Artiklar
Petter Marjomaas familj kom 1965 från Kuusamo i norra Finland till den lilla kommunen Bengtsfors i norra Dalsland för att få sin utkomst i skogen. Foto: Privat

"Här tycks finskan försvinna med den tredje generationen"

Skogsindustrierna i norra Dalsland lockade under 60-talet finska arbetskraftsinvandrare i hundratal. Hur har språket och kulturen förvaltats av följande generationer?

 

Petter Marjomaas familj kom 1965 från Kuusamo i norra Finland till den lilla kommunen Bengtsfors i norra Dalsland för att få sin utkomst i skogen.

Efter ett par år föddes Petter och när han var stor nog började föräldrarna arbeta skift på sågverket i Billingsfors. Extern barnpassning var det inte frågan om.
– Jag var helt finskspråkig till jag var tre, berättar Petter. Sen gjorde svenskan snabbt sitt inträde.

– Vi erbjöds hemspråksundervisning som det hette då, men jag gick inte så länge där. Ville inte missa de andra lektionerna, vilka det nu var.

– Vi var alltid två eller tre finska barn i varje klass, förutom de danska, norska och jugoslaviska barnen.

De finska barnen var flest bland ickesvenskar, cirka tio, tolv procent av hela skolan. Petter berättar en typisk historia för de barn till finska invandrare som kom till de dalsländska industriorterna på 60-talet.

I det lilla samhället Billingsfors där familjen Marjomaa hamnade låg ett sågverk, en pappersmassefabrik och en pappersindustri, allt gick på högvarv. Där bildades också en finsk förening.
– Vi hade ett par hundra medlemmar under de aktiva åren, berättar Uno Lämsä.. 

Uno, i dag 78 år, och hans fru är några av de sista kvar från generationen som invandrade. Uno kom som 23-åring, från samma ort i norra Finland som paret Marjomaa, Efter honom kom fru och barn, och därefter tre bröder. Bröderna är alla döda.
– Vi var många finska familjer här då på 70-och 80-talet och föreningen var väldigt aktiv. Vi hade eget korplag och vi idkade mycket idrott i föreningen.

Själv var Uno distriktsmästare på skidor elva gånger. Men till landslaget räckte det inte.
– Nej, nej det fanns inte tid för den sortens träning. De första åren jobbade jag i brukets skog, på ackord.

I samband med att det blev månadslön började Uno och även hans fru arbeta inne på fabrikerna. Där var de några finska arbetare som undrade om de inte kunde få en svenskkurs. Men arbetsgivaren svarade: ”Ni är här för att arbeta, inte för att prata”

Unos söner talar finska och nu vill sonen att hans barnbarn, ska erbjudas finska i förskolan. Men det är inte i Billingsfors, utan i Kungälv, strax norr om Göteborg. I Bengtsfors kommun bedrivs ingen modersmålsundervisning på finska, och det finns heller ingen efterfrågan enligt skolchefen Björn Lindeberg. Senast var för cirka tio år sen.

I Billingsfors och orterna runtom i kommunen verkar finskan försvinna med den tredje generationen, och till en del även med den andra. Petter Marjomaa tillhör undantagen.
– Tack vare att jag jobbar mycket mot Finland har jag praktiserat språket och därmed hållet det aktuellt.

Petter är sälj –och marknadschef på Mustads hästskosömfabrik, som ligger i Dals Långed, och är en av världens ledande på hästskosöm.
– För min syster har det inte varit lika lätt. I och med att våra föräldrar gick bort tidigt blev det ingen riktigt naturlig fortsättning.

Och ingen av Petters tre döttrar kan finska.
– De är allt gramse på mig för att jag inte gav dem möjligheten.

Samma gäller för Minna Leppävuori, också från Billingsfors, i dag bosatt i närbelägna Åmål.
– Jag försökte faktiskt med finskan med mina barn när de var små, eftersom deras pappa också har finskt ursprung. Men det kändes inte naturligt. Och det är de nu vuxna barnen lite sura för idag.

– För mig är svenska mitt första språk, även om jag levde mina första två år i Finland. Mina systrar var äldre då vi kom hit och för dem kanske finskan är lite naturligare. Men fastän jag kan och förstår så talar vi alltid svenska med varandra.

I dag finns ingen speciell organiserad finsk gemenskap i kommunen. Men Minna minns med stor glädje åren med finska föreningen.
– Det var så roligt. Vi gjorde resor och hade fester.

Sen föräldrarna dog har också kontakterna med släktingarna i Finland blivit glesare. Med det finns ju facebook, säger Minna.
– Och så gör jag en del finsk mat, det gör jag. Grönsakslådor till jul och när jag kan få tag i kornmjöl, vilket inte är lätt, då bakar jag rietsa.

Fotnot: Rieskabröd är bakat på kornmjöl.

BITTI INGEMANSSON

Fakta: Det finns inga uppgifter på hur många finska invandrare som kom till Bengtsfors kommun under 60-70-talen. Av antalet barn i skolklasserna kan det har varit så mycket som sju-åtta procent i hela kommunen.

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterad 2021-08-12