Artiklar
Personen på bilden har inget med artikeln att göra. Arkivfoto: Anna Von Brömssen

Ljusglimtar och dystra bilder på Romani Week

I år kunde man återigen, efter pandemin, arrangera Romani Week i Bryssel. Det är politiska grupper inom EU-parlamentet i samarbete med en rad romska organisationer som står bakom det.

Sedan några år tillbaka har Romani Week anordnats i Bryssel av politiska grupper inom EU-parlamentet i samarbete med en rad romska organisationer. I fjol tvingades man till följd av pandemin att hålla evenemanget digitalt. I år kunde man återigen anordna en fysisk Romani Week.

Den 16-19 maj besökte ett hundratal deltagare från många europeiska länder Europaparlamentet i Bryssel. Under de fyra dagarna anordnas hela sexton panelsamtal i det flera kvarter stora komplex som inrymmer de EU-anslutna ländernas parlament.

Programmet hade liksom de tillresta deltagarna en väldigt stark koncentration på Östeuropa. I synnerhet från Rumänien och Balkan. Regioner som också stod i fokus på de panelsamtal som fördes. Från västeuropeiska EU-länder var deltagarantalet lägre. Några deltagare kom från Tyskland, Holland och Frankrike. Från Sverige deltog endast en romsk organisation, Frantzwagner Sällskapet.

Romani Week anordnas inom ramarna för den övergripande strategin Roma Inclusion, som på svenska har översatts till Romsk inkludering. I olika länder, regioner, städer och byar genomförs olika former av satsningar i syfte att förbättra livssituationen för olika grupper av romer. I stora delar av Östeuropa lever många romer under existensminimum. En talare sade att 80 % av romerna i Rumänien saknar ström, vatten och sanitära inrättningar. Detta menade man kunna kartlägga eftersom man i den rumänska folkbokföringen anger etnisk bakgrund. Fast siffran kan ifrågasättas då många romer inte säger sig vara romer när de folkbokförs. Situationen menar man strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, som anges i såväl EU:s traktat som FN:s deklarationer. Men första gången har vi en medvetenhet och en målsättning att förändra, avslutade talaren.

Vid en av panelsamtalen visades ett filmklipp där några romska familjer bodde på starkt kontaminerad mark på Kosovo. Där en familj byggt ett skjul av kartonger och bråten låg en numera nedlagd kemisk industri. I en sådan hälsovådlig miljön växte små barn upp. Deras fattigdom medförde en bristfällig skolgång och därmed minimala utsikter för dem att ta sig ur sin livssituation. En intressant notering var att de som talade om romer på Kosovo inte bara använde engelskans begrepp Roma, utan sade ”Roma, Ashkali and Egyptians”. De två grupperna förklarades vara romer som inte talar romani och som själva kallar sig ashkalier eller egyptier. Det senare är väldigt intressant eftersom medeltida källor om romer i Västeuropa, t.ex. den första notisen om romer i Sverige från år 1512, visar att romer då presenterade sig som Egyptier. Något som också gett upphov till spanskans Gitanos, franskans Gitans och engelskans Gipsies.

Utifrån de paneler som hölls är det inte svårt att se hur drastiskt livssituationen för romer i Östeuropa kontra Västeuropa och Sverige skiljer sig. Än om diskriminering av romer inte är lika påtaglig som i öst finns den även i väst. Om antiziganism och diskriminering talade Romani Rose, Sinto från Tyskland, och Soraya Post. Båda via videolänk. Det mesta som framfördes målade upp en mycket dyster nutidsbild. Exempelvis sade en talare att man i Serbien systematiskt placerade romska barn i familjehem, som gavs en ersättning på 300 € per månad, vilket är en månadsinkomst för många i Serbien. Men det fanns också flera ljusglimtar.

Sju borgmästare, en från Turkiet och sex från länder på Balkan, prisades för sina väldigt olikartade satsningar på romer i sina respektive städer. I en Turkiska staden Edirne hade man sedan 1908 ett stadsstyre som består av tolv personer från olika etnisk bakgrunder, som judar, greker, bulgarer, armenier och turkar. Där hade man renoverat 216 hus och byggt 70 nya åt fattiga romer. I Serbiens huvudstad Belgrad hade man i stadsdelen Zvezdara satsat på utbildning. I Bosniska Bijeljina hade man genom satsningen Agroplan givit romer arbete inom ett jordbrukskoperativ. Vinsterna därifrån fördelades på arbetarna och användes för utbyggnad av på bostäder, skolor och lokal infrastruktur. I nordmakedonska Kumanovo hade man satsat på idrott och arbete, samt lanserat ett omfattande program för att stärka romani.

Den tyska sintern och europaparlamentarikern Romeo Franz, vars politiska grupp hade organiserat Romani Week, höll flera inspirerande tal. Inte minst nämnde han vid upprepade tillfällen vikten av att låta varje romsk grupp, romsk kultur och talad varietet av romani vara vad de är. Han avslutade sitt tal me orden: No one should force us to be what we are not. We, the romanies, are not homogene — we are diverse! Talet följdes av rungande applåder.

Att frågan om acceptans för olikheter och mångfald inom den europeiska romska minoriteten ligger Romeo Franz om hjärtat beror sannolikt på att han själv är Sinto. Sinterna har nästan uteslutande levt i Västeuropa sedan 1400-talet. De vägrar konsekvent att självbenämna sig som roma, som betyder man eller make för dem. Så i en större kontext är sinternas motvilja till begreppet romer inte så uppseendeväckande, i vart fall inte vid sidan av Kosovos Askhalier och Egyptier, spaniens Gitanos, kandinaviens resande och Storbritanniens Gypsies/Travelers.

Dagarna var fullspäckade och den inledande dagen avslutades på ett överraskande sätt. En av deltagarna, en romsk man från Serbien, friade till sin ryska flickvän iklädd en traditionell tysk dirndl-klänning. När hon tackade ja! fylldes salen med hurrarop och lyckönskningar som i denna politiska högborg var av ett förmodligen sällan skådat slag.

JON PETTERSSON

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterad 2022-06-02