Artiklar
Sanna Laakso. Foto: Privat

Hennes signum är tavlor på knivar

Hon är konstnär och programledare för Sveriges radio finskas program Popula. På Sverigefinnarnas dag i år tog hon emot priset för ”Årets unga sverigefinne” med motiveringen att hon ”inte är rädd att lyfta fram förlegade klichéer och föreställningar om sverigefinskhet.”

–Det var jätteroligt att bli vald. Jag har varit nominerad tidigare men då räckte det inte hela vägen fram, säger Sanna Laakso i Jönköping över ett videosamtal.

Tavlor på knivar har blivit hennes signum och hon använder själv hashtagen #knivkonstnär och #finnarbäralltidkniv–en gammal stereotyp om finländare som hon leker med i sin konst.
–Jag är uppvuxen med knivar hemma. Pappa gör egna knivar i sin verkstad så min inspiration kommer därifrån. Farfar har också alltid använt kniv.

Hon växte upp i Emmaboda med finska föräldrar och med farmor och farfar från Finland. Hemma talades bara finska.
–Talade någon svenska var det ett säkert tecken på att något var fel, skämtar Sanna.

Även om två flaggor var vanligt hemma och det finska språket en självklarhet i familjen var det ändå lite hysch hysch kring att prata finska och visa det utåt, menar hon.
– Det gjorde mig ledsen när folk sa att jag inte var finsk för att jag är född i Sverige. Man skulle dölja det lite och inte vara för stolt.

I Emmaboda bodde många andra finländare men det blev ändå ingen modersmålsundervisning på finska för Sanna på grund av för litet underlag. Hon hade heller inga finska kompisar och fick ibland höra glåpord som finnjävel och mumintroll. Först för några år sedan började hon betrakta sig själv som sverigefinne och relationen till den sverigefinska identiteten har växt sig starkare med åren.
– Att få tala finska är jätteviktigt för mig. Nu har jag finska som arbetsspråk och jag har sverigefinska kollegor.

Det finska språket och de självklara finska symbolerna från barndomen har hon nu i vuxen ålder omsatt till konst. Får hon en idé måste den snabbt på pränt. Ofta blir det självporträtt och motiven är knivar, mumintroll eller som tavlan som föreställer en matlåda med texten ”Whatever bara det är i en låda” – en blinkning till alla de olika finska maträtterna i form av en låda som till exempel potatislåda, kålrotslåda och morotslåda. Hon tycker också det är roligt att använda finska svordomar eller finska ord som ser roliga ut på svenska som ”olla kuk-ka”.
–Just knivmotivet har funnits några år. Jag ville leka med det och se hur folk reagerar.

Bakom Sanna i bokhyllan står en liten svart-vit tavla med sex knivar, ett motiv som hon har låtit trycka upp på t-shirts. De flesta är positiva till hennes knivkonst–så positiva att de gärna bär en av Sannas tröjor.
– Farfar har också en t-shirt, berättar hon.

100-tals av Sannas knivtröjor finns numera i både Sverige och utomlands.

Andra kan tycka att hon spär på fördomarna mot sverigefinnar. Själv beskriver hon sin konst som just fördomsfull, men det är en lek med stereotyper.
– Det är viktigt att få äga de finska symbolerna själv, ett sätt att ta tillbaka det som många inte har tyckt varit så bra.

Som att finnar alltid bär kniv, en seglivad fördom och stereotyp som i Sannas fall faktiskt är sann.
– Jag tror bokstavligen att det är ett statement att jag själv har en kniv på armen för att alltid kunna säga att jag bär kniv, säger Sanna och drar upp skjortärmen och visar sin tatuerade kniv som täcker hela höger underarm.

Hon har också illustrerat Sverigefinska ungdomsförbundets ”Rättighetskasse” som är ett informations- och inspirationspaket om sverigefinskhet för unga mellan 15-25 år. På kassen har hon ritat finska symboler som en björn, en nokiatelefon, en trattkantarell, en pirog, björkris, blåbär, en kniv och himmeli-finskt hantverk av halm.
– Symbolerna skapar igenkänning hos andra än bara hos mig själv, förklarar hon.

Sanna Laakso lever och andas sverigefinskhet. I radioprogrammet Popula diskuterar hon och programledarkollegan vad det innebär att vara sverigefinne och att våga tala finska. Nyligen slutförde hon illustrationerna till Sveriges Radio finskas podd om skillnader i uppfostran bland svenska och finska föräldrar. Mest stolt utöver knivtavlorna, är hon över en stor canvas som ska hänga i Uleåborg–som än så länge har ett hemligt motiv, eftersom coronapandemin har satt stopp för utställningen.

Som frilans är det fullt upp och tiden för nya tavlor har inte räckt till, men i mobiltelefonen väntar flera skisser och texter på att förverkligas.
– Det blir definitivt ny konst i framtiden på ett sverigefinskt tema, säger Sanna bestämt.

KARIN SKOGLUND

Sidan uppdaterad 2021-06-09