Artiklar
Boken Judiska hjältinnor. Foto: John Gradowski.

Judiska hjältinnor - ”en stor påse härligt lösgodis – allt ryms här”.

Över hundra judiska hjältinnor från biblisk tid till nutid träder fram i all sin mångfald i praktverket Judiska hjältinnor (Natur&Kultur). Boken vill vi visa på att judisk identitet spänner över ett enormt fält, att judinnor och judar kan se olika ut, de kan vara mörkhåriga, svarta, blonda, rödhåriga och asiatiska.

- Vi utgick från en mångfaldsprincip. Vi vill visa att det inte finns vare sig ett sätt att vara judinna på eller ett ”utseende” som är judiskt. Det gäller förstås också inom den judiska gruppen, vi vill påminna om att judinnor och judar kommer i alla former. På det sättet hoppas vi att boken inte bara är en faktaspäckad historieskrivning, en färgstark kavalkad över judiska framstående kvinnor utan också kan fungera som ett verktyg mot antisemitism och mot stereotypa bilder av judar. Med det sagt kan man säga att vi själva har både en öppen och inkluderande inställning, men att vi också pekar på att vi är en minoritet: samhället runt oss låter oss inte glömma.

Karin Brygger är författare och litteraturvetare, med numera nio böcker bakom sig. Hon har skrivit boken Judiska hjältinnor tillsammans med Anneli Rådestad, journalist och chefredaktör för tidskriften Judisk Krönika och Joanna Rubin Dranger, författare och illustratör som 2023 mottog Nordiska rådets litteraturpris för ”Ihågkom oss till liv”.

Tanken var att porträttera 100 kvinnor, ett pregnant tal, enligt Karin Brygger. Men det slutade med bra mycket fler, 120, och även om de kunde haft dubbelt så många var de tvungna att dra en gräns någonstans.

- Många vi ville ha med fick inte plats. Det betyder inte att de inte skulle passat lika bra som de som kom med: vi hade bara inte möjlighet i den här volymen. Vi hoppas på att skriva en uppföljare och kunna ha med ännu fler.

Till en början kastade de tre författarna ner alla namn som kom för dem och som svenska judinnor som alla verkar inom kultursfären valde de gärna författare och konstnärer från Europa och USA. Med hjälp av ett Excelark fick de bättre överblick och bättre koll på såväl yrken som världsdelar, språk och åldrar.

- Det betyder inte att vi tycker att sammansättning idag är helt rättvisande, men det betyder att vi försökt hitta hjältinnor från överallt. Till exempel har vi med judiska Bollywood-skådespelerskor från Indien, vi har med en ung hjältinna född 2006 och så vidare.

Det som förenar hjältinnorna, förutom att de är kvinnor (det finns också två icke-binära), är att de på ett eller annat sätt har en judisk identitet, att de alla på ett eller annat sätt brutit barriärer, gjort något unikt som gagnat världen eller kanske de närmaste.

- Marianne Cohn som omfamnade och fann sin judiska identitet i sena tonåren räddade till exempel ett stort antal judiska barn och stod emot tortyr för deras skull. Ada Yonath har bidragit till hela världen med sina upptäckter inom kemi, vilka gagnat antibiotikans utveckling.

Karin Brygger pekar på att bokens hjältinna-begrepp är elastiskt så till vida att de också ser att ibland är det omvärlden som gör en hjältinna av den vanliga personen. Som exempelvis Anne Frank som var en vanlig judisk flicka som gömde sig från nazisterna och dokumenterade sitt liv i en dagbok. Den blev publicerad efter kriget och är en av världens mest lästa böcker.

- Det är läsarna och historikerna som gjort henne till hjältinna. Hon var en flicka. Nu sällar också vi oss till den efterlevande värld som insisterar på att minnas henne som hjältinna. Just Anne Frank var väldigt given, men ibland har vi blivit överraskade över vad vi funnit, lyckliga och stärkta. Ibland tänker jag att den här sortens arbete påminner om det som sker i fotografens mörkrum: vi som lever nu måste vara det framkallningsbad som sköljer fram de dolda kvinnoödena, som sätter på pränt såväl dem som de mer givna hjältinnorna.

Upprinnelsen till boken finns i flertalet olika skeenden och händelser. Bland annat den serie om judiska kvinnor som Karin Brygger skrev i Judiska Krönika och som Joanna Rubin Dranger illustrerade. Med den serien i bakgrunden satt Anneli Rådestad en morgon och läste boken Svenska hjältinnor för ett av sina barn. Hon hade också läst Godnattsagor för rebelltjejer för sina två flickor under den långa pandemin.

- Så väcktes hennes tanke den där morgonen: varför läser jag inte om judiska hjältinnor för mina barn? När hon ringde Joanna och frågade om hon ville illustrera var Joannas instinktiva tanke: men varför finns inte redan en sådan bok? Och sedan: Ja, vi måste göra den! Och när Anneli sekunden efter ringde mig och frågade om vi skulle skriva tillsammans blev jag lika euforisk som Joanna. För mig sammanfaller i detta projekt på många sätt hela mitt liv. Sedan jag var runt tjugo har jag ägnat mig åt att skriva om kvinnors livsberättelser och åt att studera judendom, skriva böcker och artiklar, essäer. Således: Efter Annelis epifani tog vi beslutet på sekunden får jag nog säga. Och därpå satte vi i gång.

Karin Brygger understryker att trions samlade erfarenheter av att arbeta med liknande perspektiv och ämnen har varit en stor styrka i arbetet. Joanna Rubin Dranger har arbetat länge med frågor kring identitet och stereotyper i visuell kultur. Karin Brygger har skrivit om judendom och kvinnor i hela sitt arbetsliv.

- Och Anneli Rådestad, skulle jag vilja påstå, är på många sätt en kvinna som i kraft av sin position på Judisk Krönika själv bryter en barriär genom att anta en ledande ställning i det judiska Sverige. Allas våra bakgrunder gjorde idén tämligen naturlig. Den skulle bara formuleras – och genomföras. Vi vill också säga att det fantastiska Jewish Women’s Archive har varit en stor inspiration.

Karin Brygger kan inte välja någon favorit bland hjältinnorna men hon lyfter fram Europas första kvinnliga rabbin, Regina Jonas. Hon föddes 1902 i Berlin, och mördades 1942 i Auschwitz.

- Regina har alltid fångat mitt intresse eftersom hon redan som mycket ung ansåg att hennes personliga gåva, den som Gud gett henne att förvalta här på jorden, var att arbeta i synagogan. Hon kände en stark kärlek till Gud och likaså till människorna. Trots det dröjde det länge innan hon fick sin smicha (utnämnd till rabbin) och hon blev motarbetad också när hon kunde titulera sig rabbin. I både Theresienstadt och Auschwitz fortsatte hon försöka hjälpa människor, genom att vara deras rabbin. Graden av beslutsamhet och ambition hos Regina imponerar på mig, men viktigare än det är att hon också i det yttersta armodet stod fast vid sin kärlek till medmänniskorna och försökte att bistå dem i deras lidande. Varje gång man ser på henne vet man att man kan kultivera sin ambition och att den också alltid måste ha en etisk princip, som handlar om kärlek.

Karin Brygger vill tillägga att även om det är hon som uttalar sig den här gången så finns det så många fler att lyfta fram och både Anneli Rådestad och Joanna Rubin Dranger skulle kanske välja att visa på helt andra hjältinnor.

- Det är det fina med den här boken: den tar liksom inte slut. Tack vare att vi är tre som står bakom boken så finns den här underbara samstämmigheten mellan oss, och samtidigt är vi olika och har olika favoriter. Dessutom tycks det för mig skifta från dag till dag vem jag vill lyfta fram. 

Tycker du att judiska kvinnliga förebilder är osynliggjorda?

- Om vi blickar tillbaka på historien generellt är kvinnor osynliggjorda i världshistoriens arkiv, må de vara judiska eller inte. En patriarkal världsordning har varit rådande i årtusenden och i vissa länder som Afghanistan och Iran ser vi fortfarande att kvinnors liv begränsas av regler bestämda av män.

I väst, i det stora landet av frihet som åtminstone jag trodde att USA var, är det allt svårare att göra abort. Jag nämner det här för att utan att förstå de reella levnadsvillkor som kvinnor levt och lever under kan det vara svårt att idag när vi samtidigt också uppnått en tämligen okej nivå av jämställdhet i många länder och i många religioner, kan det vara svårt att begripa vad vi talar om. Idag tar alltför många alltför mycket för givet, men vi idag måste tacka kvinnorna från igår.

Att judiska kvinnliga förebilder är osynliggjorda har därmed bland annat sin bakgrund i den historiska könsåtskillnaden, alltså synssättet och traditionen att vissa uppgifter tillhör män och andra kvinnor. Karin Brygger menar att kvinnor i judendomen alltid har haft hög status, men uppgiften har varit de traditionella; familjen och det sociala rummet.

- Gräver vi i historien finner vi dock belägg för att judiska kvinnor gjort fantastiska insatser utanför hemmet. Inte sällan har de bollat både hemmet och arbetet utanför det. Det handlar också om att börja se och värdera att de ”mjuka värdena”, det vill säga kultiverandet av socialt ansvar och liknande är grogrunden för både politiska och vetenskapliga framgångar. Slutligen: gå till Sessionssalen i Stockholm församling och Stora salen i Göteborgs församling och begrunda porträtten på väggarna. Där finns det korta svaret på frågan om kvinnliga judiska förebilder är osynliggjorda.

JOHN GRADOWSKI

 

 

 

Sidan uppdaterad 2024-06-04