Artiklar
Så här såg det ut från firandet i Tärendö som sändes digitalt. Foto: Eva Kvist

Så firades tornedalingarnas dag

Tornedalingarnas dag firades från Göteborg i söder till Kiruna i norr  Minoritet.se följde med stort intresse de digitala sändningarna runt om i landet.

Den 15 juli är Tornedalingarnas dag – eller, meän flakupäivä, meänkieli för vår flaggdag, och inträffar när midnattssolen lyser över Tornedalen. Dagen firas av personer och organisationer i hela Sverige.

De första evenemangen för att fira dagen tillgängliggjordes digitalt klockan 10.00 och allt som allt kommer det ha varit möjligt att gemensamt fira Tornedalingarnas dag i minst 12 timmar. Kvällen fortsätter med musikarrangemang klockan 20.00 av Kulturföreningen Lava där Höstorkestern presenterar alldeles nya låtar – en hel EP på meänkieli, genom direktsändning från Tärendöholmen.

Minoritet.se har med stort intresse följt de digitala sändningarna från Göteborg i söder och Kiruna i norr via Haparandas allsångsscen, rapporter från Tornedalens Folkhögskola i Övertorneå och livesändning från Tärendöholmen i Pajala kommun. En ström av olika röster lyfte genom de olika evenemangen perspektiv på tillhörigheten till minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset.

”Även den yngre generationens berättelser är viktiga […] vi behöver ta reda på hur då och nu hänger ihop” säger Stefan Aro, sekreterare vid Sannings- och försoningskommissionen, i livesändning från Tärendöholmen samarrangerad av Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset (forts. STR-T) och Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Meänflaku har hissats sedan år 2006 och av föreningen Meänmaa sedan år 2007. Det var först år 2013 som meänflaku officiellt antogs som symbol för tornedalingarna. I samband med årets firande på Tärendöholmen hissades flaggan av dess upphovsperson Herbert Wirlöf. Under firandet år 2021 lyfts genomgående tornedalingar, lantalaiset och kväner där även kveeniflaku syns i hälsningar dagen till ära. På sociala medier såsom Facebook och Instagram firas flaggdagen av inlägg från Kungliga Biblioteket, biblioteket i Borås och Pajala genom informationsspridning och lästips. Konstmuseet i Norr med huvudkontor i Kiruna livesänder barnboks-uppläsning på meänkieli och svenska efter tre dagar med ”dagens ord” på meänkieli som ska uppmuntra till skapande och att de deltagande, barn och vuxna, får rita ut orden som sägs.

På konstmuseet i Göteborg ledde Tidsskriften Meänmaas redaktör Meri Alarcón firandet tillsammans med musik av Surunmaa, dramatiserade noveller av Erik Kuoksu levererade av Tornedalsteatern samt predikan och livesamtal med Hakkas-författaren David Väyrynen. Från Haparanda hörs musik från allsångscenen där Allsångsbandet spelar på en scen iklädd meänflaku och på sociala medier finns flertalet trådar med personer ivriga att stolt ljuda in i firandet och gemenskapen kring språk och kultur med representation från Skåne till Norrbotten.

STR-T:s firande under ledning av Mia Fors, verksamhetsledare och producent från Tornedalsteatern – Tornionlaakson teatteri, kombinerades med att fira 40 år som förbund i en stormig direktsändning från Tärendö holmen. I samband STR-T:s firande hölls ett förinspelat tal av Kultur- och demokrati-minister Amanda Lind som berättade att Sannings- och försoningskommissionens uppdrag förlängts med ett helt år. Elisabeth Fura talade med vinden i håret i egenskap av ordförande för sannings- och försoningskommissionen som ska utreda kränkningar och övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset efter 18-1900 talens assimileringspolitik.

William Torikka, ordförande för Met Nuoret, deltog live via länk och framförde sin relation till organisationens tidigare och fortsatta arbete.
De ungas försök att ta tillbaka språken måste tas på allvar” säger Professor Emerita Leena Huss och lyfter hur språk som en person lär sig inte konkurrerar med varandra utan bidrar till stärkta språkkunskaper och konkurrensfaktorer på arbetsmarknaden för unga och andra meänkielitalande.

Den uppmärksamhet som dagen drar till sig används som redskap för att fira, känna gemenskap men även för att belysa språkliga och kulturella rättigheter och deras positiva inverkan på folkhälsan - vilket Professor Emerita Leena Huss säger, med referens till Per Fugellis studier i Norge. Sammantaget efterlystes ungas perspektiv och även dagens förutsättningar att läsa sig meänkieli med varieteter belyses även i förhållande till språkpolisernas potentiellt skadliga effekter hos de Nya talarna problematiseras i förhållande till sin möjliga effekt.

”Språkförlustens konsekvenser påverkar oss fortfarande” avrundar Professor Emerita Leena Huss innan hon avslutar sitt anförande. Detta förstärker sekreterare Aro, effekterna lever kvar av det som hände då och det påverkar oss speciellt i förhållande till hur språk och identitet håller ihop, sociala koder och värderingar. ”Individer identifierar sig själva och blir identifierade av varandra genom språket, språket förmedlar en känsla av tillhörighet för gruppen – att säga en är kvän, lantalainen eller tornedaling” och fortsätter att även den som inte har ett språk, har en relation till det språk som denna inte har eftersom kulturen inrymmer mer än bara språket. För att inkluderas krävs inte språkkunskaperna.

Anmärkningsvärt är bortom den inkluderande hållningen till språkkunnighet och varieteter är begreppskritiken kring känslan av skuld och skam. Firandet i Göteborg kopplar ihop språkbruket med psalmer och laestadianismen medan panelsamtalet vid STR-T:s firande förvisar skulden och skammen. Paneldeltagare Ewa Lassi konstaterar ”det är mycket fler grejer som jag inte förstått är tornedalskt”, en insikt som tillkommit vid utflytt och refererar till den skam som tillkommer med att en inte kan språket i förhållande till den attityd hon erfarit om att en ”inte behöver” kunna språket.

Lassi belyser ett dubbeltandat skam- och skuldperspektiv och fortsätter i panelsamtalet med Daniel Fjellborg och Helena Lassi som fortsätter kring vad hon behöver för att lära sig meänkieli och det är någon som, ”...aldrig bli irriterad och går över till svenska, för det här funkar inte […] min dotter som är tre år rättar inte, skrattar inte – hon bara förstår och hittar på nya ord på meänkieli” avrundar Helena Lassi.

I förhållande till meänkieli och minoritetstillhörigheten kritiseras begreppen skuld och skam – i samband med dagens firande tillkommer en stark konkurrent till skulden och skammen och den är sorgen, ”Tidigare generationen känner för att de inte lärt sina barn […] men jag tycker att ordet skuld och skam inte är det rätta, jag pratar mycket här om sorg.” Han fortsätter och förklarar att ”Skam säger att du är ansvarig och att du borde gjort det här, men vi är del av en större modernisering som hänt flera andra folkgrupper och vi ska kanske inte känna skammen utan sorgen.” säger Daniel Fjellborg med rötter i Kiruna ikädd pinn ”Proud to be ummikko” (ummikko = ord för att beskriva någon som inte kan meänkieli). Proud to be ummikko är ett poddprojekt, en intervjuserie med personer som inte talar omgivningens språk och ordets negativa underton för de personer som inte fått med sig meänkieli – bland en hel del annat.

Charlotte Kalla ansluter sedan direkt från träningsläger i Sollefteå och får tillfälle att reflektera över sin tornedalska identitet, något som tas upp av finska journalister vid förekommande fall, hon säger ”jag tycker det är jättesvårt att veta vad som är en del av min tornedalska identitet - men något som jag lärt mig av mamma och pappa är att hårt arbete lönar sig” fortsätter den tornedalska skiddrottningen från Tärendö.

Vid Tornedalens Folkhögskola i Matarengi (reds.anm. Övertorneå) hissades Meänflaku av Bengt Pohjanen.

Fotnot; Många av dagens intervjuer, panelsamtal, poesi, musik och andra evenemang finns tillgängliga upp till två veckor efter dagens dato på de respektive arrangörernas hemsidor och/ eller i deras sociala media kanaler.

LINNEA HUHTA

Sidan uppdaterad 2021-07-17