Artiklar

"Ont i ryggen av att prata svenska"

Torbjörn Ömalm med rötter i de tornedalska och samiska kulturerna, utforskar med sin gitarr nya dimensioner, frågor bortom tillhörighet och språk, och börjar nu kunna identifiera sig i närapå en spirituell verklighet som bottnar i folksjälen, mentaliteten, folktron och religionen.

Torbjörn Ömalm är bosatt i Pikkupalo, någon kilometer bortom Jukkasjärvi, längs efter Esrangevägen. Han är ättling till Järämän Jussa, uppvuxen i Satter i Gällivare kommun, i en smältdegel av olika språk och kulturer.
- De sista i min släkt som talade flytande samiska vid sidan av meänkieli dog på 1950-talet. Min mormor kunde dock en del samiska ramsor. Min farfar och morfar som talade meänkieli sa att de fick ont i ryggen av att prata svenska, berättar Torbjörn Ömalm.

Han har på sin lott tagit att genom musik söka utforska det vakuum som uppstått mellan å ena sidan den meänkieliska och den samiska tillvaron, å andra sidan det storsvenska som trängt ut det ursprungliga sättet i att tänka, vara och bete sig på.

Torbjörn Ömalm arbetar på en doktorand genom Luleå tekniska universitet, med att musikaliskt gestalta djupet i den kultur/kulturer som i flera generationer format honom och människorna i området. I planerna ingår att kunna disputera till hösten.

När andra fastnat i diskussioner om språket, identitet och andra markörer som möjligtvis kan rättfärdiga dem som minoritet, tar Torbjörn Ömalm steget djupare in, på ett nästan spirituellt sätt, som han själv säger det.

- Jag försöker fånga natur- och språkljud och sammanfoga dem med folkmusikens melodispråk, säger Torbjörn Ömalm, som hela tiden har själens öron öppna för att fånga ljud och stämningar som finns i hans omgivning för att överföra det i sitt gitarrspel.

– Jo, det är mycket moll men det är inte så där laestadiantungt.

Han kan identifiera och känna en spiritualitet, en folktro, som har att göra med den anda som även laestadianismen fötts ur.
– Laestadius hade många metaforer och använde sig av ord och uttryck ur den gamla folktron som haltia, stallo och manalaisia. Kristendomen tog fart ur ett vakuum av ursprungsreligionen, den samisk/finskugriska religionen och den lutherska kristendomen. I början var den laestadianska väckelsen öppen för folks sätt att tänka och tro men idag har den stelnat till och blivit lagisk.

När på många håll även sökandet efter det sanna i de egna djupen stelnat till i formerna har Torbjörn Ömalm sitt sökande bortom det självklara landat i något som han säger vara så mycket större.
– Det finns så mycket bakom bergen som borde lyftas fram i diskussionerna. Långt tidigare än kristendomen kom hit fanns i den tornedalska kulturen exempelvis blodstämmare, helare och nåjder. I den här kontexten finns så mycket kunskap och erfarenhet som borde lyftas fram i ljuset. Meänkieli har lyfts fram på ett förtjänstfullt sätt, nu är det dags att lyfta fram det som finns i djupet av folksjälen, säger Torbjörn Ömalm, som förklarar att det är i den här insikten han hamnat i genom sin forskning.

– Mitt gitarrackord ljuder nu djupare och fylligare än för tio år sedan. Då jag känner till min relation till min omgivning hör jag i dag musik på ett annat sätt och jag vet mer om vad ljuden betyder.

HASSE STENUDD

 

Sidan uppdaterad 2022-01-14