Meänkieli - ett språk under ständig utveckling

Meänkieli, eller tornedalsfinskan, är ett av Sveriges minoritetsspråk. Det finns ett flertal dialektala varieteter av meänkieli och språket är under ständig utveckling.

Meänkieli är ett av de minoritetsspråk som under lång tid i Sverige hade låg status och därmed nästan höll på att försvinna. Under 1970-talet började det successivt i Sverige växa fram en förståelse för kulturell mångfald och därmed även för minoriteters rättigheter till sitt språk och sin kultur.

År 1999 fick tornedalsfinskan status som ett eget språk i Sverige med det officiella namnet meänkieli. Det finns olika uppgifter om hur många som idag talar meänkieli. Enligt Svenska Tornedalingars Riksförbund, STR-T, handlar det om uppskattningsvis 70 000 personer som talar eller förstår meänkieli helt eller delvis.

Den största koncentrationen av meänkieli-talande finns i Tornedalen och Malmfälten. Men på grund av en stor utflyttning från Tornedalen under 1950-talet finns det också större grupper som har en koppling till språket i till exempel Stockholm, Umeå och Luleå.

Namnet meänkieli började användas som begrepp först under 1980-talet. Språket har rötter i den finsk-ugriska språkgruppen, och är närmast besläktad med de nordfinska dialekterna. Men den finska basen i meänkieli påminner även om den typ av finska som talas i landskapet Satakunta som gränsar till landskapet Åboland i sydvästra Finland. Samtidigt har språket många svenska låneord, särskilt för moderna företeelser. De äldre svenska låneorden som finns är av samma typ som används i de finska Åbodialekterna: till exempel aviisi (avis, det äldre svenska ordet för tidning, nyhet), telefoni (telefon), tuuki (duk)

Det finns minst tre olika varieteter av meänkieli i Sverige:

* Tornedalsvarieteten i Pajala, Övertorneå och Haparanda.

* Gällivarevarieteten i Gällivare.

* Lannankieli i Kiruna, Kurravaara och Jukkasjärvi.

Språket är dessutom nära besläktat med kvänskan, på det egna språket kallat kainun kieli, som etablerades i Nordnorge under 1800-talet när många tornedalingar flydde nödåren i Tornedalen, bland annat till Norge. I Norge är kvänskan antaget som minoritetsspråk.

Meänkieli kan sägas vara under ständig utveckling. På 1920-talet och framåt präglades språket av att det kom in många svenska låneord. I dag influeras det från två håll. I Tornedalens gränskommuner närmast Finland, speciellt i Pajala och Övertorneå kommuner, blir det allt mer influerat av finska ord på grund av inflyttning och täta kontakter med grannkommunerna i Finland. I till exempel Kiruna och Gällivare sker det en allt större inblandning med svenskan.

I samband med riksdagens beslut om minoritetsspråk blev Haparanda, Övertorneå, Pajala, Kiruna och Gällivare de första förvaltningsområdena för meänkieli. 2011 tillkom Kalix, och efter det har Luleå ansökt om att få bli förvaltningsområde. Även i Umeå och Stockholm pågår en diskussion om frivillig anslutning till förvaltningsområde för meänkieli.

Beslutet om minoritetsspråk lyfte meänkielis status. I Europarådets återkommande granskning av minoritetsspråken får dock Sverige skarp kritik på flera punkter när det gäller att genomföra sin minoritetspolitik i vardagen, framför allt när det gäller tillgång till språkutbildning.

Europarådet vill se ett utökat utbud av den tvåspråkiga undervisningen som i dag knappt existerar inom meänkieli annat än på enstaka platser, fler utbildade lärare i meänkieli och ett regelverk som möjliggör distansundervisning. 2013 fick Skolverket i uppdrag av regeringen att snabba på utbildningen av bland annat lärare i meänkieli.

 

Sammanställning: Camilla Andersson

 

Muntliga källor: Maja Mella – verksamhetsledare STR-T, Erling Wande – professor emeritus i finska, Bengt Pohjanen – litteraturvetare, författare och projektledare Meänmaa. Skriftliga källor: Rätten till ett språk, 2005, Regeringsuppdraget till Skolverket, angående snabbutbildning av lärare, 2013, European Charter for Regional or Minority Languages, 2015.

 

Kolla även: sv.wikipedia.org/wiki/Meänkieli

 

 

Sidan uppdaterad 2019-02-08