Artiklar
En prisad rektor med rötterna i den romska kulturen på andra sidan Östersjön. Foto: Privat

"Jag är uppvuxen med föräldrar som gett mig tillgång till två världar"

"Många unga berättar inte att de är romer. Det är rädda för att bli exkluderade eller särbehandlade, mobbade. Det är väldigt sorgligt och gör ont i mitt hjärta", säger Maria Erlandsson, prisad rektor på personalkooperativet Börjans förskola i Uppsala - och själv rom.

 

Maria har jobbat i sju år som rektor på Börjans förskola. I december 2020 fick hon årets pedagogiska ledarskapspris i Uppsala, nominerad av sina egna medarbetare.
-  Priset gjorde mig alldeles varm, det var ett pris för att vara en kärleksfull rektor.

-  Jag tänker att ledarskap alldeles för ofta handlar om resultat och budget. Det är en viktig del förstås men jag tror att jag har en annan approach för att uppnå det. Under min rektorsutbildning 2015 skulle vi skriva om våra bärande idéer för ledarskap. Jag står fortfarande bakom det jag skrev då: det viktigaste är medmänsklighet, kärlek, att förstå att vi alla är människor i grunden och att se människan. Om hen inte mår bra hemma så mår hen inte bra på jobbet heller, och vice versa.

Ser du kopplingar mellan ditt ledarskap och din romska kultur?

-  Jag frågade nyligen en vän om hur min bakgrund tar sig uttryck i mitt ledarskap. Hon sa ”varm och kärleksfull, tänker på många människor, prioriterar människan. Och mat! Det ska alltid handla om mat!”.

-  Och det är sant. Mina medarbetare behöver inte oroa sig för att det inte finns mat. På jobbet finns alltid fika eller något extra.

-  I dag är det Internationella kvinnodagen så jag har köpt blommor till alla mina medarbetare. För deras kamp och för de kvinnor som gick före oss och tog kampen.

Maten är en bärande del i den romska kulturen?

- Ja. Man kan lite förenklat säga att det finns tre saker som utmärker sig lite extra: mat, familj och städning. Men även dans, kultur och musik förstås. Mat är det jag burit med mig, vi samlas ofta kring mat där hemma och har så gjort sedan jag var liten. Mat är kärlek tycker jag.

Har du alltid varit öppen med ditt ursprung?

- O ja. Jag är uppväxt med föräldrar som gett mig tillgång till två världar. De har alltid tyckt det varit superviktigt med utbildning eftersom de själva aldrig fick studera. Jag är jättetacksam för att ha tillgång till två världar och mina föräldrars peppning att jag ska vara stolt över den jag är. Det här försöker jag ge vidare till mina egna barn som är 13 och 10 år. Vi pratar mycket om identitet, om stolthet och att vi ska dömas efter våra handlingar, inte efter vårt ursprung.

-  Folk har ofta en bild av hur romer är och när jag berättar att jag är rom blir de väldigt förvånade. Jag vill att fördomar ska tas med humor, för då spricker de och framstår som absurda. Till exempel fördomen om att romer snor saker. Då kan jag till exempel säga att ”du kommer väl ihåg att gömma era mobiltelefoner och allt guld när jag kommer hem till er ikväll.”

-  Jag har själv råkat ut för konstiga saker i mitt liv. Som när jag var liten och åkte Finlandsfärja med min familj. Jag var inne i parfymbutiken med min lillasyster och är du mörk och pratar finska på en Finlandsbåt så är du finsk rom! I affären sprejade vi parfym på små pappersremsor för att testa dofter. Det fanns inga papperskorgar så jag lade pappret i min väska. När vi var på väg ut ur affären kom expediten fram till mig och sa ”jag såg att du tog något.” Jag blev helt skräckslagen och började gråta. Det slutade med att jag fick hämta min mamma.

Bär du kläder där man ser ditt ursprung tydligt?

- Nej, mina föräldrar har varit måna om att jag ska välja min egen väg. Jag har jättestor respekt för dem som väljer att ha på sig de traditionella dräkterna som är otroligt vackra, mina föräldrar bär dem till exempel. Men för min del så speglar det inte mitt liv, jag har annat i kulturen som jag värdesätter.

- Jag minns när jag som 8-åring var hemma hos min kompis och hennes mamma hade precis sett min mamma i sina färggranna kläder. Då sa hon till min kompis ”Maria måste gå hem nu, du får inte leka med henne för hon är zigenare”. Jag fattade ingenting men var tvungen att gå hem. Mina barn ska aldrig växa upp så, har jag bestämt. Jag har fått möjligheten att utbilda mig och kunna göra skillnad. Det är också min drivkraft att göra just skillnad.

En del äldre romer kan uppleva dig som provocerande, har du sagt.

- Ja, jag förstår att det finns bitterhet bland många äldre romer för först på 1960-talet fick romska barn tillgång till skola. Deras känslor kan ibland uttryckas som en bitterhet mot samhället och att ”nu passar det att inkluderas och ses som en minoritet.” Jag kan förstå den känslan och har stor respekt för den. Jag kan också förstå att en del blir väldigt provocerade av en person som jag som med entusiasm säger att ”vi måste förändra världen.” Min respekt för dessa kvinnor och män är enorm, de har kämpat och gått före för att jag alls ska kunna stå här. Och det är svårt att bryta en trasig kultur, när trasigheten löper genom flera generationer.

- Men nu ser jag också att det händer saker. Jag känner en stolthet för min kultur, många vågar berätta om sitt ursprung och även de som inte tillhör vår minoritet står upp för kulturen. Men det finns också många unga som inte vågar berätta av rädsla för att bli exkluderade och mobbade. Det gör ont att se.

Konsten är en viktig del av dig. Berätta.  

- Konsten är min terapi. Jag älskar att måla och jag gör det i akryl. Jag har aldrig någon plan innan utan jobbar mycket med känslor och med lager-på-lager-teknik för att skapa struktur. Jag lyssnar mycket på opera när jag målar, går in i min bubbla och låter det ostrukturerade ta plats.

- Ledarskap och konst går i varann, tycker jag. I konsten tolkar du motiv utifrån din ryggsäck, vad du varit med om i livet, och i ledarskap utgår du också ifrån vad du själv upplevt. Det är det som gör de två världarna så spännande.
 

SUSANNE REDEBO

 

 

Sidan uppdaterad 2021-03-29