Artiklar
Författaren Eija Salminen. Foto: Fredrik Gustafsson

"En bok som berör många"

Under senhösten gavs ”Lakritspipor och Korvsoppa / Lakupiiput ja makkarasoppa” ut skriven av Eija Salminen och illustrerad av Rainer Paakkinen, en tvåspråkig bok om en familj som flyttar från Finland till Sverige någon gång i slutet av sextiotalet.

I centrum står tolvåriga Sinikka som tar ansvar för det mesta, medan småbröderna gör lite som de vill. Boken baseras på äldre sverigefinnars berättelser om flytten till Sverige, kulturkrockarna och språksvårigheterna.
- Titeln var min idé. Lakritspipor har en symbolisk betydelse i boken och korvsoppan är viktig, säger Eija Salminen, bosatt i Arboga.

Arbetskraftsinvandringen från Finland till Sverige var som störst för femtio år sedan när över 100 000 personer flyttade hit inom loppet av två till tre år. Av dessa stannade cirka en tredjedel.

I dag är de bosatta runt om i landet och många i Sörmlands befolkning har finska rötter. Eskilstuna, Trosa och Oxelösund tillhör i dag i det finska förvaltningsområdet. I alla dessa kommuner finns det flera grupper finsktalande som träffas regelbundet och pratar bland annat om gamla minnen. Ur dessa berättelser föddes idén om att sammanställa historierna i en bokform, framför allt för att de äldre har ofta ett annat språk än barnbarnen.

Projektet startade med en grupp äldre sverigefinska herrar i Oxelösund som kontaktade samordnaren Päivi Hellberg, Oxelösunds kommun, för att höra om deras berättelser skulle kunna samlas in och tryckas i bokform.
- Vårt länsbibliotek nappade på idén men i stället för en antologi föreslog de att vi skulle göra en barnbok tillsammans eftersom de äldre sverigefinnarna har oftast ett annat modersmål än barnbarnen och kan då ha svårt att förmedla sina berättelser till nya generationer. Alla tre sörmlandskommuner som ingår i det Finska förvaltningsområdet (Oxelösund, Eskilstuna, Trosa) ville vara med och när finansieringen var klar började vi leta efter författare och illustratör.

Valet föll på journalisten Eija Salminen, Arboga, och illustratören Rainer Paakkinen, Oskarshamn.
- Båda två är andra generationens sverigefinnar så de kunde också använda sin egen bakgrund i arbetet. De reste runt i Sörmland under två dagar för att träffa våra äldre sverigefinnar och lyssna på deras berättelser, säger Hellberg.

Eija Salminen gjorde intervjuer med äldre sverigefinnar och på dessa är berättelsen baserad. 
- Många hade gemensamma minnen, exempelvis att de fick arbete första dagen de kom hit. Många hade redan syskon här på plats. Och att man åkte till Finland på semester, berättar Eija.

Det var en utmaning att sedan skriva en bok för barn baserad på intervjuerna, menar Eija
- Barn är smarta. Jag skulle få in de äldres berättelser men i en fiktiv bok riktad till barn. Jag har också vävt in mina minnen när jag kom till Sverige som 8-åring från Kokemäki utanför Björneborg.

Boken är utgiven på Svedbacka bokförlag i Eskilstuna med stöd av tre finska förvaltningsområden, Torshälla finska förening, Statens kulturråd och Region Sörmland. Den har kommit till som en del av det litteraturfrämjande projektet Sörmland berättar. Boken delas ut bland sverigefinnar i de tre kommunerna som bidragit och kommer också att ligga i alla regionens väntrum. Men de kommer även att säljas av Svedbacka bokförlag, även som e-bok och ljudbok, inläst av författaren. Boken har parallelltext på finska och svenska och kan förhoppningsvis läsas av flera generationer tillsammans.

De reaktioner Eija fått på boken handlar om igenkänning, både från barn och vuxna. 
- Det här är ett ämne som berör många, säger Eija som gärna vill skriva en fortsättning på boken.

- Jag vill veta hur det gick för de här barnen. Boken speglar bara deras första år i Sverige.

Syftet med boken var att vara en länk mellan generationerna och bidra till såväl språk- som kulturrevitalisering.
- Nu är vi i startgroparna med nästa bok om finska romer som ska genomföras på motsvarande sätt. Boken är tänkt att bli finsk- och svenskspråkig med inslag av romska kale. Det fattas lite i finansieringen men när det blir klart är vi redo att köra, säger Päivi Hellberg.

MALIN A JUNKKA

Sidan uppdaterad 2020-02-24