Detta gäller utanför förvaltningsområdena

De fem nationella minoriteterna ska kunna behålla och utveckla sin kultur. Deras språk ska skyddas och få hjälp att bli starkare. Det är bestämt i två lagar: språklagen och minoritetslagen.
Även om en kommun eller region inte är ett förvaltningsområde måste man följa minoritetslagen. Lagen gäller i hela Sverige.

Här är några av kraven:

  1. Kommunen eller regionen måste informera minoriteterna om deras rättigheter. Även vissa statliga myndigheter måste informera om lagen.
  2. I språklagen står det att språken ska skyddas och göras starkare. Minoriteterna ska också kunna utveckla och behålla sin kultur. Det är särskilt viktigt att barnen får stöd och hjälp.
  3. Myndigheter ska ge minoriteterna en möjlighet att vara med och bestämma. Man kan ha möten där minoriteterna får berätta vad de behöver och vad som är viktigt för dem.
  4. Det är särskilt viktigt att barn får vara med och tycka till i frågor som handlar om dem.
  5. Kommuner och regioner måste ta fram mål där det står skrivet hur man vill jobba med minoriteterna. Kommunen måste kunna visa upp planen till myndigheter som granskar dem.
  6. Om det finns personal på en myndighet som kan prata finska, meänkieli eller samiska kan minoriteterna få prata med dem eller skriva till dem på sitt språk. Ärendet måste handla om personen själv.
  7. Man har alltid rätt att prata och skriva på finska, meänkieli och samiska när man kontaktar Riksdagens ombudsmän och Diskrimineringsombudsmannen. Man har rätt att skriva på finska, samiska och meänkieli till Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och Arbetsförmedlingen. Ärendet måste handla om personen själv eller någon man hjälper.
  8. Myndigheter ska jobba för att det finns personal som kan finska, meänkieli och samiska för minoriteter som kontaktar dem.
  9. Myndigheterna får bestämma var och vilken tid man kan göra ett besök och prata finska, meänkieli och samiska. Myndigheten kan också bestämma telefontider. Det är viktigt att minoriteterna får veta var de ska vända sig.
  10. En person kan be om att få äldreomsorg på finska, jiddisch, meänkieli, romani chib eller samiska om kommunen har personal som kan prata språken.
  11. En kommun som erbjuder omsorg på minoriteternas språk ska hjälpa de äldre att kunna ha sin kulturella identitet.
  12. När någon söker äldreomsorg ska kommunen informera om möjligheten att få service och omvårdnad på sitt minoritetsspråk.


Några råd som kan förbättra arbetet med de nationella minoriteterna:

  1. Informera om rättigheterna via webben, informationsblad, broschyrer, möten, tidningar och sociala medier.
  2. Gör språken synliga. Uppmuntra till att använda språken genom information på minoriteternas språk.
  3. Se till att de anställda känner till lagarna om minoriteternas rättigheter.
  4. Ordna möten för att informera minoriteterna. Ett tips är att gå via deras organisationer.
  5. Var redo att möta minoriteter som vill tala eller skriva på sitt språk. Ha kontaktpersoner som kan språken. Meddela receptionen vem som är kontaktperson.
  6. Se till att språken och kulturerna syns och stärks. Erbjud modersmålsundervisning i skolan och modersmål i förskolan. Ordna språkbad, språkkurser, sagostunder, teater och annan barnkultur.
  7. Jobba för att språken ska synas på vägskyltar, byggnader och lokaler.
  8. När man ska arbeta med en fråga som rör minoriteterna är det viktigt att förklara vad förslaget eller saken kan leda till.
  9. Barn som tillhör de nationella minoriteterna har rätt att utveckla sin kulturella identitet och sitt språk. Det är extra viktigt när det handlar om beslut som påverkar barn. Det kan handla om barn som ska placeras i förskola, modersmålsundervisning, tillgång till litteratur och kultur.
  10. Minoriteterna ska kunna vara med och bestämma om sina frågor på möten som kallas samråd.
  11. Ha öppna samråd på bibliotek till exempel. Då når man även de som inte är med i föreningar.
  12. Ge möjlighet att lämna åsikter i förslagslådor på bibliotek och på internet.
  13. Se till att politikerna känner till samråden.
  14. Ta reda på vilka behov och önskemål som finns för service på minoriteternas språk.
  15. Ta reda på vilka i personalen som kan prata och skriva på minoriteternas språk.
  16. Låt personalen lära sig mer om språken och kulturerna.
  17. Se till att personalen som har språkkunskaper arbetar där språken behövs.
  18. Kommuner och regioner kan arbeta tillsammans.
  19. Ta hjälp av Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholm för att öka kunskapen.
  20. Använd handboken i arbetet med nationella minoriteternas rättigheter som finns på www.minoritet.se.
  21. Använd Sametingets handbok som ger råd om hur kommuner och myndigheter kan använda samiskan som ett offentligt språk.

Ann-Helén Laestadius

Återgå till normal version av sidan
Sidan uppdaterad 2020-01-07