Artiklar

Målningen ”Mummo” ledde till pris

Tanja Ahola Rothmaier blev årets sverigefinska konstnär 2021 med konstverket ”Mummo”.

– Vi finnar tänker ju alltid att allt går åt helvete i alla fall, men jag började nästan gråta när jag fick veta att jag vunnit.

Tanjas hår är prickigt av snöblandat regn och mascaran har runnit. För dagen har SMHI deklarerat orange vädervarning i Stockholm. Hon har gått från hemmet i Enskede. Det är där i den gamla villan från 1910-talet som hon har sin ateljé, men där kunde vi inte ses – kaoset av byggjobbare, maskiner och avloppsrör som ska dras är alltför omfattande.

Verket mormor, en akrylmålning på duk av Tanjas mormor är behandlad med rasterpunkter, en teknik som används som ett hjälpmedel i grafisk reproteknik.
–Jag gjorde fem konstverk på kvinnor som är betydelsefulla för mig, mormor, farmor, min mamma, min svärmor och hennes syster. När jag var klar insåg jag att alla har erfarenheter av flykt eller flytt. Min mormor till exempel flyttade från Österbotten till Björneborg för att arbeta i textilindustrin, min svärmor och hennes syster var finska krigsbarn.

Det blev ”Mummo” som juryn valde ut av cirka 200 inskickade bidrag. Fem av dem gick vidare för publik omröstning.

Tanja arbetar med måleri och grafik och har haft utställningar i Sverige och utomlands. Hon växte upp i ett miljonprogramsområde i Eskilstuna – långt ifrån gamla trävillor i Enskede. Det var en typisk arbetarklassmiljö och hon hade egentligen inga ambitioner på att studera, men folkhögskolestudier ledde henne vidare till Konstfack där hon kom in på första försöket – 1997 tog hon examen. Numera finns hennes konst bland annat representerad i hemkommunen och på Eskilstuna konstmuseum.
– Men det är först de senaste tio åren som jag kan säga att konsten är mitt förstahandsval.

Hon skrattar och minns sin mormor som alltid undrade hur länge hon skulle hålla på med de där konststudierna.
– Mormor tyckte alltid det var konstigt att jag skulle gå på konsthögskola, men då försvarade mamma mig och sa att det är min yrkesutbildning.

I Eskilstuna har finskan alltid varit stark, Tanja växte upp med språket men slutade prata när hon började hos en svensk dagmamma. Sedan kom det tillbaka med de årliga resorna till Finland och i vuxen ålder har hon studerat finska på universitetet. Hon menar att den sverigefinska tillhörigheten har växt sig starkare med åren.
– Jag saknar det sverigefinska i Eskilstuna. Där är det inte konstigt att vara sverigefinne. Min sverigefinska identitet är jättestark, men har inget värde varken i Sverige eller i Finland. Lyfter jag fram det finska i Sverige, till exempel när jag talar finska, är det alltid någon som blir irriterad.

Hon skulle vilja använda sina sverigefinska erfarenheter mer, men säger att hon inte vet hur hon ska uttrycka dem. Hon nämner Susanne Alakoski som exempel på en sverigefinne som vågar berätta om och visa det tunga och skamfyllda.
– Men jag tror många sverigefinnar inte vill prata om det mörka utan bara lämna det bakom sig.

Trots osäkerhet på hur det sverigefinska ska uttryckas har hon redan gjort flera konstverk som hämtat inspiration därifrån. När Finland firade 100 år fick verket Satumaa, sagolandet pryda väggen i domkyrkan i Västerås.  Hyttbiljetter från Finlandsfärjan i färgerna blått och vitt föreställer den finska flaggan. Hon har också arbetat mycket med gamla bilder på sin mormors hus i Finland och foton hon har tagit själv som hon återbrukar.

Skulle du säga att det finns en sverigefinsk konstscen i Sverige?

– Nej det gör det inte. Den samiska konsten är till exempel mycket synlig idag och politisk. Jag tror att den sverigefinska konsten också skulle behöva det, men det finns för få av oss sverigefinska konstnärer.

Den gamla accepterade rasismen mot finländare och sverigefinnar i Sverige skulle kunna vara ämne för skapande, menar hon, men konsten kan också uppmärksamma sverigefinnarna som grupp för majoritetssamhället.
– Sverigefinnar är en ganska osynlig grupp i samhället idag, konstaterar hon.

Tanjas nästa planerade utställning är först om ett år i Kalix. Den skulle ha genomförts denna vår, men blev framflyttad på grund av coronapandemin, så nu finns tid för nytt skapande.

Vad jobbar du med nu?

–Just nu målar jag mest abstrakt, men jag har planer på att göra något med området Skiftinge som jag växte upp i. Miljonprogramsområden intresserar mig. Kanske att jag går tillbaka till min gamla skola och gör något där.

Och prispengarna, vad händer med dem?

-Jag ska betala elräkningen, säger Tanja och skrattar.

Hon är ju både konstnär och husägare.

KARIN SKOGLUND

 

Sidan uppdaterad 2022-04-26