Under åren har brobyggarna utbildat personal i staden, genomfört särskilda utbildnings- och arbetsmarknadssatsningar för romer och byggt upp viktiga nätverk med stadens förvaltningar. Foto: Karin Skoglund

"Vårt arbete ska inte vara ett plåster på såret”

2013 anställdes den första romska brobyggaren i Stockholms stad, Mikael Tofteson för att arbeta med ett arbetsmarknadsprojekt för romer i Stockholms stad. Idag sju år senare har han fem andra kollegor anställda på arbetsmarknadsförvaltningen och socialförvaltningen.

 

-Vi kartlägger vilka hinder romer har för att komma ut i arbete, men vi har ett bredare perspektiv än bara individen. Vi jobbar med hela familjen och tittar på hela personens situation. För att lyckas med vårt arbete måste vi samarbeta med andra förvaltningar och myndigheter, säger han.

Romer har ett långvarigt och ofrivilligt utanförskap som är präglat av strukturell diskriminering på alla nivåer i samhället, vilket har resulterat i att flera generationer av romer har ett lågt förtroende för myndigheter.

Mikael Tofteson och hans tre närmaste kollegor är anställda av arbetsmarknadsförvaltningen och jobbar på Jobbtorg Stockholm. Deras arbetssätt påminner om det som case managers gör, det vill säga att arbeta integrerat tillsammans med flera professioner och individen utifrån personens egna mål och vilja till förändring. Case management är ett arbetssätt utformat för personer med psykisk funktionsnedsättning som även kan användas för andra målgrupper.

Utöver det integrerade arbetssättet, arbetar brobyggarna med supported employment, en metod för arbetslivsinriktad rehabilitering för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Målet är att personer ska få stöd att hitta, få och behålla ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.

En romsk brobyggare eller samhällsvägledare brukar beskrivas som en person som fungerar som en länk mellan romer och tjänstepersoner och majoritetssamhället, men brobyggarna jobbar även med kunskapsspridning och stöd till tjänstepersoner.
-Vi tillför ny kunskap, nya attityder och värderingar och låter tjänstepersoner sätta på sig nya glasögon för att se romernas situation utifrån andra perspektiv, säger Rafael Szoppe.

Men det är inte bara praktiska aktiviteter och kunskapsspridning som behövs för att bryta romers utanförskap, utan förändringar på strukturell nivå.
-Det finns en förtroendeklyfta mellan romer och majoritetssamhället som grundar sig i diskriminering och antiziganism. Idag finns en uppfattning att alla ska likabehandlas och att romer inte kan få extrainsatser. Just på grund av deras sämre utgångsläge behöver de särbehandlas på olika sätt under en tid, menar Nina Lundberg.

Ett sätt menar hon, skulle vara att romer får ta del av medel för aktiviteter som tilldelas finska förvaltningskommuner. Finska romer har till exempel en tillhörighet till både den nationella minoriteten romer och till minoriteten sverigefinnar.

Trots att kommunen genomfört flera lyckade riktade utbildningssatsningar för romer står många utan jobb efter en tids anställning.
-Många har fått kortare anställningar och när det är dags för vidareanställning har arbetsgivaren inte råd att anställa. Tyvärr blir det ofta heller inte aktuellt när arbetsgivaren får reda på att de är romer, berättar Göran Siwak.

Romska brobyggare eller samhällsvägledare har funnits länge och i samband med regeringens strategi för romsk inkludering tillkom flera brobyggarutbildningar och antalet brobyggare ökade i kommunerna. Titeln har inget bestämt innehåll, vilket har gjort att kommuner tolkat arbetsuppgifter och ansvarsområde olika. Nina Lundberg minns den första tiden som romsk brobyggare.
-Från början visste ingen vad vi skulle göra. Utgångspunkten för vårt arbete var regeringens 20-åriga strategi för romsk inkludering och att vi skulle arbeta inkluderande. Utöver det hade vi fria händer.

Under åren har brobyggarna i Stockholm, som arbetar både operativt och strategiskt, förfinat sina arbetsmetoder och blivit mer kända i stadens förvaltningar. Men på sju år hinner också mycket annat hända i en kommunal förvaltning. Flera chefer och kollegor har bytts ut och fortfarande kan utvecklingen hänga på enskilda tjänstepersoners engagemang och vilja. Dessutom skiftar den politiska ambitionen, ibland är romsk inkludering en prioriterad fråga, ibland inte.
-Det är lite som att börja om hela tiden, menar Mikael Tofteson.

-I andra mindre kommuner finns romska tjänstepersoner på alla nivåer, även politiker som är delaktiga i alla processer. Det är ett medskapande på ett sätt vi inte upplever i Stockholms stad som är en stor kommun, säger Rafael Szoppe.

Han menar att brobyggarna vill arbeta långsiktigt och preventivt, inte med att släcka bränder.
-Vårt arbete ska inte vara ”ett plåster på såret”, till exempel att vi blir inkallade när övriga kollegor inte vet vad de ska göra eller hur de ska komma vidare.

Trots utmaningar med att arbeta i en politiskt styrd organisation och strukturer som ibland inte främjar arbetet för romsk inkludering, upplever de ett bra stöd från sina chefer och de menar att förvaltningen satsar på deras arbete för romer. Romska brobyggare i andra kommuner har också förtroende för dem och deras långa erfarenhet.
-Många använder oss som ett bollplank, vill ha råd och frågar, hur gjorde ni med det här?

Under åren har brobyggarna utbildat personal i staden, genomfört särskilda utbildnings- och arbetsmarknadssatsningar för romer och byggt upp viktiga nätverk med stadens förvaltningar. För ett år sedan skapade de också en facebooksida ”Romer i Stockholm” som har mer än 2000 följare.
-Det finns ett enormt sug efter information. På sidan lägger vi ut allt möjligt som händer, kulturella aktiviteter, nyheter, information med mera. Många sprider vidare och delar. Det synliggör den romska frågan och skapar opinion, menar Rafael Szoppe.

KARI SKOGLUND

 

 

 

Sidan uppdaterad 2020-11-16