Artiklar

Uppsala bibliotek som minoritetspolitisk arena

Bibliotek Uppsala har blivit en viktig minoritetspolitisk arena, menar Eeva Östberg som skrivit en masteruppsats om ämnet, men så har det inte alltid varit. Först efter att Uppsala kommun blev en del av finskt förvaltningsområde började det att ske en förändring.

-Utifrån arkivmaterial kunde jag se att verksamheten för finska språket har utvecklats jättemycket sedan år 2000.

Det saknades forskning om utvecklingen för folkbibliotek i förvaltningsområden. Det gjorde Eeva Östberg nyfiken. Hon bestämde sig för att undersöka hur hennes hemmabibliotek arbetat med det finska språket under de drygt tjugo år som språket haft nationell minoritetsstatus.
-Jag ville titta på vilken roll folkbiblioteket har som minoritetspolitisk aktör och hur biblioteket kan arbeta med revitalisering av minoritetsspråken.

Hon ägnade, utöver intervjuer med personal, mycket tid åt att studera arkivmaterial som affischer, pressmeddelanden och programblad.
-Först efter 2010 blev det tydligt att Bibliotek Uppsala satsade på finska språket och språket blev synligt i till exempel informationsmaterial, berättar hon.

Biblioteket började nu att kommunicera information på både finska och svenska. De anordnade författarbesök, barnteaterföreställningar, sagostunder, men också föredrag på svenska om sverigefinsk identitet och kultur.
-Det syntes extra tydligt de perioder då biblioteket hade finskspråkig personal, förklarar hon.

Biblioteket anlitade en scenograf som 2012 skapade en bokbastu på barnavdelningen, ett litet krypin för att synliggöra de finska barnböckerna. Dessutom såg personalen att efterfrågan på barnböcker på finska ökade efter att de köpt in mer barnlitteratur.

I bibliotekslagen är nationella minoriteter en prioriterad målgrupp och folkbiblioteken ska erbjuda litteratur på minoritetsspråken, men det räcker inte att bara köpa in litteratur, menar Eeva Östberg.
-Bibliotek Uppsala har ett jättestort utbud med många olika typer av medier på finska, men har inte varit så bra på att marknadsföra materialet.

Som med allt minoritetsarbete tycker hon att dialog med målgruppen är centralt för att göra rätt saker. Om personalen saknar kunskap om minoritetslagstiftningen, finns risk att de nationella minoritetsspråken blir ett sidospår i folkbibliotekens verksamhet för mångspråkighet.
-Jag tycker det är viktigt att biblioteken har samråd. Det skapar en medvetenhet om att det minoritetspolitiska uppdraget skiljer sig från andra uppdrag. Det krävs särskilda arbetssätt, bland annat för att arbeta med revitalisering.

Det är inte helt tydligt vilket ansvar folkbiblioteken har för revitalisering, men Eeva Östberg tycker biblioteken behöver fråga sig vad de kan göra för att främja de nationella minoritetsspråken och hur de kan stötta barn och unga så att de kan läsa och skriva på sitt minoritetsspråk. Hon nämner läsecirklar på finska som en ny typ av aktiviteter som folkbiblioteken i förvaltningsområdena börjat arbeta med- en aktivitet som också finns på Bibliotek Uppsala, som hon själv deltar i.
-Jag tycker läsecirklar är spännande och jag skulle önska att vi kan skapa nya metoder, till exempel att lyssna på ljudböcker eller att träffas och läsa tillsammans.

Samråden är också viktiga för att stämma av vad som fungerar för låntagarna, något som kan skilja sig åt mellan kommuner. Barnlitteratur från Finland kan till exempel vara för svår för sverigefinska barn och om biblioteket missar att köpa in ny litteratur kan intresset från låntagarna minska.

Eeva Östberg är själv en flitig besökare på Bibliotek Uppsala. Där blir det lån av tidskrifter, e-ljudböcker och vanliga böcker på finska. Hon uppskattade också bokbastun och barnböckerna på finska när hennes barn var små. Hon tror att folkbiblioteken fortsatt har en viktig roll i arbetet med att revitalisera och utveckla de nationella minoritetsspråken.
-Jag hoppas att folkbiblioteken i hela landet blir forum där språk, kultur och nationella minoritetsfrågor får synas och ta plats.

KARIN SKOGLUND

 

 

Sidan uppdaterad 2021-01-11