staden. Storstadspulsen har aldrig lockat mig, säger hon.

I de tornedalska byarna, i hjärtat av Tornedalen, har meänkieli alltid varit huvudspråket. Det faktum att hennes mamma som för ungefär 45 år sedan kom från Finland, aldrig lärt sig svenska bevisar att man här gott och väl reder sig med meänkieli och finska. Här är språket fortfarande ett levande språk.
– Jag har så ofta fått höra att med min generation dör språket ut och att ingen vill tala det. Men i mitt arbete på Meänraatio har jag kunnat följa hur statusen för språket förändrats och idag är intresset för meänkieli jättestort, säger Eva Kvist, projektledare för Rajaton-Gränslös, åt STR-T.

Ofta är det personer med någon koppling till Tornedalen som vill lära sig meänkieli. Trots det stora intresset är möjligheterna att lära sig språket begränsade och de som så önskat har fått höra att det är brist på lärare.
– Det här har jag återberättat genom mitt radiojobb och känt samtidigt att jag vill göra något för att avhjälpa situationen och att folk ska ha möjlighet att lära sig meänkieli.

Eva Kvist presenterade sin projektidé för Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaasolaiset, STR-T, om behovet av en meänkielilots som kunde hjälpa folket att ta sitt språk vidare. Vid sidan av sitt arbete hade hon engagerat sig ideellt i digitala språkbad.
– Jag fick höra att STR-T jobbade för att starta ett liknande projekt för synliggörandet av meänkieli, det hade blivit beviljade medel till projektet men saknade en projektledare, berättar Eva Kvist, samtidigt som den fyraåriga sonen Helmer, som är hemma från förskolan idag, pockar på uppmärksamhet.

Eva föreslår att han ska köra med sin lekskoter men Helmer propsar på att han vill se på Youtube. De kompromissar och Helmer får lov att gå in på sitt rum och måla med mammas tuschpennor. Konversationen sker hela tiden på meänkieli.
– Det är det språket vi använder hemma. Flickorna Hanna och Vilma, elva och tolv år gamla, pratar även svenska med varandra men med Helmer pratar de bara meänkieli, som är hans första språk.

– Det visar på att ett språk lever kvar så länge man talar det och för det vidare och det arbetet bär frukt, säger Eva Kvist, som alltså inte blev en i den sista generationen som talar meänkieli.

Hon sökte tjänstledigt från radion men blev inte beviljad. Samtidigt fanns ett projekt som inrymde mycket av de idéer hon själv var havande med. Eva Kvist upplevde det som ett kall och sade upp sin tillsvidareanställning på Meänraatio för ett språkprojekt om 15 månader.
– Det var svårt att säga nej. Jag upplever att det var meningen och den andra mars började jag som projektledare för Rajaton-Gränslös, åt STR-T.

Det första uppdraget var att samla ihop personer som ska utgöra en språkbadsledargrupp och hålla i språkbaden. Det finns en Facebooksida för projektet och en språkbadsgrupp där alla som vill kan delta.
– Vad gäller språkrevitalisering i övrigt är att alla som känner att de vill ska få en språkkompis. Nu har åtta stycken fått en personlig språkkompis och jag söker fler, det är många som vill ha språkkompisar.

En annan del i projektet av synliggörandet av språket är att Eva i delar av Kiruna och Haparanda kommuner samt i Övertorneå och Pajala, arbetar med att sätta ut affischer och skyltar med texter på meänkieli.
– Det kan vara inne på Coop där det vid äppeldisken står äpyli på meänkieli. Vi vill implementera hos dem som sätter upp skyltarna att synliggöra språket och de gör det för att de värdesätter språket och höjer dess status.

Tanken var att Eva Kvist även skulle ordna med fyra workshops för att väcka intresse för de traditionella kunskaperna om kulturen, som timring, allmogemålning, båtbygge och notdragning samt folkmusik och dragspel.

Men med det rådande pandemiläget har medfört att hon fått digitalisera sitt arbete. I det stora projekt som hon jobbar med, som är ett Leader Tornedalen 2020-projekt, ingår även att skapa nätverk i vilka språket används på ett naturligt sätt i olika verksamheter i Tornedalen.

Men vad ska du göra om 15 månader när projektet är slut?

– Det är morgondagens bekymmer. Jag känner ingen större oro i dagsläget. Jag hoppas i alla fall att jag på något sätt ska få fortsätta att jobba med meänkieli, säger Eva Kvist.

Helmer har somnat i soffan med en lastbil i famnen.

HASSE STENUDD

Sidan uppdaterad 2020-05-12