Artiklar
Sara Ajnnak på sitt skivomslag. Foto: Lena Lee

Tankar om rasbiologi blev ny skiva

Hon har varit grammisnominerad 2018 till ”Årets folkmusik” och vunnit pris för ”Årets utgåva på Folk- och världsmusikgalan förra året. Nu är Sara Ajnnak aktuell med ett nytt album ”Homo Sapiens and My People” med orientaliska strängar, syntar och jojk.

 

På det nya skivomslaget står hon på ett järnvägsspår, bär ett sorgflor och har ripfjädrar i håret.
- Jag ville använda symboler som majoritetssamhället förstår, förklarar hon.

Järnvägen symboliserar den väg som rasbiologerna kom med och klänningen och skorna hon bär har ett gammeldags utseende från 1930-40-talet.

I nya skivan gräver Sara Ajnnak i Sveriges rasbiologiska historia. Hon sitter hemma i sitt kök i Gargnäs i Sorsele kommun, uppkopplad mot en videolänk och håller upp kompendiet ”List of measured lapps” framför dataskärmen. Det började med att hon hittade sina släktingar i kompendiet.

I samband med det blev 25 kranier som använts till rasbiologisk forskning på 1950-talet återbegravda i Lycksele och Sara dök ner i de rasbiologiska samlingarna på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala.
- Sverige har inte gjort upp med sitt förflutna. Lagstiftningen som till exempel reglerar samebyarna och samernas situation idag påverkas av gamla idéer och tankar.

Statens arv att dela upp samer i renskötande samer och övriga samer är en fråga som Sara Ajnnak har med sig från barnsben.
- Fortfarande är det vanligt att samer ska definiera hur mycket same de är, säger hon.

Hon har sina rötter i Vapsten-området i Västerbotten, men växte upp i Svaipa sameby där familjen etablerade sig inom renskötseln. Vapsten är ett område, präglat av en lång konflikt om renskötseln som har sin grund i statens tvångsförflyttningar av samer och olika regleringar av rennäringen.

Det nya albumet är hennes fjärde. Artist har hon varit sedan 2013 och det var en dubbel utbrändhet som blev den sista knuffen att ta tag i musiken – och trots tvivel, få kontakter inom musikvärlden och svårigheter att satsa på musik i glesbygd – har hon fortsatt.
- Nyfikenheten har varit större vart det leder till, än rädslan för att misslyckas, säger hon som en förklaring.

Jojken upptäckte hon i tonåren, ”Det blev som en rebellgrej”, berättar hon. Hon ville läsa samiska i skolan, men det gick inte, så i stället för språk blev det jojk som hon fann bland gamla arkivsamlingar. Där lärde hon sig tekniken och ljuden.
- Språket kom först när jag fick barn och började gå på språkbad. Mitt mål är att skriva hela meningar på umesamiska själv.

När Sara Ajnnak började skriva musik på umesamiska fanns det ingen ordbok så det blev att prova och fråga.

Hon beskriver det som en seger att återta sitt språk och en styrka att kunna använda umesamiska ord och uttryck– även om det inte är perfekt.
- Det mina mor- och farföräldrar hade en otrolig skam för har omvandlats genom min röst och blivit deras stolthet.

Cirkeln är sluten. För nästa generation, Saras barn är skammen ersatt av stolthet.
- När mina barn kan vara sig själva har vi återgått till det som staten har försökt radera ut, menar hon.

Att få vara den man är och få känna stolthet över det, är ett tema i Saras musik – men också kontakten till naturen.
- Jag har en berättelse att berätta och den berättar jag genom musik. Jag vill förmedla en dimension i verkligheten som många behöver idag. Det är min medicin som jag vill ge till världen.

Medicinen handlar om att vi människor behöver kontakten med naturen. Flera av Saras låtar handlar om övergrepp mot naturen och marken. I ”wake up sleepwalker” berättar hon om exploateringen av Nasafjäll på grund av silvermalmen som hittades på 1600-talet. Idag upprepas historien när ett kinesiskt gruvbolag vill bryta kvarts i området. Sången sjunger hon tillsammans med den samiska sångerskan Mari Boine. I ”Earth sister” uppmärksammar hon alla urfolkskvinnor världen över som försvarar marken mot exploateringar.

När Sara inte jobbar med musik jobbar hon med renskötseln som också påverkat hennes musik och den hon är.
-Jag använder mycket naturmetaforer i musiken och jag har i min uppväxt haft mycket tid i naturen för mina egna tankar.

Fortfarande är allt lite osäkert med spelningar i samband med nya skivsläppet, men säkert är att en turné i Kanada väntar nästa höst.
- Jag har jobbat i flera år mot en internationell publik. Samisk musik blir inte så uppmärksammad i Sverige, men i Kanada till exempel, är intresset stort.

KARIN SKOGLUND

Sidan uppdaterad 2021-09-22