Artiklar

Anna Heikkinen & Längtans kapell ger sig ut på turné

Anna Heikkinen & Längtans Kapell bildades i Göteborg hösten 2017. Nu ger sig bandet ut på turné med föreställningen Satumaa-Sagolandet under Minoritetsveckan vecka 40 i Gävleborgsregionen.

Två år innan gruppen bildades hade Anna Heikkinen och Larisa Ljungkrona-Mönttinen hittat varandra genom en gemensam längtan efter att utforska den finska tangon.
- Jag är sångerska och Larisa spelar dragspel. Med mig bar jag historien om min pappa Pekka och hans tvillingsyster Liisa som blev skickade ensamma till Sverige från Finland några år efter Andra Världskrigets slut. Här blev de skilda åt och bodde sedan aldrig mer tillsammans. De var då 9 år. Berättandet om mitt sökande efter mina finska rötter blev en del av konserterna jag och Larisa började ge och jag upptäckte att det fanns starka kopplingar i tangons texter med de historier som jag fått ta del av genom samtal med min pappa och min faster.

Anna Heikkinen berättar vidare:

- I mötet med publiken märkte jag att erfarenheterna delades med många. Det kommer alltid fram personer ur publiken efter en konsert och vill dela med sig av sin egen historia. Önskan växte inom mig att göra en föreställning med både berättande och finsk tango.  Samtidigt längtande Larisa efter medmusiker och vi bjöd in Ida Gillner som spelar saxofon och Leonor Palazzo som spelar cello. Så bildades Anna Heikkinen & Längtans Kapell. Satumaa-Sagolandet blev titeln på vår föreställning som hade premiär i maj 2019 på Göteborgs Dramatiska Teater. 

 
Hur ser er publik ut?

- Vi möter en blandad publik. En del är sverigefinländare, andra är det inte. Många har ändå någon koppling till Finland. Oavsett vilket så väcker föreställningen starka känslor. Historien vi förmedlar innehåller det allmänmänskliga som glädje, förälskelse, kärlek, hopp, förlust, död, separation, sökande och längtan. Tangons tonspråk och texter förstärker och förmedlar dessa känslor vilket blir en fin balans mellan berättandet med ord och den ordlösa musiken. Publiken tillåts att själva reflektera och kan stundtals vila i musiken.   
 
Hur ser din sverigefinska bakgrund ut?

- Jag är född i Göteborg och uppvuxen i Bohuslän. Jag brukade säga att jag var halvfinne. Mitt efternamn vittnade om det. Jag har aldrig fått lära mig finska. Pappa kom från Terijoki, som ligger i Ryssland nu men som förut tillhörde Finland. Mamma
var från Bohuslän. Jag växte upp med bastubad på lördagarna men i övrigt i en helt svensk kontext. Först för några år sedan upptäckte jag att det fanns ett begrepp som hette sverigefinsk och jag började säga att jag var det. Sverigefinne. Ju mer jag rör mig i sverigefinska sammanhang ju mer upptäcker jag hur många vi är som har liknande erfarenheter.
 
Din relation till finskan?

- Jag har precis börjat studera finska som främmande språk på distans på Stockholms Universitet. När vi studenter frågar varandra varför vi valt att studera finska så är det vanligaste svaret att en eller båda föräldrarna är från Finland men att man själv inte har fått lära sig språket. Det känns bra att vara i ett stort sällskap där vi delar längtan efter att få lära oss språket som kunde varit vårat men som av olika anledningar inte blev det. För mig är det en sorg att jag inte har med mig finskan och jag valde att börja sjunga på finska för att få en känsla för språkets melodi och uttal. Sången blev min väg in i det finska språket. Förhoppningsvis kommer jag en dag att hjälpligt kunna prata och förstå enkel finska. 
 
Vad hoppas du att föreställningen ska ge publiken?
 
- När vi spelar vår föreställning hoppas vi att publiken ska bli berörd. Vi vill skapa en stund då de kan få lyssna på berättelse och musik och samtidigt vila i sina egna känslor och komma i kontakt med längtan och kärlek i sig själva. Komma i kontakt med sina egna frågor kring rötter, historia, tillhörighet, språk och identitet. Vi hoppas att föreställningen kan ge hopp om att det inte är försent. Att vi kanske kan läka djupa sår av krig, separation och förlust eller lära oss stå ut att leva med dem. Genom att berätta. Genom att sjunga. Genom att mötas och dela med oss till varandra.  
 
MALIN A JUNKKA
Sidan uppdaterad 2021-10-08