Artiklar
Susanne Rantatalo och Jan Johansson jobbar och lever ihop. Foto: Privat

Susanne skrev en låt och hittade sig själv

Susanne Rantatalo är född och uppvuxen i Kiruna. Pappa var född i Kaunisvaara, mamma i Kieksiäisvaara. På en kulle vid farmors gård i Kaunisvaara, mellan Aros Livs och Folkets hus, fanns en kär liten stuga.

- Jag tillhör 70-talsgenerationen som vuxit upp i staden och fått åka Tornedalsrally under helger och lov till Tornedalen. Jag tror att jag spenderade halva mitt liv under uppväxten i Kaunisvaara, säger snart 47-åriga Susanne.

När Susanne Rantatalo med musikgruppen Jord, 2011, kom att släppa gruppens tredje album, ville hon skriva en låt till verket. Susanne som aldrig tidigare skrivit låtar tittade på hur andra artister gjorde. Sagt och gjort, hon skrev tre verser med refräng som blev låten ”Kaunis vaara” (Det vackra berget) som ju även är namnet på farmors och pappas hemby.
- Då höll gruvan i Kaunisvaara på att etableras och jag tänkte på stugan på farmors gård, kommer den att försvinna fysiskt då gruvan breder ut sig, säger Susanne Rantatalo.

Låten blev en hit som bland annat representerade Norrbotten i programmet Svensktoppen nästa och spelas fortfarande ofta på radion.
-Jag fick leka mycket som barn. Kaunisvaara är mycket av en lycklig lek för mig. I mina minnen är det för mig alltid sol i Kaunisvaara, säger Susanne Rantatalo, och dessa oskuldsfulla och lyckliga barnaår är något som även framträder i texten till ”Kaunis vaara”.

Processen med låtskrivandet lyfte upp hennes bakgrund och Susanne Rantatalos tillhörighet blev levandegjord. Hon kunde famna in sin farmors bakgrund från finska Muonio in i sin egen resa.
- Enligt vissa ska det se ut på ett visst sätt för att man ska vara en riktig Tornedaling. Jag har gjort en lång resa och nu vågar jag ta min plats som Tornedaling.

Tillsammans med Jan Johansson, Susannes lagvigde, bodde de några år i Erkheikki i Pajala kommun. Nu bor de i Piilijärvi i Kiruna kommun och vägen genom identitetssökande har fört henne dithän att hon förstått att det inte är boplatsen som avgör en människas identitet.
- Låten ”Kaunas vaara” har stärkt mig och varit en viktig del i min resa. Nu har jag nått min känsla i mig själv och det jag är. Nu borde jag börja fila på en ny låt, säger hon skämtsamt.

Sången som alltid funnits med har även den varit mycket av en lek i flickrummet där hon spelade upp kassettband och sjöng till. Från musikskolans kör i mellanstadiet, Minimupparna, och efter att i 20-årsåldern ha tagit sånglektioner, tog Susanne Rantatalo steget in i Kirunarevyn, som var stor under 90-talet.
- Jag fick sjunga en del och det var skarpt läge att inför publiken göra liveframträdanden, säger Susanne Rantatalo som via Kirunarevyn inspirerades att mellan åren 1995 - 96 gå på teater och dramautbildning i Övertorneå. Därefter blev det att på en folkhögskola i Malung studera folksång.

-Det var här jag började hitta och förstå min egen tillhörighet till den tornedalska folkmusiktraditionen och de var här jag vågade börja sjunga på meänkieli.

Rallarfesten hade i Kiruna gjort sig känd för att lyfta fram folkmusik och här framträdde Susanne tillsammans med Jan Johansson och Gun Olofsson, de kom att utgöra embryot till folkmusikgruppen Jord. Under en spelning på Rallarfesten dök Erling Fredriksson, han hade flyttat hem till Tornedalen, upp i publiken.
- I den gruppen ska jag spela med, ska Erling ha sagt, säger Susanne Rantatalo.

Erling Fredriksson skrev musik och manus till den hyllade musikteaterföreställningen, Den lycklige laxen, som framfördes intill Torneälvens strand och det var så Erling och vi andra i Jord hittade varandra.

Resten är musikhistoria, 2000 hade Jord sin första spelning på Vittangi Folkets hus, dagen efter spelade de på Jokkmokks marknad. Efter musikgruppens framgångar i norra Norge, kallar folket Jord för sin egen musikgrupp, det har lett till de gemensamma stora EU-projekten på Nordkalotten.
- Det är så viktigt att inspirera ungdomar att våga börja använda sitt eget språk i sin musik vilket är så viktigt för den personliga utvecklingen, säger Susanne Rantatalo.

Ur Jord har albumet Väylän virrassa, 2002, sprungit ut, därefter följde år 2005 Mailmale och 2011 kom så albumet Nice matka.
- Jag har med Jord fått uppleva många skarpa lägen och många stora spelningar, säger Susanne Rantatalo.

Under senaste åren har Susanne delat framgångar med folkmusikgruppen WAO, initialerna ha levnadskonstnären Wilho Akseli Ollikainen fått släppa till. De var Jan Johansson som kom över den framlidne Wilhos enormt stora efterlämnade skörd av dikter och funderingar och ur den grossessen föddes föreställningen ”Tjära människa”.
- Med den föreställningen har WAO turnerat i Finland, Norge och Sverige. Wilho, som gick bort 1998, har blivit vår guide genom livet och han håller ihop oss, säger Susanne som med WAO hade planer på ytterligare en nypremiär av Wilho Akseli Ollikainens samlade livsvisdomar, som Jan Johansson med varsam hand sammanställt, men pandemin satte stopp för det

- I dag finns musiken knappt alls. Vi pratar med WAO om vad vi framledes kan göra men inget är säkert. Efter 20 år med musiken jobbar jag nu i en affär i Skaulo. Liksom musiken har gett mig möten med människorna i publiken får jag i affären göra möten med människor. Musiken har varit mitt liv och om jag får säga så är det här en positiv paus, mitt i eländet, säger Susanne Rantatalo.

Hon har i sitt liv fått uppleva fantastiska händelser. Om framtiden kan Susanne bara säga att hon vill jobba med det som känns rätt för kropp och knopp.
- Om vi människor efter det här kan mötas så kommer i alla fall musiken att på ett naturligt sätt säkert finnas med på ett hörn, säger Susanne Rantatalo.

HASSE STENUDD

Sidan uppdaterad 2021-07-15