Artiklar
Meri till vänster i en intervju. Foto: Privat

Meri Alarcón; ”Alla ska ha tillgång till sin kultur”

Meri Alarcón är en av tidsskriften Meänmaas redaktörer. Hon har tillsammans med några vänner precis investerat i ett antikvariat i Göteborg där hon lever och verkar.

- Vi kommer dö utfattiga och bittra, men det är värt det, säger Alarcón som för helgen ställt upp som hundvakt åt en vän.

Mellan hundpassande och intervjuer jobbar hon på att översätta en nyutgåva av en av Erik Kuoksus novellsamlingar. Arbetet är kul och spännande, tycker hon, men är kantat av vissa utmaningar.
- Det är lite svårt utan dess mer ordböcker, vissa ord får man se vad som passar bäst och hitta på nya.

Alarcón uppger att det som tar mest tid är när hon utgår från finska i tanken och får översätta från finska till meänkieli. Arbetssättet för henne närmare meänkielin.
- Ibland måste jag tänka på svenska för att hitta ordet, fortsätter hon.

- När man gör ett meänkieliord av ett svenskt ord – är det viktigaste är att läsaren förstår och att vi förstår varandra, uttrycker översättare och redaktör Alarcón och konstaterar att den pågående aktiva standardiseringen av meänkieli är en av anledningarna att det är så viktigt att allas varianter av språket får höras, processen är också en anledning till att fortsätta utveckla språket i sig.

- Antingen får vi en standardisering eller så kommer vi alla fortsätta att skriva på våra dialekter.

Under uppväxten besökte hon mummu i Finland. Då, på 1980-talet, sades det att språket de talade med varandra i familjen var finska.
- Men det märktes att det vi talade var nåt helt annat i jämförelse med den finska som talades av finländare i södra Finland Alarcón fortsätter, meänkieli blev ju inte ett eget språk förrän ganska sent.

Nu arbetar Meri Alarcón som bland annat författare, översättare och redaktör och reflekterar över hur hennes egen inställning till arbete med språket förändrats sedan det att hon fatta intresse för minoritetsspråket. Hon uppfattar att arbetet kring meänkieli är mer öppet och inbjudande idag och med tidskriften Meänmaa var tanken en gång att majoriteten av innehållet skulle vara på meänkieli medan den metoden bedömts för exkluderande i dag.
- Det spelar ingen roll om man kan språket eller inte, man är ändå tornedaling. Alla ska ha tillgång till sin kultur, säger hon för att sammanfatta tidskriftens utvecklade antagande och syfte.

- Du tar tre hundar och jag tar två, bra! utbrister Meri plötsligt som trots hantering av fem hundar, i sällskap av sin vän, lugnt och stadigt fortsätter intervjun. Hon berättar att hennes intresse för meänkieli ökade när hon etablerat uppfattningen kring dess status som minoritetsspråk, därefter djupdök hon i ämnet vilket sedan ledde till att hon nu kan arbeta med, på och omkring språket.

- Vi som skriver, vi skriver väl på den dialekten som vi kan, hon funderar högt om det kanske varit så att definitionen om vad som är tornedalsk kultur kanske varit lite för snäv förr.

Det är en genomgående tråd i samtalet med Alarcón, det om att det behövs fler röster, skrivande personer, för att fylla tidskriftens sidor. Det framgår som viktigt att alla ska känna sig välkomna att göra sitt bidrag oberoende om en har en högskoleutbildning eller inte. Klassperspektiv är viktiga även i dessa sammanhang och ett tillgängligt och inkluderande förhållningssätt är viktigt för att stärka de enskilda mot att ansluta sig till gemenskapen.
- Vissa känner sig inte äkta om man bara har en farmor eller så från det ursprungliga kultur- och språkområdet, konstaterar hon baserat på de erfarenheter hon har av att möta människor på de evenemang där tidskriften deltar.
- Jag tänker att vi tornedalingar bor verkligen överallt, säger Alarcón och säger att det ofta fattas en koppling till meänkieli trots att minnena av Tornedalen finns.

- På grund av försvenskningsprocessen och det är ju inte så konstigt och därför kanske de inte ser sig själva som en del av kulturen även om de skulle vara välkomna in i den.

Tidskriften Meänmaa är medlem i Litteraturhuset och har kommit in i Kultur i Göteborg den vägen. De får låna lokal och ha tillställningar vartill de bjuder in folk. Årligen firas Tornedalingarnas dag på Göteborgs konstmuseum och då etableras kontakt inte bara med tornedalingar, lantalaiset och kväner.
- Många tror att det är samiska vi pratar och så får vi berätta om meänkieli till dem.

Sedan sker ett naturligt avbrott i samtalet. Meri beslutar att byta hund med sin vän, så hundarna går i jämnare takt så att hon kan fokusera på samtalet lite bättre. Hon återupptar dialogen med att återberätta hur det gick till när hon engagerade sig i tidskriften och strax blir det klart att hon av en slump träffat författaren Erik Kuoksu på Tornedalingarnas dag i Göteborg.
- Bengt ville börja lämna över tidningen på grund av ålder och Erik blev intresserad av det, därefter kontaktade han mig.

Resten är i det närmaste historia och i dag fördelas arbetet mellan ett antal redaktörer där Meri primärt ansvarar för de delar som är på meänkieli och Erik för de på svenska. Men arbetet som redaktör, författare, översättare och massör är inte det enda Meri, som är utbildad bilmekaniker och litteraturvetare, gör.
- Med mina kompisar via andra föreningar har jag köpt ett antikvariat”. Meri är deltidsantikvarie och målar verbalt upp en vision om att skapa ett nav, ett stort nav av kultur och kärlek.

Det första kompisgänget ska göra är att arrangera en postkolonial förfest innan bokmässan i Göteborg där de har ambitionen att samla personer som upplever tillhörighet till olika minoritetsgrupper – en stor samling av perspektiv för att kompensera för den tid, och de möten, som pandemin stulit. Evenemanget för samman föreningar från Jokkmokk med de i Göteborg och från andra delar av landet. Elin Anna Labba är uppbokad och redo för deltagande på förfesten.
- Det är sällan man pratar om Tornedalen i postkolonialistiska sammanhang och det känns spännande” säger Alarcón.

Evenemanget kommer endast ske på plats och det är idag inte aktuellt att tillgängliggöra biljetter till evenemanget – de som har vägarna förbi är helt enkelt välkomna.

LINNEA HUHTA

Sidan uppdaterad 2021-09-02