Artiklar

”Min lojalitet behöver vara hos minoriteten”

Kunskapsnätverket för samisk hälsa har sedan flera år arbetat med samiskt inflytande tillsammans med samiska organisationer– ett samarbete som resulterat i en strategi för samisk hälsa, en permanent samrådsstruktur och utbildningar i samisk kulturförståelse.

–Vi regioner förstod tidigt att vi behövde samarbeta, ingen region eller samisk organisation kan klara utmaningarna inom hälsoområdet själv. För regionerna var det uppenbart att de behövde samiskt inflytande eftersom kunskapsnivån om samiska frågor var låg i regionerna, säger Sofia Kling huvudkoordinator för Kunskapsnätverket för samisk hälsa.

En samisk representant initierade det första mötet 2013 som blev ett samtal mellan regionerna Jämtland-Härjedalen, Västerbotten och samiska företrädare. Även politiker anslöt efter ett tag i dialogerna.
–Samiska aktörer var med från start, men det var inte så att vi skickade ut brev till ett formellt samråd, berättar Sofia Kling.

Mötena beskriver hon i stället som informella samtal.
–Jag tror att det var en viktig nyckel–ett sätt att statusutjämna, förklarar hon.

Lite senare kom regionerna Norrbotten, Dalarna och flera samiska organisationer med. Trots den informella formen på mötena kunde regionerna redogöra för sitt arbete och återkoppla till de samiska företrädarna.
–Det var också tydligt att motståndet fanns någon annanstans och inte det här mötesrummet. Vi som deltog i mötena ville alla ha en förändring.

I samarbete med de samiska aktörerna sökte regionerna medel från Socialdepartementet och 2017 formaliserades Kunskapsnätverket för samisk hälsa. Då bildades en politisk referensgrupp med politiker från regionerna och Sametinget och en styrgrupp med representanter från varje region, Sametinget och från fem samiska riksorganisationer. Britt Sparrock från Sametinget är ordförande på styrgruppens möten.
–Samarbetet är väldigt gott och konstruktivt och det finns en vilja i gruppen. Det är så här man måste jobba där alla kan bidra och komma med synpunkter. Alla är medvetna om sitt ansvar och att hälsofrågorna är viktiga och bör prioriteras.

Hon har varit med i styrgruppen sedan kunskapsnätverket formellt bildades och berättar att nästan alla av nätverkets delmål är uppfyllda–kvar är endast frågan om ett kunskapscentrum för samisk hälsa.

I den gemensamma strategin för samisk hälsa som nätverket arbetat fram, står att allt utvecklingsarbete ska ske i dialog med samerna. Strategin har beslutats av de fyra regionernas fullmäktige. Varje region har också en egen handlingsplan som knyter an till strategin med flera gemensamma aktiviteter för regionerna.
–Det jag är mest nöjd med är strategin. Det låter kanske tråkigt, men utifrån en tjänstepersons perspektiv betyder det jättemycket att den är antagen i fyra regioner i 10 år, säger Sofia Kling.

Nyligen kom Europarådet med ett uttalande till EU:s medlemsländer om att inrätta permanenta strukturer för dialog med minoriteter. Marie B Hagsgård, jurist och expert i Europarådets rådgivande kommitté för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter tycker att uttalandet är välkommet. Hon deltar i granskningar av medlemsländernas efterlevnad av ramkonventionen och är väl bekant med den kritik som Sverige har fått upprepade gånger för otillräckligt arbete med att säkerställa minoriteternas inflytande.
–Att samråda med en minoritet är att samråda med en underlägsen part, detta tror jag många missar. Samråd handlar mycket om förtroende och det är något som måste byggas, menar hon.

Sofia Kling benämner det att statusutjämna.
–Jag bestämde tidigt i mitt jobb att min lojalitet behöver vara hos minoriteten. Mitt jobb kan inte vara att upprätthålla strukturer som motverkar de samiska frågorna. Jag måste i stället vara med och bryta de strukturerna.

Marie B Hagsgård tror att många myndigheter inte förstår hur mycket arbete som krävs för att minoriteterna ska uppleva att de kommer till tals.
–Det behövs en uppbyggnad av minoriteternas egna organisationer så att de får en kapacitet för att kunna delta i samråd. Det är viktigt att det blir en dialog med möjlighet att påverka för minoriteten.

Det första steget är att ta reda på vilka frågor som berör minoritetsgruppen. Nästa steg är att hitta mötesformer och förklara vad minoriteten faktiskt kan påverka. Sedan är det viktigt hur själva mötet arrangeras, att det förs anteckningar och att minoriteterna får återkoppling, säger Marie B Hagsgård.
–Kvittot på att minoriteterna har inflytande och delaktighet är att de kan ställa sig bakom de beslut som fattas och är ok med det. Därför är det avgörande att alltid utvärdera besluten.

Sofia Kling återkommer till vikten av informella samtal och betonar hur centralt det är att lära känna varandra först så att det blir ett ömsesidigt samarbete.
–Börja inte med de svåra och abstrakta frågorna som handlingsplaner, utan gör något roligt tillsammans.

KARIN SKOGLUND

 

Sidan uppdaterad 2021-04-29