Artiklar

Kiitos baby! - Carina Malinen Lundins första bok

I den helt nysläppta romanen Kiitos Baby! kastas nytt ljus över den finska arbetskraftsinvandringen på 70-talet. Men till skillnad från många andra sverigefinska berättelser så är den här ljus och varm.

Det är författaren Carina Malinen Lundins allra första bok. Hon fyllde 60 i somras och håller med om att författardebuten kommer lite sent.
- Det är jätteroligt att nu vara klar med boken. Jag har jobbat ganska intensivt de sista sju månaderna, säger Malinen Lundin.

Boken är dock inget förverkligande av någon gammal dröm, utan konsekvensen av ett biblioteksupprop. Strängnäs bibliotek efterlyste berättelser till ett par antologier. Carina Malinen Lundin tyckte det lät spännande och började skriva. Det visade sig att hennes berättelse var så stark att hon uppmanades att bygga ut den till en hel bok.
- Mamma brukade säga att det aldrig skrivs något bra om finländare i Sverige. Det tog jag fasta på när jag nu berättat den roliga historien. Jag ville ge sverigefinnarna lite upprättelse.

I slutet av november gav Strängnäs bibliotek ut boken i sin så kallade skriftserie. Berättelsen börjar 1970 och läsaren får följa hur två män, Eino och Heikki, tar båten över till Sverige, erbjuds arbeten redan på kajen i Stockholm och börjar sina nya liv. Vissa av karaktärerna är ihopbyggda av vänner och bekanta, men inte alla.
- Eino har fått många av pappas drag, berättar Malinen Lundin.

Både hennes pappa och Eino kommer från en by utanför den lilla staden Kuhmo nära ryska gränsen.
- Jag såg pappa framför mig när jag skrev. En bit in i boken träffar han Marja. Hon bär flera av min mammas sidor, men jag har även plockat delar från mitt eget liv till Marja, säger Malinen Lundin.

Tycker du att berättelser om sverigefinnarna generellt har en dålig klang?

- Bilden lever kvar i vissa sammanhang. Ser man en svensk tv-serie där någon sitter på en parkbänk och super och gormar så är det ofta en finländare. Å andra sidan är vi finländare ganska bra på att själva lyfta fram det mörka.

Carina Malinen Lundins föräldrar lämnade Finland redan på 50-talet. Själv är hon född i Sverige och uppväxt på 70-talet, alltså den tid där boken tar sitt avstamp. Hon har jobbat och bott nästan hela sitt liv i Stockholm. I tio år drev hon en städ- och saneringsfirma. Därefter bytte hon bana och förverkligade en gammal dröm om att ha en egen butik. I den sålde hon under tio år underkläder på Mariatorget i Stockholm.

Men trots ett helt liv i Sverige känner hon sig fortfarande väldigt mycket finsk, och hon förklarar också att hon är stolt över sitt påbrå. Vi samtalar dagen efter den finska självständighetsdagen, 6 december.
- Jag firade förstås, säger Malinen Lundin och berättar att hon försöker hålla fast i sina finska rötter.

- På Valborg gör vi sima (citronläsk) och till jul äter vi kålrotslåda. Den äter alla finländare och den är superviktig för oss.

Även språket är viktigt. Boken, skriven på svenska men varvad med finska ord och utrop, avslutas med en liten ordlista.
- Jag har bollat finska formuleringar i boken med flera vänner. Det är viktigt att de finska orden blir rätt. Jag kan finska, men när jag lyssnar på till exempel nyheter så inser jag också att jag tappat en del. Vi har finska rötter och ett finskt arv som måste finnas kvar och det vill jag försöka bidra till, säger Carina Malinen Lundin.

Kommer Kiitos Baby! att översättas?

Jag skulle verkligen önska det blev så, men i och med att det är ett bibliotek i Sverige som gett ut den så är det inte säkert.

Kommer du att skriva fler böcker?

- Jag hoppas det. Det är i alla fall en uppföljare på väg. Jag tycker det är viktigt att berätta om vilka förutsättningar de finska invandrarna levde under. Pappa jobbade till exempel med kemikalier och blev senare väldigt sjuk. Det finns mycket kvar att berätta och det är också bra om jag kan hjälpa till att lära svenskar lite mer om Finland. 

ANDERS BOSTRÖM

Sidan uppdaterad 2021-12-14