Artiklar

Birgitta ska leda sanningskommissionen

Birgitta Rantatalo ska projektassistera STR-T:s och Met Nuorets fortsatta arbete med en sanningskommission. Minoritet.se har intervjuat henne.

Vilken blir din roll?

- Jag kommer att projektassistera vilket innebär att jag är med från planeringsskedet och framåt. Det kommer att dels vara en del praktiskt roddande för genomförande av aktiviteter men också visioner och tydliga målbilder för vad arbetet kan och/eller ska leda till i förlängningen.

Vad kommer du att bidraga med?

- Genom att jag jobbat med meänkieliprojekt tidigare har jag ett kontaktnät främst hos äldre meänkielitalande vilka i detta skede av arbetet är nyckelrollsinnehavarna. Den kunskap de bär och erfarenheterna måste tas tillvara fortast möjligt. Jag anser det vara akut. Tack vare samtal jag haft med människor i meänkieliområdet har jag, utan att dessa ämnen varit i fokus, fått uppslag till fler ämnen som jag vill att man ska dokumentera och ha med i fortsatt arbete.

Vad blir viktigast i detta arbete?

- Vittnesmålsinsamlingen, definitivt, i detta skede. Dels för att ge ett brett spektra om hur det historiskt sett ut och som förklaring till dagens struktur. Dels för att med utökade ämnen och fler informanter från olika geografiska områden få en tung vittnesbörd och förankring hos minoriteten själv.

Hur ser tidplanen ut?

- Det är tajt om tid, vi kommer att genomföra aktiviteter under 2018 och preliminärt även början av 2019.

Hur börjar ni att jobba med det här, hur ska ni gå tillväga?

- Nästa aktivitet blir att närvara vid Kiruna bokmässa 13 oktober där Curt Perssons förstudie "Då var jag som en fånge" kommer att finnas tillgänglig. Där kommer också "raggning" av informanter att ske och tips kan lämnas till projektet om ämnen att ta upp. Arbetet kommer att läggas upp som i förstudien, dvs med referensgrupp och styrgrupp. Vi kommer också att försöka få till en sittning med Norge för att utbyta erfarenheter kring deras arbete med en sannings- och försoningskommission. Och i november medverkar vi vid MR-dagarna i Stockholm. Kontakter kommer att tas med samiska representanter för att utbyta erfarenheter. Parallellt med detta måste vi också jobba uppåt för att nå våra rikspolitiker och att de har framförhållning och har med sig detta i beredningar inför kommande arbete. Sedan finns det en del andra aktiviteter, men där vill vi återkomma längre fram.

Vad hoppas du att detta ska leda till?

- På individnivå hoppas jag att det leder till att fler människor känner att de får berätta sin historia på sitt eget sätt ur sitt eget perspektiv. För minoriteten och speciellt med tanke på våra unga och deras framtida möjligheter att vara en del av sin egen historia och kultur ser jag det viktigt i försoningsprocessen att staten tar sitt ansvar för att främja detta återtagande av språk, kultur, historia; immateriellt och materiellt kulturarv. Det kan till exempel vara att inrätta fysiska institutioner som synliggör vårt arv. Förbundets krav är att det tillsätts en sannings- och försoningskommission med målet att vi i verkligheten ska närmas oss "från erkännande till egenmakt".

Vad har du gjort tidigare och hur känns det få detta uppdrag?

- Jag har jobbat med en digital ordbok meänkieli-svenska och med revitaliseringsprojekt där meänkieliska ortnamn (natur-bebyggelse-gårds-släktnamn) har varit utgångspunkt. Att vara en kugge i arbetet för en sannings- och försoningskommission är oerhört viktigt för mig på ett personligt plan och det är en ynnest att få denna möjlighet. Även om jag inte levt under den tid försvenskningen var som påtagligast är jag, som många andra, än i dag ”drabbad” av den.

MALIN A JUNKKA

Sidan uppdaterad 2018-10-07